|
Förberedelse Som son till en hårt arbetande skogsbonde hade jag under uppväxtåren lyckats överleva utan att anstränga mig över hövan. Den största ansträngningen utgjordes i att undkomma min mors övervakande blickar, när det var dags för att hämta in ved eller städa mitt rum. Alla läxor behövdes av nöden läsas i samma ögonblick som frågan "Kan du hämta in lite ved?" kom över mors läppar, likaväl som man med visshet kunde säga att läxorna var färdiglästa när dunsen efter sista vedklampen hade ebbat ut. Grönsaksodlare Efter nio år bakom skolbänken - utan att igentligen ha lärt eller förstått något - provade jag på ett av de mest ursprungliga och primitiva yrken som tänkas kan. Att påta i jorden så att den producerade grönsaker - därtill utan bekämpningsmedel - var något som jag hade erfarenhet av. Som ung, redan då och ännu mera nu, hade jag blivit invigd i konsten att gallra betor. På morgonen blev jag placerad i en änden på en då till synes oändlig rad av ogallrade betor. Den första metern gick snabbt och bra - entusiasmen var det inget fel på förutom att den tog slut alldeles för fort. Framåt middagen hade jag avancerat ett tiotal meter, varefter accelerationsfarten ökade efter ett antal kraftiga tillsägelser från min chef och far. Jag formligen plöjde fram med en fart som bara överträffades av sniglarna. När kvällen kom skulle så resultatet granskas och domen var inte nådig. Det fanns inte en beta bakom mig - raden var i stort sett obefintlig. Omdömet om mina färdigheter skildrades högljutt och omfattande, varför jag ilsknade till och med ostadig röst och tårdrypta ögon förklarade att jag visst gallrat betorna enligt givna anvisningar. För att bevisa sanningshalten av mitt påstående, böjde jag mig ner och krafsade undan lite lös jord där raden borde ha varit och mycket riktigt - den ena betan efter den andra kom fram i dagens ljus och till sist stod där en nästan proper rad med betor. I min ungdomliga iver och nit i att gallra, hade jag med mina fötter höljt den lösa jorden över raden av gallrade betor, när jag stormade fram. En mycket lärorik upplevelse. Tidningbärare Distribution var ett begrepp som präglades tidigt i mitt liv. Nyhetsmedveten blev jag också, särskilt när någon ringde klockan halv åtta och klagade på att deras dyrt betalada tidning hade uteblivit. Men om jag bara masade mig upp och fixade deras tidning på momangen, skulle hagelbössor och dynamiten ligga orörda. Postman Den 6 juni 1974 tog jag plats i baksätet på lanbrevbärarinstruktör Folke Anderssons bil, för att företa den första postala färden på en resa som ännu inte har tagit slut.Under årens lopp har jag arbetat på många orter i Österlen - Brösarp, Kivik, Vitaby, Sankt Olof, Lövestad, Gärsnäs - alla nerlagda. Sen jobbade jag i fyra år i Tomelilla - den finns fortfarande kvar. Idag gör jag Ystad osäker med min närvaro. Posten en pålitlig partner... Kolla ;-) Pensionär Nja, inte än men det är kanske dags att skriva mina memoarer. Titta på utkastet här... |
 |
|
Du når mig bäst via |