Av: Knut Klemens
Zoom
Horologium Florae, kallade Linné sin plantering.

  • Om ni till äventyrs skulle glömt er klocka när ni är ute på en promenad i Guds fria natur så hav tröst. Ni har ju blommor runt omkring er och dom kan berätta om vad klockan är slagen. Det kom han underfund med Carl von Linné, vår förmodligen mest kända forskare. Han upptäckte att blommorna, i likhet med människorna, har en viss dygnsrytm. Med hjälp av dessa kunskaper konstruerade han ett blomur. Det här avbildade gäller för Uppsalas breddgrader. Det var ju där Linné i första hand höll till. De olika blommorna öppnar sig och sluter sig vid bestämda tider. Naturligtvis är inte blomuret riktigt att lita på. Det är ju beroende av väderleken. Kyliga dagar och regn liksom molniga dagar kan ju förrycka tidsangivelserna.
  • Kl 06 öppnar sig slåttergubben eller hästfibblan, som den också kallas. Den förekommer på slåtterängar och betesmarker i södra delen av landet. Linné berättar att den i Småland användes som snus, men var också ett läkemedel mot kikhosta, astma och neuralgier. I Frankrike kallas örten för "tobak från Savojen". I Tyskland strödde bönderna blommorna över sina sädesfält vid midsommartid för att den hornprydde demon, som brukar förstöra sädesfälten, skulle lämna dem i fred.
  • Kl 07 öppnar sig sammetsblomman eller tagetes som ursprungligen kommer från de varmare delarna av Amerika. Den började odlas i Europa på l500-talet. Blommorna är oftast tvåfärgade.
  • Kl 08 vaknar hökfibblan. Här är det fråga om ett helt släkte. Förmodligen avser Linné flockfibblan, som tillhör hökfibblesläktet. Flockfibblan växer vanligen på torr mineralrik mark, efter vägkanter, skogsbryn, dyner, bangårdar och slänter. Den kan vara fem till hundra centimer hög beroende på växtstället.
  • Kl 09 är det dags för mjölktisteln att sluta sig. Den finns ofta att beskåda på bördiga åker- och trädgårdsjordar. En gång i tiden förekom den flitigt i kökssammanhang som sallad eller spenat. Den lär också uppskattas av husdjuren. Den är vanligast i södra Sverige men kan också påträffas i Norrland.
  • Kl 10 är det tid för harkålen att sluta sig. Harkålen trivs också den på odlade ställen och vid vägkanterna. Den användes en gång i tiden för sin lenande och laxerande verkan. Bladen användes också som omslag vid mjölkstockning hos ammor och barnsängskvinnor.
  • Kl 11 är det morgonstjärnan som också kallas stjärnlilja, som öppnar sig. Det är i första hand en trädgårdsväxt som kom till vårt land med munkarna. Men för att visa rätt tid kräver morgonstjärnan ett bra och soligt väder. I Frankrike kallas morgonstjärnan La dame d'onze heures, "klockan-elva-damen". Den blomman är så känslig att den sluter sig bara ett moln döljer solen.
  • Kl 12 är det passionsblomman, också kallad kristikorsblomma, som öppnar sig. Att den ibland kallas kristikorsblomma beror på att blommans bikrona liknar en törnekrona. Stiftet har bl a ansetts vara de tre spikarna med vilka Jesus fästes på korset. Passionsblomman är en import från de tropiska delarna av Amerika.
  • Kl 13 har nejlikan gjort sitt. Då sluter den sina röda kronblad med de vita fläckarna, berättas det, så uppenbarligen är det fråga om ängsnejlikan.
  • Kl 14 sluter sig rödmiren eller rödarven, som den också kallas. Den örten kommer från medelhavsländerna och trivs bra på bördiga jordar. Den påminner om våtarv men skiljer sig från denna genom att bladens undersida är mörkprickiga. De gröna delarna, som i torkat tillstånd har en skarp och bitter smak, inick förr i farmakopén och användes mot bl a vattuskräck och sinnesjukdomar. Detta framgår också av det tyska namnet Gauchheil (bot för tokar).
  • Kl 15 har höstfibblan gjort sitt för dagen. Då sluter den sig. Den blomman skiljer sig i utseendet från maskrosen genom tunnare, märgfylld, grenig stjälk och dunlika foderhår. Höstfibblan trivs bäst på kompakta lerjordar med måttlig salthalt som havskuster och andra saltmarker.
  • Kl 16 har snårvindan fått nog av dagen. Då sluter den sig. Den ska inte förväxlas med åkervindan. Snårvindan trivs bäst på fuktig bördig jord och har stora trattlika blommor och ett slingrande växtsätt. Försöker man lossa vindans slingor från t ex en vinbärsbuske snurrar blomman ihop sig till en spiral, hård och pilliknande. Blomdoften är en kombination av mandel, liljekonvalj, smultron och linnéa. Blomman är, eller har åtminstone varit, en parfymingrediens.
  • Kl 17 sluter sig den vita näckrosen, den största av våra vilda blommor. Enligt de gamla grekerna var det en nymf som älskade guden Herkules, som dock inte besvarade hennes kärlek. Nymfen dog av kärleksorg, men återuppstod i den vita näckrosen. Den försvinner ibland under vattnet men kommer upp igen varje morgon. Bada aldrig där det växer näckrosor. Ni kan fastna i det snärjande rotsystemet.
  • Kl 18 är det dags för nattljuset, eller gultrav, som blomman också kallas, att öppna sig. Nattljuset är en dunörtsväxt som bl a växer förvildad på järnvägsbankar upp till mellansverige. På varje planta slår en eller ett par blommor ut varje kväll under högsommartiden.
  • Om vi skulle ta ytterligare ett par exempel så visar det sig att på Uppsalas breddgrader är t ex cikorian rätt morgonpigg. Dess öppna tid är mellan fem och elva. Ringblomman är lite senare. Dess bästa tid är mellan nio och tolv och sandliljans mellan sju och sexton.
    © Knut Klemens (Sixten Andersson 1914-2002) 1998-2005.

    Texten publicerad endast på Internet, med ensamrätt av Mats Orveland.
    Bilden på Linnés blomur är lånad från Bokförlaget Bra Böckers Lexikon.

    Extern blomlänk: Den virtuella floran, ett projekt vid Naturhistoriska riksmuseet.