Papper som delas ut före föreläsningen:

Erland Lagerroth, Tunavägen 7, 223 62 Lund; 046-211 87 66

erland.lagerroth@swipnet.se

http://home6.swipnet.se/~w-69766/

Morris Berman, The Reenchantment of the World, 1981

David Ray Griffin (utg), The Reenchantment of Science, 1988

Max Weber: "die Entzauberung derWelt"

Carolyn Merchant, The Death of Nature, 1980, 1989. Stephen Toulmin, Cosmopolis 1990.

Fritiof Capra, The Turning Point, 1982; The Web of Life, 1996

Vetenskap Världsbild

Sätt att tänka

Den "modema" vetenskapen från 1600-talet

Francis Bacon och Galilei, Descartes och Newton

Aristoteles filosofi - magi, alkemi (deltagande medvetande) - mekanistiskt tänkande

Kyrkan och staten favoriserar båda det mekanistiska tänkandet.

Empiri (experiment) + rationalism (tänka klart, distinkt). Dela upp, mät, kombinera. Analytisk reduktionism -> atomism. Matematik, geometri. Kvantitet ej kvalitet, "hur" ej "varför". Linjär kausalitet. Distans till "objektet", som blir matematisk abstraktion. Kontroll, manipulation.

Dualism -> mekanism -> determinism -> positivism-> materialism -> ateism.

Newtons personlighet.

Inte analysen i sig, som är det betänkliga, utan att se verkligheten som analysens resultat: fragment.

Den som frågar efter fragment, får också svar i fragment (David Bohm).

Världen tystnar och dör, vetandet mekaniseras och matematiseras.

Relativitetsteorin och kvantmekaniken fortsätter analysen, reduktionen, världen utan människa.

Termodynamik: ångmaskinen

Termodynamikens första och andra lag: energi, entropi, exergi; dissipation av energi

Det slutande 1800-talets gåta: entropidöden kontra Darwins evolutionsteori

Altemativa sätt att tänka: helhet -> struktur - process - system - funktion - växelspel -självreferens.

Världen är mycket mer avancerad än vi trott. Den klassiska, "moderna" vetenskapen är som ett barn jämfört med verklighetens komplikation och sofistikering.

En existensforrn som förändrade värld(sbild)en

Ilya Prigogine och Isabelle Stengers, La nouvelle alliance, 1979, ->Ordning ur kaos, 1984 (Prigogine Nobelpris i kemi 1977, hedersdoktor vid mer än 40 universitet, många fler skrifter)

Erich Jantsch, The Self-Organizing Universe, 1980; The Evolutionary Vision (red), 1981

1 . Jämvikt eller nära jämvikt 2. L å n g t f r å n j ä m v i k t

Statisk jämvikt respektive d y n a m i s k j ä m v i k t = en balansakt

Dissipativa strukturer eller självorganiserande system (dissipater av dis-sipare = kasta isär, förskingra) (Vatten)virvel: öppen i båda ändar, process, struktur, system, existensform

Snurran: dynamisk jämvikt genom energi från piskan. När energin tar slut, "dör" snurran.Cykla, gå

Ljuslågan: feed back, ämnesomsättning, metabolism. Snyltar dubbelt på omgivningen.

Vädret, klimatet, vattnets och grundämnenas kretslopp, havsströmmar, kontinentaldriften (?),

ekologiska system upp till "Gaia", städer, samhällen; andliga processer och system; att läsa och förstå, att tala "fritt", att nyskapa.

Liv: metabolism; alla individer och alla fungerande system i deras kroppar, inkl. cellen. Diffusion.

För första gången en teori, ett sätt att tänka, en världsbild som innefattar både materia och liv,

inklusive forskaren själv. Prigogine vår tids Newton.

Den falska teorin om det hudomslutna jaget. I stället jaget = rör öppet i båda ändar.

Kafkas existentiella skuld. Livet snyltar, men allt ovanför entropi kostar. Universum har kostat på sig lyxen av liv. Men vi har ansvaret att inte ödelägga Jorden, att leva ett (ekologiskt) anständigt liv.

Långt från statisk jämvikt + öppen för genomströmning av materia och energi

Stöten, "'skillnaden" (gradienten) som sätter i gång processen. Energin bjuder upp, och materien

visar sig kunna dansa.

Organiserar sig själv genom feed back, återkoppling, självkatalys, självreferens, rundgång

( Hofstadter, Gödel, Escher, Bach). Materia och energi är tillsammans aktiva och skapande.

Autopoiesis, självproduktion, självreglering (fysiskt och psykiskt: Sartre: existensen går före

essensen). Maturana och Varela.

Fluktuationer (svängningar, störningar) utifrån eller inifrån systemet självt

Instabilitetströskeln: systemet står och väger och minsta störning kan fälla avgörandet.

Systemet överskrider sig själv och skapar (sig) en ny struktur, en ny regim i enlighet med de nya villkoren. Teori för skapandets mysterium.

Motsatsen mellan entropilagen och Darwins utvecklingslära (det går "utför" med världen respektive "uppför") får sin förklaring i dissipativa strukturers förmåga att "snylta" på omgivningen genom att dit exportera sin entropi. Därmed kan de uppträda som virvlar som går mot strömmen.

I själva verket passar de båda betraktelsesätten varandra som hand i handske: det är just det gigantiska spenderandet av högvärdig energi sedan Big Bang som har möjliggjort skapandet av dissipativa strukturer och därmed den världens mångfald, som kommit till vid otaliga instabilitetströsklar under universums hela historia.

Därmed har Prigogine tänkt fram en ny, mer generell evolutionslära, gällande materia likaväl somliv. Livet (och människan) är den senaste (möjligen inte sista) skapelsen av materiens förmåga att - upppbjuden till dans av energin - orgamisera sig själv, reglera sig själv, producera sig själv, överskrida sig själv. Världen skapar sig själv, och är på så sätt gudomlig.

Vilket betyder att skillnaden mellan materia och liv blir en gradfråga snarare än en artfråga. Omdjuren och växterna är våra bröder och systrar, så är virveln, ljuslågan och vädret våra kusiner. Ellersnarare våra förfäder: ur dem har vi framgått. Vilket tycks strida mot Första Mosebok: Gud skapademänniskan till sin avbild att råda över naturen. Vi tycks färdiga för en "naturalistisk teologi": "God is the Mind of Nature" (Anders Nordgren, Evolutionary Thinking, Uppsala 1994). Den nya forskningen om människans ställning i världen fyller samma funktion som kyrkan (fyllde förr).

Camus’ bild av människan i världen i "Myten om Sisyfos": hon har av fientliga gudar dömts att framsläpa sitt liv i en främmande, fientlig värld, är alltså en mardröm från 195O-talet, som vi kan vakna ur nu. Vi lever i en värld, som är som vi och som haft vänligheten att skapa oss.

Stuart Kauffman At Home in the Universe, 1995. Självorganisationens hemliga mekanismer.

Edward Goldsmith, The Way. An Ecological World-View, 1996. Ekologi som religion - på gott och ont.

Erland Lagerroth, Världen och vetandet sjunger på nytt, 1994. Utvecklar ovanstående tankar i full skala.

Ilya Prigogine, The End of Certainty, 1997. Söker påvisa tidens existens också på det subatomära planet.

Henryk Skolimowski, The Participatory Mind, 1994. Vi är i världen, men världen är också i oss.