New address to Erland Lagerroth’s homepage:
http://w1.462.telia.com/~u46211500/
What
follows here is the way the page looked May 5th 2003.
|
|
Erland Lagerroth's homepage ENGLISH VERSION (Svensk version, se nedan!)
This page follows my way
in (re)search and thinking from criticism of fiction via rethinking of
literary research, humanities and natural science to the discovery of a
"humanistic" natural science, a "world philosophy", a
"passion of the Western mind" and a possible solution of the crucial
question of mankind. "Searching
is our greatest adventure" (Rolf Edberg). Join me in this adventure! Erland Lagerroth,
|
|
|
|
|
|
For nearly 50 years, my research
has developed "vertically", reaching more and more comprehensive perspectives.
In my dissertation Landskap och natur i Gösta
Berlings saga och Nils Holgersson (1958) I discovered that parts
of a literary work always have to be looked upon in their interrelations to other parts of the work. In my dissertation
it is a question of the interrelations of landcape and Nature to human beings
and events – both epic relations on the causal level and lyrical relations on
the level of similarities and contrasts. The latter case can be called "counterpoint compositions" and Selma Lagerlöf is
a master in creating such compositions. Together with some novels by Thomas
Hardy, Gösta Berling's Saga might be the tightest woven novel "of
character and environment" (Hardy's expression) in world literature.
As a consequence I tried to come to
grips with, not parts or fragments of novels, but the entire fictional work as
a functioning, developing whole, resulting in Svensk berättarkonst (Swedish Fiction 1968;
close readings of Strindberg’s Röda rummet, Heidenstam’s Karolinerna,
Lagerkvist’s Onda sagor and Sibyllan). This project, however,
involved a number of complications that had not been given much attention at
that time, at least not in Sweden. What is in fact a novel and how to
understand it? The traditional ideas of the literary work as imitation
(mimesis), expression, structure, or symptom, were not sufficient. But one day
a new and different approach suggested itself to me: to look at the novel as a process, an epic process that acts out and realizes the meaning of the
novel: Romanen i din hand (The
Novel in Your Hand) (1976).
This way of thinking stimulated to close readings of a series of novels (I don’t use the
word "analysis", because in this kind of study it is a matter of
keeping together what functions together, to survey
instead of breaking up into fragments). Thus three minor monographs on (Selma
Lagerlöf´s) Jerusalem, (Harry Martinson's) Aniara and
(Dostojevskij's) The Brothers Karamazov and smaller studies on the
Swedish novels En herrgårdssägen, Gösta Berlings saga, Myten om Wu Tao-tzu and
Singoalla. Furthermore a volume on legends and tales: Selma Lagerlöf och Bohuslän (1963). And finally another collection of
readings: Den klarnade erfarenhetens förvärv (The Acquisition of Cleared Experience: Crime and
Punishment, Der Prozess, Der Steppenwolf, The Werewolf (Sandemose), The
Time of His Grace (Eyvind Johnson) (1994). In this way I discovered that
novels and short stories are superior instruments for a penetration of what it
is to
live as a human being in this world.
But how best to proceed in such
studies, how to understand or interpret a novel? This is also reflected upon in
Romanen i din hand (The Novel in your
Hand). (The title implies that the book deals with the individual novel
"in your hand", not with any abstract structure of novels in general.
The goal is to enable an optimal reading, a reading that gives you the novel
"in your hand".) At this time the old science of hermeneutics, had undergone a revival and offered new
knowledge.The interpretation, too, is a process,
a process going from part to whole and back to part again in a lasting circle
between appropriation, discovery, and control, a circle that in principle can
last as long as you like, and therefore doesn’t have the form of a circle but
of a spiral.
As the discoveries – of coherence,
wholeness, individuality, "meaning", in the literary work - happen by
leaps, as creative acts, it is a heuristic process ("heureka" – I found it).
And as the process proceeds in a continuous interplay
between part and whole, where the results are fed back into what has already
been read and change the understanding of it (feed back),
and as every discovery transcends the prior
understanding, it is also a dialectic process
that has the complexity and mobility of such a process.
(Inter)relation,
interplay, wholeness, process, function, survey, heuristic
and dialectic process with feed back, and transcending
of earlier results in a sudden creative act –
these were experiences and insights that constituted a new and creative way of thinking. New in relation to the analytic
reductionism of everyday science and new to the sloppy view of the world as a
collection of passive things or an accumulation of matter. A wholeness, a
process, a system – even a relation or an interplay – can never be understood
by an analysis of the parts. He who attempts something like it simply is
incompetent. The way of thinking at the same time is the way of looking at reality.
The contrast between the old way of
thinking and the new one can be made visible in approaches to the novel.
According to the positivistic view, the object of research is something given,
as sense data ("data" meaning what is "given"). And,
certainly, a novel is given in this way, namely as paper and printing ink. But
that is interesting only for the printer and to some extent for the publisher.
As reception aesthetics has realized, the
novel that interests the reader and the researcher is something quite
different: it is created at every reading in accordance with social conventions
and the competence of the reader.
The ultimate consequence is that the
object of research is created in the process of research itself, in a
heuristic-dialectic act that, principally, has no end and therefore never can
reach either exhausting or definitive results, only results that are adequate in relation to the text and valid in relation to what is known. There is no
absolute truth, only what is true for that reader of this novel in that
situation.
With these experiences it was
natural for me to continue and consider both literary criticism and
scholarship. In Litteraturvetenskapen vid en
korsväg (Literary Criticism at the Cross-roads) (1980) the
limitations of positivistic, marxistic, and structuralistic methods are
demonstrated and - partly under the impression from Sartre's
Critique de la raison dialectique - dialectic,
humanistic, and finalistic approaches are
advocated.
How to proceed in research in
general is discussed in my book Mot en ny
vetenskap (Towards a New
Science) (1986). This book introduces (I:8) and uses a paradigm
theory that is more sophisticated than that of Thomas
Kuhn, a theory developed by Håkan
Törnebohm, former professor in Theory of Science, Gothenburg,
Sweden. It introduces and discusses 14 books towards a new paradigm, and the
situation in the society of science for him/her who speaks for a new paradigm
is illustrated and debated (I:17, 19-21). This book also pleads in favour of
research as an existential quest: to
understand the world we live in and the life we live (I:17). Ultimately it is
as a question of the triunity science-world view-way of
thinking and what it means for our way of life.
Mostly empirically, by studies of my
own, I had arrived at a new way of thinking. To my great delight as researcher
and human being, at this point, I recognized the same general way of thinking
and looking upon the world in a new natural science that had developed during
the time I was finding my way. My following three books mainly deal with this
new paradigm: Världen
och vetandet sjunger på nytt (The
Reenchantment of Science and the World) (1994), Nya
tankar, nya världar (New Thoughts, New Worlds) (1999)
and Sökandet är vårt största äventyr (Search is our Greatest Adventure)
(2003). Many of the contributions to these volumes can be read as links below.
This new natural science can be said
to be "humanistic" in the way that it
shows that Nature, just as Man (and in Christianity God), is able to create. But not in the same conscious and
"rational" way (compare the following on metabolic function!). With
the help of the energy that goes through the world, matter is able to organize
itself into functioning systems, as the vortex
and the candle flame, complicated chemical structures and phenomena of weather
and climate, as well as all ecological systems up to Gaia, and life and all
parts and forms of life. It is a question of systems that support and regulate
themselves, using the energy that flows through them. They are called self-organizing systems or dissipative
structures. We have them all around us and are ourselves such systems,
and so are all systems in our body down to the individual cell.
When disturbances occur, these
systems can reorganize themselves into more and more complicated forms of
existence (as long as energy is available). In this way Nature itself created
the tremendous multiplicity that we had the privilege to be born into. And we
ourselves are the latest creation of this great evolution,
an evolution that, in contrast to Darwin's, encloses everything on this earth,
not only the biological level.
We are used to think of creation and
organization as rational, conscious activities, but this is only one
possibility. The agent that guides the system doesn't need to be neural, it can
just as well be metabolic. As a matter of fact,
systems run by their own metabolism is the ordinary case in history and Nature
(think upon your own bowels, your body systems!). And that has worked very
well. Rationality, on the other hand, is a more problematic agent - as we know
today, in a time of threatening ecological disaster.
Rationality is a faculty with limited scope and capacity.
A central personage in this new
paradigm is the Nobel Laureate in chemistry 1977 Ilya
Prigogine. From an old interest in the humanities he went to a
career in natural science, a career that made him the Newton of our time. In
contrast to the first Newton, he despises a world view that does not enclose both
Nature and Man (including the scientist himself). And since Prigogine created
such a world-view that is adequate and valid, he can be said to be greater than
Newton. My way to Prigogine went via the epochal book The Self-Organizing
Universe (1980) by his interpreter and accomplisher Erich Jantsch, an all-round genius and a master
of thinking in processes, systems, feed back, evolution.
With the help of Prigogine's theory,
covering both matter and life, we can overcome the biases of natural
science and humanities. For natural science deals with a
world without Man, the humanities - and still more "humanism"
- with Man without world. The first case can be felt to be inane and the second one to be narrow-minded, which depends on the fact
that in both cases it is a question of abstractions and constructions. For the world
is one only, it is only we who persist in dividing it into two: Man and Nature,
soul and body, mind and matter.
This new paradigm is necessary, if
"modern" science (dating from the 17th century) and its subsequent
technique and economy will not devastate the Earth, our splendid home in the universe.
(Books with an ecological message by Capra, Laszlo, Skolimowski, Alf Hornborg,
Goldsmith and Roszak are dealt with in Nya tankar, nya världar.)
In the spring of 2000 a new stage in my development was achieved thanks to the
learned American new thinker Ken Wilber, especially
his magnum opus: Sex, Ecology, Spirituality (1995). As his starting
point Wilber
takes the new science created by Prigogine and others, but he develops it
further to the levels of mind
and spirit. In this way, he wants to reach what he calls "a world
philosophy, an integral philosophy" - which
means a system of thoughts uniting
this new science with classical philosophy and religion in west and east into a
great, all-embracing worldview.
An essay of mine, titled "Do we live in a flatland? Worldview, theory of
evolution, and history of ideas in Ken Wilber's magnum opus", is
published in Vetenskapssocietetens
i Lund Årsbok 1999-2000 (in Swedish).
An even later discovery of mine is Richard Tarnas, The
Passion of the Western Mind (1991,
pocket edition 1993). With an admirable survey, stringency and verbal
intuition, Tarnas narrates the history of the Western mind up to our days, and
in this way shows how our world view has originated – the world view where Man
monopolized conscious intelligence, while cosmos turned blind and mechanistic
and God is dead. Man has become a stranger in his own world. This, however, has
generated a longing for the communion that was
lost. The deepest passion of the Western mind, Tarnas thinks, is to transcend
this world view by a reunion with Nature, from which Man once emerged.
"The telos, the inner direction and goal of the Western mind has
been to reconnect with the cosmos in a mature participation mystique, to
surrender itself freely and consciously in the embrace of a larger unity that
preserves human autonomy while also transcending human alienation" (p. 443
f). This, one might say, is the same thought and feeling as in Selma Lagerlöf’s
compositions on Man and Nature, and in Prigogine’s demonstration that the whole
world – Man included – functions as self-organizing systems.
Similar thoughts permeate the
biologist Elisabet Sahtouris' book, Earthdance. Living Systems in
Evolution (1999 and later), but they are here
developed further into a possible solution for the crucial question of mankind:
how to avoid to destroy the ecosystem we live in
and by, and so to perish ourselves? Her answer is that we must learn from
Nature, Life, and Earth. As a young species we are still in our adolescence: we don't understand to look beyond our
own crisis and realize that Life formerly solved such crises by turning
struggle and competition into cooperation, and
by always recycling the material from Earth,
because that is all we got. The problem is, however, that, in contrast to the
cells in our body, all of which cooperate so perfectly, we are not cloned, and,
in contrast to other living beings, we are self-conscious and anybody can
oppose such solutions. The hope is, however, that the driving force in
"Gaia's" development will also pull us along into a new kind of
cooperation.
More and more I have realized that
modern science from the 17th century is an ideology,
ruled by “the profoundly scientifical idea” that evolution is governed by
chance determining chemical and physical processes. Biology is the last science
to have joined this ideology – and succeeded! But is chance and DNA really
everything? In the thought-provoking book How
the Leopard Changed Its Spots, Brian Goodwin shows that the most
important processes in nature take place “beyond
Darwin and DNA”. What is wrong with materialism is not that it is a science
of matter, but that it doesn’t understand matter.
The following books (in Swedish) can be ordered by depositing the
appropriate sum on my Swedish postal giro service 640 36 90 - 8. Write name and
adress on the stub, and I'll send the book(s). Postage is included, but for
adresses outside Sweden, add 20 kronor (Scandinavia) or 40 kronor (outside
Scandinavia).
Svensk berättarkonst. ("läsningar" av Röda rummet, Karolinerna, Onda sagor
och Sibyllan). (Vetenskapssocieteten i
Lund, 1968, 338 pp.; 150 kronor)
Litteraturvetenskapen vid en korsväg. Traditionell forskning,
marxism, strukturalism, hermeneutik, humanism, finalism. (Rabén & Sjögren, 1980, 281 pp;
120 kronor)
Världen och vetandet sjunger på nytt
(Korpen, 1994, 248
s; 150 kronor)
Den klarnade erfarenhetens förvärv
("läsningar" av Brott och straff, Processen, Stäppvargen,Varulven,
Hans nådes tid) (Korpen, l996, 166 s; 150 kronor)
Lovsång till livet och förnuftets filosofier. En läsning av
Bröderna Karamazov (Artos,
112 ss; 70 kronor)
Nya tankar, nya världar (Korpen, 1999; 150 kronor)
Sökandet är vårt största äventyr can be bought for 200 kronor + postage from the publisher
Mareld’s bookstore, Sigtunagatan 3, 113 22 Stockholm, tel. 08- 33 99 87; info@mareld.se.
During the years I have given a lot of lectures all over Sweden
and in Germany, Austria, USA, Norway, Iceland, and the Faroe Islands. Most
often it has been on "The Reenchantment of Science and the World",
but also on "Landscape and Nature by Selma Lagerlöf", "Selma
Lagerlöf and Bohuslän", "What happens in Gösta Berlings Saga?",
"In Praise of Nils Holgersson", "Aniara - an Epic of its
Time" etc. I am happy to do it again, especially on the great and engaging
subject "The
Reenchantment of Science and the World" (1-3
hours), but also with thoughts on Wilber and/or Tarnas. I speak in
Swedish, of course, but also in English und auf deutsch (aber nicht
meisterhaft).
For links to separate studies (in
Swedish), see the end of the Swedish version below.
II. SVENSK VERSION
Sidan följer min väg
i tanke, forskning och sökande från "läsning" av romaner via
begrundanden av litteraturvetenskap, humaniora och naturvetenskap till
upptäckten av en "humanistisk" naturvetenskap, en
"världsfilosofi" och en "passion" i det västerländska
tänkandet.
"Sökandet
är vårt största äventyr" (Rolf Edberg). Följ med på detta äventyr!
Erland
Lagerroth,
- Docent i litteraturvetenskap vid Lunds
universitet sedan 1960, universitetslektor där 1974-1991
- Visiting professor vid Augustana College, Rock Island,
Ill., USA 1959-60
- Visiting professor vid University of California,
Berkeley 1964
- Nominerad som Senior Professor in Theory of
Literature vid University of California, Berkeley, 1982
- Utsedd till "Årets förvillare
1998" av
föreningen Vetenskap och Folkbildning
- Forskare, tänkare, sökare
Född 1925, gift med Ulla-Britta Lagerroth, professor emerita i
litteraturvetenskap vid Lunds universitet
Adress: Tunavägen 7, S 223 62 Lund
Telefon: 046 - 211 87 66
Medlem av Canhelps styrelse och av dess rådgivande
nämnd av äldre forskare
E-post: erland.lagerroth@telia.com
Ett
varmt tack till min son Andreas för att han hjälpte mig komma igång och sedan
gett råd och dåd i datorernas komplicerade värld.
Under snart 50 år har min forskning utvecklats "vertikalt", mot allt
större och vidare perspektiv. Genom en avhandling Landskap och natur i Gösta Berlings saga och Nils Holgersson
(1958) upptäckte jag, att en beståndsdel i ett diktverk alltid måste betraktas
i sina relationer
till andra delar av verket. I mitt fall landskapets och naturens
relation till människor och händelser - både episka relationer på orsaksplanet
och lyriska på likhetsplanet ("kontrapunktiska
kompositioner"). Selma Lagerlöf är en mästare i att skapa sådana
samband och, vid sidan av några romaner av Thomas Hardy, är Gösta Berlings
saga den kanske tätast vävda romanen "of character and
environment" (Hardys uttryck) i världslitteraturen.
Som
en konsekvens försökte jag i Svensk
berättarkonst ("läsningar" av Röda rummet,
Karolinerna, Onda sagor, Sibyllan; 1968) gripa över, inte delar eller
fragment av romaner, utan hela verket som en fungerande
helhet.Detta forskningsprogram visade sig emellertid innebära en rad
komplikationer, som samtiden inte hade ägnat mycken uppmärksamhet, i varje fall
inte i Sverige. Vad är egentligen en roman och hur tillägnar man sig den? De
vanliga tankemodellerna: diktverket som efterbildning (mimesis), uttryck,
struktur och symtom, räckte dåligt till, men en dag stod för mig en ny och
annan möjlighet: romanen som process, en episk process (Romanen
i din hand, 1976).
Detta sätt att tänka har sedan visat sig fruktbart och har stimulerat till "läsning" ("close reading", "criticism") av en lång rad romaner (jag säger inte "analys", för det gäller att hålla samman det som fungerar samman, att överskåda det, inte att sönderdela det i separata fragment). Sålunda tre mindre monografier om Lagerlöfs Jerusalem, Martinsons Aniara och Dostojevskijs Bröderna Karamazov samt smärre studier av En herrgårdssägen, Gösta Berlings saga, Myten om Wu Tao-tzu och Singoalla. Därtill en volym om sägner och berättelser: Selma Lagerlöf och Bohuslän (1963). Samt till sist ännu en samlingsvolym: Den klarnade erfarenhetens förvärv (Brott och straff, Processen, Stäppvargen, Varulven, Hans nådes tid) (1996). På detta sätt upptäckte jag att romaner och noveller är överlägsna instrument för att förstå vad det är att leva som människa i denna värld.
Men
hur går det då till att förstå eller tolka en roman? Också detta begrundas i Romanen i din hand. (Titeln låter förstå att boken handlar om
den individuella romanen "i din hand", inte om romanens formvärld i
allmänhet. Syftet är att möjliggöra en optimal läsning, en sådan som ger dig
"romanen i din hand".) Vid denna tid hade den gamla vetenskapen hermeneutik, läran om tolkning, upplevt en pånyttfödelse och erbjöd ny kunskap,. Också tolkningen
är en process, en process som går från del till helhet och tillbaka till delen
i ett ständigt kretslopp mellan tillägnelse,
upptäckt och kontroll, ett kretslopp som i princip kan fortgå hur länge som
helst och som därför inte har formen av en cirkel utan av en spiral.
Eftersom
upptäckterna – av verkets sammanhang, helhet, egenart, "mening" –
sker språngvis, som en skapande akt, är det en heuristisk process ("heureka" – "jag
har funnit det"); den har formen av en spiraltrappa. Och eftersom
processen sker i ett ständigt växelspel mellan
del och helhet, där resultaten matas in på det redan lästa och förändrar
förståelsen av det (feed back), och eftersom
varje upptäckt omedelbart överskrider den
närmast föregående förståelsen, är det också en dialektisk
process. Med en sådans komplexitet och rörlighet.
Relation, helhet, process, funktion, växelspel, överskåda;
heuristisk och dialektisk process med återkoppling
och överskridande av tidigare resultat i en
momentant skapande akt - det var upplevelser,
erfarenheter, insikter, som konstituerade ett nytt och skapande sätt att tänka. Nytt i förhållande till
vardagsvetenskapens analytiska reduktionism och vardagstänkandets slappa syn på
världen som en samling ting eller en anhopning materia. En helhet, en process,
ett system - ja t o m en relation eller ett växelspel - kan aldrig förstås
utifrån en analys av delarna. Den som försöker något sådant är helt enkelt
inkompetent. Sättet att tänka är samtidigt sättet
att se på verkligheten.
Motsättningen
mellan det gamla och det nya sättet att tänka kan konkretiseras i synen på mitt
eget speciella forskningsobjekt romanen. Enligt det positivistiska sättet att
se är forskningsobjektet något givet, som sinnesdata ("data" betyder
just det "givna"). En roman är också mycket riktigt given på detta
sätt, nämligen som papper och trycksvärta. Men det intresserar bara
boktryckaren och i någon mån förläggaren. Romanen som intresserar läsaren och
forskaren är, som receptionsestetiken
konstaterat, något helt annat: den skapas av varje läsare vid varje läsning
utifrån trycksvärtan på papperet, uppfattad som tecken i enlighet med sociala
konventioner och läsarens kompetens.
Den
yttersta konsekvensen blir att forskningsobjektet skapas i forskningsprocessen
själv, skapas i en heuristisk-dialektisk akt, som i princip inte har något slut
och som därför aldrig kan nå vare sig uttömmande eller slutgiltiga resultat.
Bara resultat som är adekvata i förhållande till
texten och giltiga i förhållande till vad som är
känt. Någon absolut sanning finns inte, bara det som är sant för den läsaren av
den romanen i den situationen.
Med
detta bagage torde det vara lätt att förstå, att det var naturligt för mig att
gå vidare och begrunda både litteraturvetenskapen och vetenskapen. I Litteraturvetenskapen vid en korsväg (1980)
visas begränsningarna i positivistiska, marxistiska och
strukturalistiska framgångssätt och förordas - delvis under intryck av Sartres Critique de la raison dialectique
- dialektiska, humanistiska och finala (ändamålsorienterade).
Och
vidare: hur arbeta i vetenskap överhuvud: Mot en
ny vetenskap (1986), Här introduceras (I:8) och används en paradigmteori, som är mer sofistikerad än Thomas Kuhns, en teori utarbetad av Håkan Törnebohm, professor i vetenskapsteori i
Göteborg. Fjorton böcker på väg mot ett nytt paradigm presenteras och
diskuteras, och situationen i vetenskapssamhället för den som talar för ett
nytt paradigm belyses och begrundas (I:17, 19-21). Här slås också ett slag för
forskning som existentiellt sökande: att
förstå den värld vi lever i och det liv vi lever (I:17). Ytterst gäller det
treenigheten vetenskap-världsbild-sätt att tänka
och vad den betyder för vårt sätt att leva.
På
mestadels empirisk väg, genom egna studier, hade jag alltså kommit fram till
ett nytt sätt att tänka. Min stora lycka som forskare och som människa var att
jag sedan återfann just detta sätt att tänka och se på världen i en ny
naturvetenskap som växt fram under samma tid som jag vann min klarhet. Mina
följande tre böcker handlar i huvudsak om detta nya paradigm Världen och vetandet sjunger på nytt
(1994), Nya tankar, nya världar (1999) och Sökandet är vårt största äventyr (2003). Många av bidragen i dessa
finns inlagda som länkar i fortsättningen.
Denna
nya naturvetenskap kan sägas vara "humanistisk"
på så sätt att den visar att naturen, liksom människan (och i kristendomen
Gud), kan skapa. Men inte på samma
medvetna och "rationella" sätt (jfr nedan om metabolisk funktion).
Med hjälp av den energi som går genom världen kan materien organisera sig själv
till fungerande system som virveln och
ljuslågan, komplicerade kemiska strukturer och vädrets och klimatets fenomen,
liksom alla ekologiska system upp till Gaia och
därtill alla former av liv. System som
uppehåller och reglerar sig själva genom den energi som strömmar genom dem. De
kallas självorganiserande system eller dissipativa strukturer. Vi har dem runtom oss och vi
är själva sådana system, och så är alla system i våra kroppar, ner till den
enskilda cellen.
När
störningar inträffar kan dessa system reorganisera sig till alltmer
komplicerade existensformer (så länge energi finns att tillgå). På detta sätt
har naturen själv skapat den oerhörda mångfald, som vi haft privilegiet att
födas in i. Och vi är själva den senaste skapelsen av denna stora evolution som, i motsats till Darwins, omfattar allt
på denna jord, inte bara den biologiska nivån.
Vi
är vana vid att tänka på skapande och organisation som rationella, medvetna
verksamheter, men detta är bara en möjlighet. Den "agent" som
styr systemet behöver inte ha sitt säte i hjärnan utan kan lika väl vara metabolisk, höra hemma i ämnesomsättningen (vi behöver
bara tänka på våra egna inälvor, kroppsystem). I själva verket är system styrda
av sin egen metabolism det vanliga fallet i historien och naturen. Och det har
gått förträffligt. Rationaliteten är en mer problematisk agent. Som vi vet i
dag i den ekologiska krisens tid. Rationalitet är en förmåga med stor
genomslagskraft men bristande kringsyn, begränsad räckvidd.
En
central personlighet i detta nya paradigm är nobelpristagaren i kemi 1977 Ilya Prigogine. Från ett tidigt intresse i
humaniora gick han mot en karriär i naturvetenskap som gjorde honom till vår
tids Newton. Men i motsats till Newton avvisar han en världsbild som inte
innefattar både naturen och människan (inklusive forskaren själv). Och
han har skapat en sådan världsbild, som är adekvat och giltig, och kan därmed
sägas vara större än Newton. Min väg till Prigogine gick via den epokgörande
boken The Self-Organizing Universe (1980) av hans uttolkare och
fullföljare Erich Jantsch, ett
universalsnille och en mästare att tänka i processer, system, feed back,
utveckling.
Prigogines
teori omfattar alltså både materia och liv, och genom den kan vi övervinna
ensidigheterna i naturvetenskap och humaniora. För naturvetenskap handlar om en
värld utan människa, humaniora - och än mer "humanism" - om människan utan värld. Det
första känns andefattigt, det andra perspektivlöst. Det
beror på att det i båda fallen är fråga om abstraktioner och konstruktioner.
För världen är ju hel och en, det är
bara vi som envisas med att dela upp den i två: människa och natur, själ och
kropp, medvetande och materia.
Det
nya paradigmet är nödvändigt om den "moderna" vetenskapen från
1600-talet och den teknik och ekonomi, som följt med den, inte skall ödelägga
Jorden, vårt härliga hem i universum. (Böcker med ett ekologiskt budskap av
Capra, Laszlo, Skolimowski, Alf Hornborg, Goldsmith och Roszak introduceras och
diskuteras i Nya tankar, nya världar .)
En ny station på denna utvecklingsgång har våren 2000 blivit den lärde
amerikanske nytänkaren Ken Wilber, speciellt hans stora verk Sex,
Ecology, Spirituality (1995). Wilber tar sin utgångspunkt i den nya
vetenskap, som skapats av Prigogine och andra, men han utvecklar den vidare
till tankens och själens nivåer. Därmed vill han uppnå vad
han kallar "en världsfilosofi, en integral
filosofi". Det vill säga ett tankesystem som förenar denna nya vetenskap med hela den
klassiska filosofin och religionen i väst och öst till en stor, allomfattande världsbild. En studie över den boken:
"Lever vi i ett plattland? Världsbild, utvecklingslära och idéhistoria i
Ken Wilbers magnum opus", har publicerats i Vetenskapssocietetens i Lund årsbok 1999-2000.
En
än senare upptäckt är Richard Tarnas,
The Passion of the Western Mind (1991, pocket 1993). Med beundransvärd överblick,
stringens och verbal intuition berättar Tarnas det västerländska tänkandets
historia fram till våra dagar och visar på så sätt hur vår världsbild har
blivit till, den världsbild där människan har tillägnat sig all medveten
intelligens, medan kosmos blivit blint och mekaniskt och Gud är död. Därmed har
människan blivit en främling i sin egen värld. Men detta har fött en längtan
efter den gemenskap som gått förlorad. Den
djupaste passionen i Västerlandet är, menar Tarnas, att
överskrida denna världsbild genom att återförenas med den natur som en gång
skapat människan. "Telos, den inre riktningen i och målet för den
västerländska tanken har varit att återförenas med kosmos i en mogen participation
mystique, att överlämna sig frivilligt och medvetet i famntaget av en större
enhet som bevarar mänsklig autonomi samtidigt som den överskrider mänsklig
alienation". Detta är, kan man säga, samma tanke och känsla som i Selma
Lagerlöfs kompositioner över människa och natur och som i Prigogines påvisande
att hela världen - och människan med den - fungerar som självorganiserande
system.
Liknande tankar genomsyrar biologen Elisabet Sahtouris, Earthdance.
Living Systems in Evolution (1999 och senare), men utvecklas
nu till en möjlig lösning för mänsklighetens ödesfråga: hur skall vi undgå att
förstöra det ekosystem, som vi lever i och av
och på, och därmed själva gå under? Svaret hon finner är att vi skall lära av
naturen, av livet, av Jorden. Som en ung art befinner vi oss ännu i adolescensen, tonårsåldern, och förstår inte att
blicka utöver vår egen kris och se att livet tidigare har löst sådana kriser
genom att vända strid och konkurrens till samarbete
och genom att ständigt återanvända materien från
Jorden. För det är den enda materia vi har tillgång till; det finns bara ett
jordklot. Kruxet är bara, måste man tillägga, att vi, i motsats till cellerna i
vår kropp som samarbetar så perfekt, inte är klonade och, i motsats till andra
levande varelser, är självmedvetna och kan motsätta oss sådana lösningar. Vad
man kan hoppas på är att kraften i livets, i "Gaias", utveckling mot
samarbete skall riva även oss med sig till en ny gemenskap.
Alltmer har jag kommit att se att den moderna
naturvetenskapen från 1600-talet är en ideologi,
behärskad av ”den djupt naturvetenskapliga tanken” att utvecklingen
slumpmässigt styrs av kemiska och fysiska processer. Biologin är den sista
vetenskapen som har satsat på denna ideologi - och vunnit. Men är allt
verkligen slump och DNA? I den tankeväckande boken How the Leopard Changed Its Spots visar Brian
Goodwin att de viktigaste processerna i naturen förlöper ”bortom
Darwin och DNA”. Felet med materialismen var inte att den var en lära om
materien, utan att den inte förstod sig på materien.
Sammanhängande med detta är frågan: Vad är liv?
Följande
böcker kan beställas genom att sätta in angiven summa på mitt postgirokonto 640
36 90 - 8. Skriv namn och adress på talongen, så skickar jag boken. Porto inom
Sverige är inkluderat. Svensk berättarkonst (Vetenskaps-societeten
i Lund, 1968, 338 ss; 150 kronor). Litteraturvetenskapen
vid en korsväg (traditionell forskning, marxism, strukturalism,
hermeneutik, humanism, finalism) (Rabén
& Sjögren, 1980, 281 ss; 120 kronor. Världen och vetandet sjunger på nytt
(Korpen
1994, 248 s; 150 kronor). Den klarnade
erfarenhetens förvärv
("läsningar" av Brott och straff, Processen, Stäppvargen, Varulven,
Hans nådes tid) (Korpen 1996, 166 s; 150 kronor). Lovsång till livet och förnuftets filosofier. En läsning av Bröderna
Karamazov (Artos, 1996, 112 s; 70 kronor). Nya tankar, nya världar (Korpen, 1999; 150
kronor). Sökandet
är vårt största äventyr kan köpas för 200 kr + porto i förlaget
Marelds bokhandel, Sigtunagatan 3, 113 22 Stockholm; tel. 08-33 99 87; info@mareld.se.
Under
årens lopp har jag hållit ett stort antal föredrag över hela Sverige och i
Tyskland, Österrike, USA, Norge, Island och Färöarna. Oftast har det gällt
"Världen och vetandet sjunger på nytt" men också "Landskapet hos
Selma Lagerlöf", "Selma Lagerlöf och Bohuslän", "Vad händer
i Gösta Berlings saga?", "Till Nils Holgerssons lov",
"Aniara - en dikt av sin tid" m m. Jag ställer gärna upp på nytt,
särskilt med det stora och engagerande ämnet "Världen och vetandet sjunger
på nytt" (nya
tankar om vetenskap-världsbild-sätt att tänka; 1-3 timmar) men också med tankar
om Wilber och/eller Tarnas.
Länkar
till separata studier:
Den analytiska reduktionismens vetenskap för säkerhet och makt:
Naturens hemlighet. Vetenskapskritik på 1800-talet i
form av en saga av Topelius
Forskaren och hans/hennes känslor.
Ljusets riddarvakt slår vakt om mörkret.
Kan man förstå vetenskapen? Några betraktelser med anledning av Sven Öhmans Svindlande
perspektiv.
Brytningar med andra tankeformer:
Descartes - Saussures - Sartre: dualism och dialektik.
Värld och spel, lag och frihet. Bland annat om Manfred Eigen & Ruth Winkler, Das
Spiel.
Humaniora och naturvetenskap. Nya synpunkter på Snows De två kulturerna.
Från slavsändare till fyrbåk. Om humanioras beroende av naturvetenskapen och
möjlighet att bli ledstjärna.
En vettig vetenskap. Om G H von Wrights Vetenskapen och förnuftet.
Hänryckning i Hannover. Om "världskonferensen Geist und Natur" i
Hannover 1988.
Synvända. Om Elisabet Hermodssons
vetenskapskritik och helhetsupplevelse i …där världen blir till.
Sökandet är vårt
största äventyr.
En ”dialog” med Rolf Edberg
Förändring
som tillstånd.
Bo Ahrenfelt.
Landets röster. Alf Hornborg och Pernille Gooch.
Vetenskap
mellan tro och vetande (bidrag till en diskussion i SvD hösten 2002).
Politiskt mellanspel: Trosartikel med illusionsnummer. Ett genmäle till Sven-Eric Liedman 1978 som i dag
fått nytt intresse som tidigt exempel på uppgörelse med marxismens
totalitetsanspråk.
Humanistiskt mellanspel: Humanismen - människans hybris?
Logiska mellanspel: Människan och materien. Tankar utifrån en avhandling om determinism och
materialism av Jan Adrianson.
En logikers väg till Gud. Jan Adrianson, Världen som
varseblivning.
Tidigare underströmmar av helhets-, process- och systemtänkande:
Livet, världen och vetenskapsmannen
som växande. Goethe var Newtons störste
vedersakare. Hans tankar om "växandet" förs här vidare till andra
områden.
Romantiken och dagens uppbrott från 1600-talsvetenskapen.
Teologi:
Vi behöver en vision. Två originella bidrag av Erik Edris.
Språk: Hur blir språket logiskt? Joachim
Israel, Sprache und Erkenntnis. Zur logischen Tiefenstruktur der
Alltagssprache. (Senare
svensk utgåva: Språk och kunskap.)
Hjärnfysiologi: I hjärnan finns människan. Matti Bergströms tolkning av hjärnans funktion.
Konst: Konsten som kunskapsväg.
Tal vid
invigningen av University for Global Well-Being
[ Guestbook ]