Det första man stöter på när man sätter på Amigan är den smått klassiska bilden, en hand med en diskett. På disketten står det Workbench och som alla vet är det mycket likt Windows. Problemet bestod i att det var just på diskett. Inte för att det tog så mycket längre tid att ladda in än Windows utan för att det var lite svårt att ändra på saker och ting. Man var ju tvungen att köra från en kopia av disketten med Workbench och gick den sönder var alla förändringar som bortblåsta.
Det mest fantastiska med Amigan var Rf-modulatorn. Med denna fantastiska sak kunde man koppla datorn direkt till en tv. Ljudet kunde man om man så ville också få direkt till tv:n men det gick också (och var att föredra) att koppla det till stereon. Amigan hade ju kapacitet att spela upp riktigt hyggligt ljud - STEREO - .
Tidningen som dominerade var Datormagazin. Skall vi kalla några för Amiga-fanatiker så var de dem som jobbade där. De gjorde t.o.m. tidningen på Amiga 2000 datorer. Tyvär har Datormagazin gått i graven idag.
Amigan är väl mest känd som den första riktiga speldatorn. Med Amigan kunde man få till riktigt hyggliga spel eller vad sägs om California Games och Ports of call (det var där man fick veta att Reefat El Sayed kunde programmera). Sedan har vi ju de smått klassiska “dra så mycket i joysticken du någonsin kan spelen” som Summer Games och Winter Games. Alla kommer väl ihåg att joysticken Tac 2 var en höjdare för dessa spel! 10.000 m gjorde man ju lätt som en plätt!
En Amiga 500 hade i grundutförande 512K men man kunde plugga i ett extraminne på samma storlek. 1024K var för Amigan en otrolig sak. Programmen blev snyggare och flöt bättre. Skulle man kopiera kunde man köra in en hel diskett i minnet och sedan föra över den till en annan diskett.
På den tid det begav sig användes Amigan så som Pc och Mac används idag. För att ta ett exempel använde t.ex. ett caféprogram (hrmm) Amiga-datorer till ett memoryspel som tittarna ringde in och var med i.
C64 nostalgi | | E-post