Är det något som är fånigt så är det en felstavning. !!...!! betyder ändra.

1.
John vaknade vid klockan två. Han hade somnat i sin fåtölj, framför Casablanca, och väcktes nu av stråkarna i slutet av filmen. Fjärrkontrollen var försvunnen, så han gick fram till TV-n och stängde av den. Stod sedan stilla där i mörkret och lyssnade efter tystnaden som aldrig infinner sig i en stad. Nånting var konstigt. Vanligtvis brukar nätterna låta som om man stod långt bort från en motorväg.. alltid ett konstant, lågt brusande, ibland avbrutet av en bil som åkte förbi kvarteret. Det lät inte så i hans lägenhet. Det lät som en svag vind som blåste genom en lövskog.
   Johns lägenhet bestod av ett rum som hade två utgångar, den högra ledde till köket och den vänstra ledde till hallen. Genom hallen kom man till badrummet, och dit gick John. I badrummet stod fönstret öppet och nu hörde han stadsljudet: den monotona tryggheten av trafikljud, av människor som levde i närheten. Han vred på kallvattnet och lät det rinna medan han !sprutade tandkräm på tandborsten!. Tandkrämen var nästan slut och han ångrade att han glömt att köpa ny när han varit och handlat tidigare under dagen. Han började borsta tänderna och klev av misstag på badrumsgolvet istället för mattan. Det var iskallt, så han stängde badrumsfönstret. När han borstat färdigt tänderna ställde han tillbaka tandborsten på sin plats (och slängde den tomma tandkrämstuben), tvättade snabbt ansiktet i det kalla vattnet och stängde sedan av kranens plaskande.
   !!Plötsligt frös han till is!! Prasslandet han hört i rummet lät mycket högre nu, nästan lika högt som en viskning. John lämnade lampan på i badrummet och gick ut i hallen, där han tände lampan. Han tittade in i rummet men såg ingenting ovanligt. Ljudet verkade komma från bokhyllan som stod på kortsidan av väggen, vid huvudsidan av hans säng. Han tände taklampan och gick fram till bokhyllan. Han var riktigt rädd nu: om detta hänt dagtid hade det varit en annan sak, men han var fortfarande lite suddig efter att ha sovit och fick anstränga sig för att tänka lugnt:

'det är säkert en råtta eller en insekt men insekter låter inte så och inte fan gör råttor det heller.. det kanske är nån slags ventil bakom bokhyllan som jag inte sett eller..'

Utan att röra baksidan på bokhyllan tog han tag i den och drog den ut från väggen. Bokhyllan var tung, först rubbades den inte, men sen den tappat fästet gled den ut ungefär 3 decimeter från väggen. Prasslandet tystnade. Han tittade försiktigt bakom bokhyllan, men det var för mörkt för att kunna se något, så han gick till skrivbordet för att hämta en ficklampa. Medan han letade hörde han hur det prasslande ljudet långsamt kom tillbaka.
   John hittade äntligen ficklampan under några papper, tände den och gick långsamt fram till bokhyllan. Han höll sig så nära långsidan av rummet som möjligt när han tittade bakom den. Det enda han såg i ficklampans sken var lite damm som samlats i små högar. Han lös längs hela baksidan av bokhyllan men såg ingeting: inget djur, inga insekter, ingenting som kunde förklara det konstiga ljudet. Han kastade en sista blick på golvet innan han knuffade tillbaka bokhyllan och där, mitt i golvet, fanns en liten spricka ur vilken ett ensamt litet grässtrå hade växt upp.

2.
John sov länge den måndagsmorgonen. Han vaknade vid halv ett och kände sig fortfarande sömnig. Han svettades, så han kastade undan täcket och funderade över igår kväll. Hade han drömt? Ett ensamt grässtrå som lät som en hel skog, växandes i en lägenhet? Han klev upp ur sängen och tittade bakom bokhyllan som fortfarande stod utdragen. Alltså hade han inte drömt. Grässtrået var förstås borta: John mindes hur han dragit loss det och lagt det på matbordet. Strået hade suttit rätt hårt i golvet; han hade till och med skurit sig på det när han försökt dra upp det.
   På sin högra hand hade han ett litet snitt i pekfingret. Han knuffade tillbaka bokhyllan, gick fram till fönstret och drog upp persiennerna. Solen bländade honom när den strålade in i rummet. Han tog på sig sin morgonrock och gick in i köket för att laga till frukost. Efter att ha brett några mackor ställde han tillbaka smöret och osten i kylskåpet, lade mackorna på ett fat och gick tillbaka till rummet. Han slog på radion och åt med något topplisteprogram som sällskap.
   När han ätit färdigt sköt han undan fatet och plockade upp grässtrået. Över natten hade det blivit svart och torkat ihop. Det var lika bräckligt som en brunnen tändsticka, och gick av i hans hand. Han sopade upp brödsmulorna och gräsdammet, gick in i köket och slängde dem i slasken.

3.
Eftersom John var arbetslös var han vaken ganska sent om kvällarna. Det var som om han kände sig tvungen att vara vaken så länge som möjligt för att kompensera sin sysslolöshet. Inte för att han brukade få någonting gjort på kvällarna.. vanligtvis tittade han på TV tills sömnen tog över någon gång vid tvåtiden.
   Den här kvällen var ungefär som de andra. Han hade varit vaken lite längre än vanligt, upptagen med att spela TV-spel och dricka kaffe. John var riktigt trött vid klockan halv fyra. Han släckte ljuset utan att ens borsta tänderna och sjönk genast in i sömn. Han drömde konstigt. Han drömde om hur han gick längs en väg, en ensam, svagt belyst väg. På den vänstra sidan vägen, kanske femton meter bort, försvann gräsmattan som omringade vägen ner i mörker. På den högra sidan, fem meter ifrån vägen, stod en stor skog. Eller var det en djungel? Hur som helst kunde han höra röster därifrån, någonstans bland träden. Det var gamla, lugna röster som mumlade.

ser han
genom mörkret?
ser han
städer falla, världar byggas?

han börjar se
inget ljus kan blända
inget mörker fördunkla
vad han ska se

han kommer att se
men kommer han att blunda?
får hans ögon
tid att vila?

dessa röster, alla tre olika, sjönk undan och försvann.

John tittar mot djungeln. Försöker se in i den, men mörkret är för kompakt. Han tänker på rösterna, undrar om de talade om honom. Nu hör han bara några cikador. Först känner John sig lugn, sen blir han orolig. Vad finns där bakom grenarna? Var tog rösterna vägen? Så hör han ett svagt viskande av flera röster. Flera viskande röster som vävs samman. De låter trötta.

mat?
måste..
äta
döda
slita
kväva
john.
vill äta john.
visa john, vad vi vill.
så hungrig.

vi ska bara visa.

rösterna höjs mer och mer, det känns som om de kommer närmare. John är rädd. Hans huvud översvämmas av ett dovt surrande ljud.

vill visa
john, kom. kom.
vill äta, john.
måste-
ge oss.
ge oss.
bakom din rygg,
under din säng, john.

vi ska bara visa.

<