Min första bok

av THERESE OLSSON

Detta är min första bok om mig själv. Den har jag skrivit och tagit fram när jag gick i årksurs 6 i Mölltorpsskolan. Sedan har jag med hjälp av pappa omvandlat den till en del av min hemsida. Skriv gärna till mig om vad du tycker om min bok, min E-postadress finns längst ner på sidan.

Jag heter Therese och fyller 13 år i november. Jag är född 10 veckor för tidigt. Jag har en cp-skada. Jag fick syrebrist när jag föddes. Därför kan jag inte gå. Jag sitter i rullstol. Det är många som tycker synd om mig, men jag tycker synd om mig, men jag tycker inte om det.

Det är inte synd om mig. Med hjälp av mamma, pappa, Jessica, assistenter m.fl. får jag vara med om mer än dom som kan gå.
Jag har varit med morfar och mormor på resor. Jag har t.ex. varit på Hawaii.

Jag dansar varje måndag med IK Hjulben. Där träffas vi som åker rullstol. Jag åker till kabyssen varje torsdag. En del tror att det är svårt för mig att få vänner som kan gå men det är fel för jag har mycket lätt att få vänner.

Nu ska jag skriva om mina assistenter. Jag tycker att det är bra men det kan vara jobbigt ibland att ha någon som hela tiden talar om för en vad man ska göra. Jag tror att alla tycker så, inte bara jag. Men vi kan ha mycket roligt ihop. Det här att man måste byta assistenter ibland kan vara jobbigt. Jag har bytt assistent 5 gånger tidigare.

Det finns olika cp-skador. Jag har nog en utav dom lättaste skadorna. Min kille har något som kallas multihandicapp, som är det svåraste handikappet.

Dom som är handikappade har ganska mycket ihop med habiliteringen. Det är där man får hjälp med olika saker. På habiliteringen finns det Läkare, psykolog, förskolekonsulent, sjukgymnast, habiliteringsbiträde, arbetsterapeut, fritidspedagog, talpedagog.

Det är inte alltid så kul att träffa vissa av dom. Jag tycker inte om psykologen dom har som jobb att hjälpa till med problem som man har.

En arbetsterapeut har som jobb att se till så att jag får rätt hjälpmedel. Jag anser att det kan vara svårt att veta vad man behöver för hjälpmedel ibland.

Permobilen är bra att ha i skolan. Det är en rullstol med en motor som har uppladdningsbara batterier.

När man har en cp-skada får man mycket träning. Det tycker inte jag är roligt. Jag har så dåliga muskler så jag måste träna dom. När man har en cp-skada medför det ofta synfel jag är översynt och brytningsfel. Jag ser mycket positivt på min cp-skada. Det finns dom som har det mycket värre än mej.
Jag kan inte läsa liten text så jag lyssnar på talböcker, det är böcker som är inlästa på band.

Jag går i 6:an men skulle ha gått i 7:an för jag har börjat skolan ett år senare.

Jag vill gärna ha kontakt med andra tonåringar med eller utan handikapp. Skicka ett e-mail till min adress. Jag kommer att svara på alla brev och hoppas att det är många som nappar.

e-mail: terry@home.se