Kjellén var prästsonen som föddes 1864 på Torsö i Vänern och dog som professor Skytteanus i Uppsala 1922. Han var förutom professor i statskunskap konservativ politiker i AK och sedermera i FK. Kjellén kom utomlands att bli en av Sveriges mest kända statsvetare. Kjellén anses ha utvecklat en rad begrepp som kom att spela en betydande roll under 1900-talet. Bland dessa begrepp återfinns geopolitiskt läge, folkhem och nationalsocialism. Efter misskreditering, genomförd av hans efterträdare och tillika politiska motståndare, blev det i Sverige dock närmast tabu att förhålla sig positiv till hans tankar. Det söktes påvisas paralleller mellan tysk nazism och Kjelléns folkhem, något som vid en analys av Kjellén förefaller befängt. Det förtegs att hans folkhemsideal snarare hade samma grundtankar som det socialdemokraterna sedan torgförde. Kjellén framställdes även som motståndare till demokratin trots att han redan 1906 i AK motionerade om allmänrösträtt. I Kjelléns skrifter om internationella förhållanden tyckte sig hans efterträdare finna partiskhet och krigsromantik. I stormakterna till volymen Kjelléns största verk, kartlade han stormakternas maktpolitiska förutsättningar. Kjellén menade utifrån sina geopolitiska analyser att Tyskland hade mycket små förutsättningar för geografisk expansion, det vill säga erövring genom krig. Kjellén trodde emellertid att en fredlig politik från Tysklands sida skulle ge det en plats som ledande nation i ett framtida integrerat Europa. Trots dessa slutsatser anklagades han för att låta sina forskningsresultat färgas av en ultranationalistisk inställning samt en extrem tyskvänlighet. Något jag själv upplevt är att det än idag är kontroversiellt i vissa kretsar att ta upp Kjellén så vida man icke gör det i syfte att smäda. Hur fascinerande och samtidigt skrämmande det än må vara att en persons namn blir närmast onämnbart under ett helt sekel, skall vi här inte uppehålla oss vid detta.

Först efter unionsupplösningen 1905 och Kjelléns lärofader Oscar Ahlins död vid ungefär samma tid kom inrikespolitiken att tilldra sig en större uppmärksamhet från Kjelléns sida. Tidigare hade stor del av hans politiska kraft lagts på att bistå Ahlin i kampen för unionen. I detta skede kan man i Kjelléns skrifter märka en vindkantring mot en mera mogen och ödmjuk inställning. Denna förfining och utveckling av de idéer som Kjellén sedan ungdomsåren hade fortgick dock genom hela hans författarskap. Kjellén beskriver själv hur han inom sig hade stridande idéer och känslor, som hela tiden kom i konflikt med varandra. Kjelléns metafysik gällande historien utgör närmast en analogi med denna inre strid. Kjelléns bild av historiens rytmik är en nyckel till att förstå hans politiska tänkande.

Tillbaka