Jordbruk och fiske

Två tredjedelar av jorden klassas som jordbruksmark och Rumänien har traditionellt varit ett jordbruksland. Viktigast är odlingen av vete, majs och korn men också frukt, grönsaker, potatis, sockerbetor, bomull, solrosor, vindruvor och tobak. Man ägnar sig också åt boskapsskötsel och skogsbruk.
1991 antogs en kritiserad lag om privatisering av jordbruket. Den kollektivt ägda jorden skulle lämnas tillbaka till sina tidigare ägare men högst tio hektar per person fick återlämnas. Jordlotterna är mycket små, oftast mindre än tio hektar och med så små arealer går det inte att bedriva ett effektivt och lönsamt jordbruk. Jordbrukets avkastning sjönk med 25% mellan 1989 och 1992. Man drabbades av dåligt väder 1991 och 1992 och dessutom led man brist på gödselmedel, foder, maskiner och drivmedel. 1993 ökade dock skörden med närmare 20% men 1996 drabbades stora delar av veteskörden av missväxt och skadedjur och skörden minskade med 30% med förlorade exportinkomster som följd.
En fjärdedel av landet är skogbeväxt och skogsnäringen är traditionellt betydelsefull.
Fiske sker i huvudsak vid Svartahavskusten och i Donaudeltat men fisket har minskat på grund av föroreningar.
Vinodlingen har tagit ny fart i Rumänien med italiensk hjälp och särskilt de vita vinerna från Murfatlar är att rekommendera.

Arbetsmarknad

Jämfört med andra länder i Östeuropa har Rumänien haft en låg arbetslöshet. Officiellt var arbetslösheten 1999 12 procent men i verkligheten lär den ha varit det dubbla. Reformpolitiken ledde till att mellan 1989 och 1997 minskade antalet industriarbetare från 4,2 miljoner till 2,4 miljoner. Många som arbetat inom den statliga byråkratin har också blivit utan arbete. Den ökande arbetslösheten har utlöst omfattande strejker och protestmarscher, främst från kolgruvearbetarna som var det kommunistiska Rumäniens arbetarelit. Regeringen har försökt att blidka kolgruvearbetarna genom att försöka skapa nya arbeten i andra branscher.


Sociala förhållanden

Det kommunistiska samhället gav i de flesta östeuropeiska stater medborgarna en viss trygghet såsom garanterat arbete, sjukpenning och billiga baslivsmedel. Detta gällde till en början även i Rumänien, men under 1980-talet sjönk levnadsstandarden och den allmänna hälsonivån kraftigt på grund av  kalla bostäder, brist på livsmedel och läkemedel osv. Här spelade, och spelar fortfarande, en undermålig miljö en stor roll. För att öka befolkningstillväxten förbjöd Ceausescu aborter. Detta ledde till en mängd dödsfall i samband med illegala aborter och till att ca 200 000 oönskade barn hamnade på barnhem.
Levnadsstandarden har sjunkit ytterligare under 1990-talet p.g.a. växande arbetslöshet och snabb inflation. 1992 betecknades 42% av de rumänska familjerna som fattiga och 16% beräknades leva under existensminimum i en inhemsk undersökning. Levnadsförhållandena var sedan tidigare dåliga och det sociala skyddsnätet svagt. Löner och bidrag har  urholkats än mer av inflationen och fattigdomen har drivit fram småkriminalitet på alla nivåer.  1997 levde 22% av befolkningen under existensminimum. Siffrorna väntas bli värre eftersom arbetslösheten ökar och möjligheten till arbetslöshetsunderstöd eller annat bidrag är högst begränsad. Alkoholmissbruket är också ett problem.
Sjukvården är eftersatt. I Rumänien finns 1,8 läkare och 7,7 sjukhussängar per tusen invånare. Dåligt uppvärmda bostäder, ensidig kost och brist på läkemedel har bidragit till den låga hälsonivån. Spädbarnsdödligheten är hög, drygt 23 promille 1992. TBC och kolera skördar sina offer. Också för den som har ett arbete är levnadsvillkoren hårda. Lönen räcker i bästa fall till bostad, mat och kläder. Att tänka på sådant som semester och nöjen ligger utom räckhåll för de flesta vanliga rumäner.


Världsarv
Rumänien har inte mindre än sju objekt på Unescos världsarvslista. Det är bl.a Donaudeltat som brer ut sig där Donau mynnar ut i Svarta havet. Det är ett av Europas bäst bevarade deltan med ett unikt och rikt växt- och djurliv.