Det har under flera år varit uppenbart att det hus vi har slagit oss till ro i, är för litet. Särskilt sedan sista barnet gjorde sin entre. Plnerna har därför funnits både i sinne och på papper. Eva-Marie har skissat, planerat och ritat. Eskil har slitit sina hårstrån för att hitta lämpliga konstruktionslösningar och ibland tvingats refusera förslagen, samtidigt som han beundrat hustruns fantasi och skaparglädje.

Efter många turer fram och tillbaka enades vi om en lösning som vi tyckte var bra ur alla synpunkter - praktisk, estetisk, ekonomisk - ine nödvändigtvis i den ordningen. Därför lämnade vi till komunen in ansökan om byggnadslov.

"Så kan man inte bygga", sa en ingenjör! Tillbaks till ritbordet igen. Ingenjören gav oss en del förslag till förändingar, men eftersom vi inte tyckte att de var några förbättringar, ägnade vi oss en hel natt åt att rita och konstruera.

När morgonen kom och vi faxat över förslagen, erkände ingenjören:

"Det här var bättre än mitt förslag". Och det gav vi honom rätt i.

När det blir färdigt kommer det att påminna om bilden här nedan.

Och från gården kan det bli så här:

Nå vad tycks?

Vill du ha fortsättningen skriv några rader och berätta vad du tyckte om berätelsen så här långt.

Adressen har du här.