[news]

   [facts]

[dylan-jesus]
   a comparison
in swedish only

   [links]

        [in concert]

Jesus
Jesus föddes något av åren före 4 f.kr. i Nasaret av jungfru Maria, som var förlovad med timmermannen Josef. Enligt kristen tro är Jesus Guds son: Gud tog jordisk gestalt i en människa för att frälsa mänskligheten, som genom synd blivit skild från gudomen. Kristus har genom detta blivit centralgestalten i västerlandets kultur.
Man vet inte så mycket om Jesu barndom. Han började inte förkunna förrän vid omkring 30 års ålder sedan han låtit döpa sig av Johannes Döparen. Jesus samlade ihop 12 lärjungar, som han vandrade omkring med och förkunnade sina läror. De uppehöll sig främst kring Genesarets sjö i Galiléen. Hans budskap var: Gud är kärleken; guds rike är öppet för alla som tror och gör bättring. Jesu förkunnelse var åskådlig och folklig och hade ofta liknelsens form.
Jesus hade mystiska krafter. Han hade möjlighet att bota sjuka människor och göra under med guds hjälp. Han sökte sig inte till samhällets högre skikt utan sökte sig istället till de svaga och missaktade i samhället, exempelvis syndare och publikaner. Därför kom han i konflikt med myndigheterna (judiska), som svarade med att dödsdöma och korsfästa honom. Jesus var en rebell för sin tid. Han dog på korset i Jerusalem i början av 30-talet e.kr. Enligt lärjungarnas vittnesbörd uppstod Jesus från de döda. Han led och dog för att frälsa människorna från synden och döden, med uppstod igen för att återkomma och slutligen upprätta Guds rike.

Bob Dylan
Robert Allen Zimmerman (Bob Dylan) föddes den 24 maj 1941 i Duluth, Minnesota. Hans föräldrar Abraham och Beatty, som var judar, tog Bob och hans bror David till synagogan varje lördag. Familjen flyttade till Hibbing när Bob var sex år. Hibbing är en gammal gruvstad med enorma dagbrott. Himlen var ständigt rödfärgad av all järnoxid. Han började tidigt skriva dikter som hans mor omsorgsfullt sparade. Som barn var han annorlunda, kände sig ständigt utanför. Han var tystlåten och inte alls aggressiv som de flesta andra. Tidigt började han åka ner till Minneapolis på sin motorcykel för att komma ifrån det undertryckta Hibbing. I Minneapolis umgicks han med musiker och poeter och absorberade allt som var annorlunda jämfört med Hibbing. Han utvecklade mycket snabbt sitt sätt att spela och sjunga till en helt egen stil. Under den här tiden uppträdde Dylan ofta på caféer, det var viktigt för honom att testa de idéer som fanns inom honom. Det var inte alltid det gick hem hos den ibland alltför traditionella publiken. När han 1960 kom till New York var han helt okänd. På mycket kort tid c:a 6 månader blev han utan tvekan det hetaste namnet bland poeter och musiker i Greenwich Village. Även här stod Dylan utanför de sociala kretsarna av bl.a. folksångare, protestsångare och beatniks. Dylan stod för en mer universell stil. Han kallades protestsångare men låtarna han skrev var betydligt mer allmängiltiga och dubbelbottnade än traditionella protestsånger. Detta gjorde att han nådde ut till en betydligt större publik än folkmusiken tidigare gjort. Han sjöng sina folksånger som en rockartist och ansågs "hip" av den yngre publiken. Berömmelsen satte ordentlig fart och började så smånimgom tära på hans krafter både fysiskt och psykiskt. Några av hans närmaste vänner fungerade som "mindguards" inte livvakter. Det var många som förföljde honom för att komma åt hans "hjärna", som vännerna uttryckte det. Han blev en slags profet för sin generation. Bob Dylan beskrev sådant som alla kände men inte kunde formulera. När han sedan övargav det enkla gitarrkompet och började kombinera poesi med rock 1965 blev trycket utifrån helt omänskligt. Efter tre innovativa rockplattor och ett otal konserter världen över inom ett år råkade Dylan ut för en svår motorcykelolycka under en turnépaus i maj 1966. Psykiskt och fysiskt var Dylan ett vrak. Ur spillrorna började han bygga upp en ny tillvaro, fjärran från de senaste årens hysteriska tempo. Religiösa undertoner präglar hans nästa album. Efter många svängningar mellan olika musikstilar, turnéer och filmskapande blir Dylan frälst senhösten 1978 mitt under en pågående världsturné. Dylan konverterar till kristendomen och brinner av kreativitet under några år.

Vad har dessa två profeter och mystiker gemensamt?
Man kan säga att Jesus och Bob Dylan är ett slags centralgestalter. De är/var båda omtalade och drog/drar stora folkmassor som vill ta del av deras "budskap". Jesus vandrade i Galiléen med sina lärjungar och förkunnade kärlekens budskap och Guds godhet.
Även Bob Dylan kan ses som en förkunnare, som framför sina tankar om fundamentalt existensiella problem i symboliska former. Han sjunger om sådant som angår oss alla på ett djupare plan, samtidigt som han ibland spelar en chaplinliknande gycklare med klart satiriska och humoristiska inslag i sitt uppträdande. De symboliska liknelserna påminner många gånger om bibelns och Jesus språk, helt enkelt för att göra det svårbegripliga lättare att förstå,samtidigt som det ger en mystisk spänning åt innehållet.
Jesus var en rebell i sin tid. Han slogs mot ett orättvist samhälle. Han ställde sig på de svagas och de utstöttas sida och kämpade för alla människors lika värde. Dylans första uppror mot etablissemanget var när han uppgav sig vara föräldralös inför omgivningen. Föräldrarna stod för något som Bob aldrig kunde acceptera, det småborgerliga materialistiska samhället.
Senare skrev han sina traditionella protestsånger och deltog i medborgarrättsmarscher under en kort period. Ett exempel på hans sociala engagemang från senare år är hans medverkande i Band Aid-galan, vilken samlade in pengar till de svältande i Etiopien. Jfr med Jesus när han delade 5 bröd och 2 fiskar med 5000 människor.
Varför lyssnade människorna på just dessa två profeter? Uppenbart är att båda var/är stora personligheter somhade/har stor förmåga att få folk att stanna upp i vardagen och verkligen lyssna. Dylan offrade sig själv för konsten och sin filosofi (som Jesus) och till sist måste han dö, vilket han förmodligen hade gjort om inte motorcykelolyckan hade satt stopp för den vanvettiga karusellen (jfr Jesu korsfästelse).
Många människor såg Bob Dylan som Kristus på återbesök, en modern Messias som skulle skänka dem frälsning.
Det var få som predikade en djupare revolution på 60-talet. Dylan, däremot, lade, genom att via konsten inspirera sina jämnåriga, grunden för studenternas, ekologernas och aktivisternas angrepp på systemet. Dylan är kanske den person som direkt och indirekt påverkat sin genaration starkast.

          Den här artikeln handlar inte om             dylans religiösa period. Ej heller               om dylan eller jesus som                 religiösa företeelser - utan                  snarare om dylan och jesus                   som en form av kultgestalter i                    den västerländska historien.