En gång i tiden började en liten gosses vetgiriga ansträngningar att erövra världen. Med tveksamma och nästan rädda steg smög han sig in i skolsalen tillsammans med ett tjugotal andra blyga och försagda barn.

- Tänk att det finns så många barn, var en tanke som flög igenom många av de små huvudena. När fröken med stort F, ställde ner sin tunga malmklocka på katedern och med myndig röst hälsade alla välkomna, var luften fylld av förväntan.

Den lille gossen slogs sig ner vid sin bänk och började insupa den tidens yttesta lärdom: "Ett pus två är lika med tre ... Mor ror. Far är rar"

Redan på det här stadiet började gossen att frambringa sina skrivalster. I sin klasskamrats poesibok präntade han med benäget bistånd ner de vackra orden:

"Micke Mus är en trevlig jycke.
Annelie liknar honom mycke' "

Här började och slutade en författarbana. Omdömet bland flickorna blev en total refusering. Inte någon upplät vidare sina poesiböcker för en sådan radikal anarkist. De skrivna essäerna stannade vid att i bokstavboken i långa rader skriva runda O, sirliga S och raka L.

Det blev i stället författarens inre utvecklingen som skapades under sextiotalet.

Du når mig via e-mail
espe@swipnet.se.