INSIKTER

Jag är ju en nybörjare i hundvärlden och därför är det många gånger svårt att verkligen FÖRSTÅ vissa saker som ju är mycket viktiga. Det är en sak att förstå intellektuellt/teoretiskt - en helt annan att verkligen förstå med hela sitt "väsen". När man gör det och får en aha-upplevelse så blir träning och resultat MYCKET enklare och bättre.

Jag kommer här att skriva om viktiga insikter som jag fått/får och det är ju tack vare hjälpsamma, engagerade och erfarna hund-vänner från Brukshundsklubben i Laröd som jag får ta del av denna värdefulla kunskap. Detta tackar jag innerligt för.

Allt det här jag skriver om är ju SJÄLVKLARA saker när man hör någon säga dem - men att verkligen leva upp till detta i praktiken kan vara svårare. JAG behöver bli påmind ibland för att "fatta". Man är ju själv en vanemänniska och dåliga vanor kräver påminnelse och arbete för att få bukt med. Jag hoppas bara att Abbe den stackaren står ut med en lite virrig och trögfattad matte...

TÅLAMOD
Att inte förlora tålamodet är A och O när man har med djur att göra. Tyvärr har detta hänt en gång för mig eftersom jag är en sån där som blir nervös när andra ska "bedöma" vad jag gör. Abbe och jag var på avslutning i en kurs och skulle "tävla" genom att visa upp vad vi lärt oss.

Abbe ville inte den dagen och jag tog detta på för stort allvar och förlorade då tålamodet och reagerade alldeles för kraftigt genom att skälla ut min hund. Ja, jag var så upprörd och besviken så det blev faktiskt löjligt.

Som tur var så ringde min instruktör hem till mig och vi pratade igenom det här. Båda var överens om att såååååå får jag ju inte reagera.

Här kom jag till insikt om att JAG måste bli mer "cool" och inte ta allt så allvarligt. Som instruktören Claudi sa: "Du borde ha reagerat med att skratta och rycka på axlarna och säga att min hund vill inte idag".

Detta håller jag absolut med om och jobbar verkligen för att inta en sådan inställning när det är en "dålig dag".

P.S. Inte visste jag att jag förlorade i "status" som ledare i min hunds ögon när jag betedde mig så. Men så är det och det KAN ta lång tid att bygga upp förtroendet igen, beroende på hundens psyke. Har man en vek hund så kan det vara förödande att bete sig som jag gjorde. Jag räknar hädanefter till 10.... hahaha.

Tillbaka

PLANERING
En myyyycket viktig insikt. Bara en sådan "enkel sak" som att planera sin gång när man ska gå "fot" med hunden blir HELT olika beroende på om jag har en klar strategi om vart jag ska gå. Att ta sikte på något och så gå med bestämda steg i den riktningen.

Jag har länge gjort felet med att gå och titta på hunden för att se om han följer med (ibland sackar han ju efter hihihi). I och med detta så behöver ju inte hunden hålla koll på mig eftersom jag gör det hela tiden...

Hela mitt kroppspråk tolkar Abbe även som att "äh, hon tittar ju inte åt det hållet vi ska gå så hon har nog ingen direkt plan". En ledare som inte har någon plan på aktiviteterna som ska göras är ingen ledare. Och är man ingen ledare är man inte heller intressant i hundens ögon. En sådan person följer ingen hund med.

Det gäller alltså att lägga upp sin träning inför sig själv, innan man tar med hunden ut och tränar. Att bestämma VAD man ska träna och HUR man ska göra det är alltså viktigt.

Flera personer har påpekat detta för mig otaliga gånger (speciellt min instruktör i fortsättningskurserna hihihi) men jag har liksom inte riktigt förstått HUR viktigt detta är - förrän nu.

Tillbaka

TORRGÅNG
Hahahahaha...... ja "torrsimning" fick man ju göra när man var liten och skulle lära sig simma. Hemma på vardagsrumsgolvet stod Pappa och hejade på när man likt ett grodyngel rörde på lemmarna över parkettgolvet.

Nuuuu är det TORRGÅNG som gäller för min del.

Jag går HELT fel när jag och Abbe ska gå fot. Jag har varit helt upptagen av tanken att jag måste gå i hurtigt tempo (Abbe och jag rörde oss i slow-motion-tempo tidigare nämligen hahaha). Ja det var så illa att instruktören ropade en gång: "Hohohooooo titta!!!! Nu VÄLTER ni snart....."

Då satte jag sprutt månitro. Satte till och med upp en liten skylt på insidan av ytterdörren som påminnelse: "Snärtigare gång" - Korta kommando - Korta Nej.

MEN - jag missuppfattade det lite. Jag började rivstarta och tvärnita och tvärvända och det är ju inte så konstigt att Abbe inte varit så bra på det här med "fot".

Det förstod jag IDAG när jag fick agera hund och gå bredvid en "matte" som gjorde precis så som jag själv gör med Abbe. OJOJOJOJ - det räckte att jag fick känna på det i tre sekunder så FATTADE jag.

Därför ska jag börja träna torrgång.... dvs. fot utan hund hihihi.

* ta sikte
* gå några steg
* sakta in och stanna
* ta sikte
* vända och gå några steg och stanna

När jag sagt "fot" så väntar jag en liiiiiten sekund innan jag börjar gå så att hunden får en chans att hänga med. Likadant när jag ska stanna så saktar jag in liiiite innan stoppet.

När jag ska vända höger eller vänster vänder jag på huvudet i den riktningen och tar sikte.

Jaaaa, detta är ju SJÄLVKLART.... men inte har jag gjort så. Åhnej, jag har fokuserat på HUNDEN för att se om han följde med...... hahaha

Tillbaka

FÖRSTÅ I OLIKA SITUATIONER
Bara för att jag lärt Abbe ett kommando i en viss situation kan jag inte räkna med att han FÖRSTÅR detta kommandot i ALLA situationer.

Det är DETTA som "hundfolk" menar när dom pratar om att BEFÄSTA ett kommando. Hunden ska alltså förstå det i alla situationer och inte bara i enstaka ritual-situationer. Därför är det viktigt att inte låta sig luras och TRO att hunden kan kommandot totalt - för då innebär det ju att jag bestraffar min hund för något som han inte förstår och detta skapar bara förvirring, osäkerhet och dålig tilltro till mig som ledare. När jag nu förstått detta så skäms jag, för tänk vad många gånger jag varit orättvis mot min älskade vovve.

Jag har trott att Abbe varit envis, tjurig, testande och motsträvig i vissa situationer.

Ett fantastiskt exempel:
Abbe KAN vad "hit" och "kom" betyder för det har vi tränat mycket på och han lyder alltid detta - åhhhh han är så DUKTIG!

MEN... när vi varit i skogen och han har fått gå och lufsa lite för sig själv så händer det att han kommer en fem, sex meter bakom eller före mig där jag går. Han följer dock alltid mig - även om han är på lite avstånd.

Ibland har jag tyckt att han ska komma närmare och har då kallat "kom". Abbe har då bara ställt sig rakt upp och ner och stirrat på mig. När jag höjt rösten och kallat igen så lägger han sig platt ner på stället och ser nästan rädd ut.

Jag har blivit lite irriterad och gått fram mot honom och när jag kommit sådär en två, tre meter ifrån honom reser han sig kvickt upp och galopperar fram till mig.

Jag har MISSFÖRSTÅTT och trott att detta var trams från hans sida. Men idag fick jag bättre besked och åhhhh vad tacksam jag är för detta:

En hund ÄR inte tjurig eller retlig - det är JAG som "förmänskligar" honom. Det är som att han inte förstår vad det är jag vill I DENNA SITUATIONEN. Jag får alltså träna hit- eller kom-kommandot i MÅNGA OLIKA situationer och på många OLIKA platser och likaså på många olika avstånd och det är ju självklart nu när jag vet om det. Men inte tänkte jag så långt själv inte.

Så kan det alltså ligga till. Bara för att hunden är duktig på något i en INÖVAD situation så är det inte alls säkert att han förstår det i en annan miljö där JAG har ett helt annat kroppspråk och ritualer.

När vi övat "hit" / "kom" så har jag ju även byggt upp kroppspråk, rörelsemönster, ritualer och speciellt röstläge - detta skapar förväntningar hos hunden och han ser det som en helhet som han FÖRSTÅR.

Helt plötsligt så är jag ute och strosar avslappnat och inte precis träningsengagerat och förväntar mig att han nu ska förstå vad det är jag vill.

Tillbaka