När berättelsen börjar har vår hjälte levt i sju år som älskare åt den undersköna havsnymfen Kalypso. Men han längtar hem. Zeus beordrar den motvilliga Kalypso att låta Odysseus segla sin väg. Efter två dagars storm lyckas den medtagne Odysseus släpa sig iland på fajakernas ö.
Där finner den sköna kungadottern Nausikaa honom och för honom till sin faders hus. Vid kvällens fest får Odysseus höra en rapsod framföra Sången om Ilion och den särskilt populära episoden om Odysseus krigslist med trähästen. Rörd av minnena avslöjar Odysseus vem han är och börjar berätta om sina äventyr.Färden börjar väl, berättar han, men häftiga stormar driver dem ur kurs. De passerar den ö där de enögda jättarna, cykloperna, bor. Den nyfikne Odysseus tar med sig ett dussin män och en kasse vin och går att besöka jättarna. De råkar bli instängda i en grotta som tillhör Polyfemos, son till havsguden Poseidon. Mottagandet blir inte vad de väntat sig. Polyfemos slår ihjäl flera av männen - och äter upp dem!
"Den mångförslagne Odysseus" lurar till sist den väldige att dricka upp allt vinet och jätten faller redlös i sömn. Återstoden av männen lyckas överrumpla honom och sticka ut hans öga med en glödgad påk. Medan de överlevande grekerna flyr hals över huvud till sina skepp, hör de Polyfemos förtvivlade rop på sin fader Poseidon dåna över nejden.
En särskilt svår prövning väntar skeppet när det skall passera sirenerna, gudinnor som sjunger så vackert att sjömännen brukar sätta sig på stranden och lyssna tills de svälter ihjäl. Odysseus tvingar sina män att stoppa öronen fulla med vax.
Själv låter han binda fast sig vid masten för att inte kunna lockas iland. Så blir han den förste som hör den härliga sirénsången och överlever. Strax därefter passeras det fruktade Messinasundet. På ena sidan ligger vidundret Karybdis, som tre gånger om dagen öppnar sitt väldiga gap och suger in så mycket vatten, att alla skepp i närheten sugs ned i virvlarna. Mitt emot ruvar Skylla, ett odjur med sex huvuden som slukar allt som kommer för nära. Att kryssa mellan Skylla och Karybdis, så att man helt undgår båda, visar sig omöjligt; sex man nafsar Skyllas käftar i sig.
De som överlever alla dessa vidrigheter drabbas till sist av Poseidons stormiga hämnd för jättesonens utstuckna öga. Odysseus slutar sin långa berättelse för fajakerna med att beskriva hur han själv som ende överlevande lyckats simma iland på Kalypsos ö.
Gripna av vår hjältes öde hjälper fajakerna honom hem till Ithaka. Där träffar han sin nu vuxne son Thelemakos, och får höra hur illa ställt det är hemma. Hans troget väntande hustru Penelope har de senaste åren våldgästats av lystna friare, som enligt tidens sed väntar på att kunna ta över både hans hustru och kungarike. Tillsammans ger sig far och son hem för att utkräva en blodig hämnd på friarna ...
Men allt detta hör till äventyrets förhistoria och Homeros berättar inte sin historia kronologiskt. Hans teknik är mer raffinerad än så. När Iliaden börjar har Troja redan varit belägrat i nio år och vi får egentligen bara följa händelseförloppet under Sju veckor. Och det är veckor av väldiga, böljande strider och upprivande inre grekiska stridigheter.
Grekernas befälhavare, "den mäktige kung Agamemnon", har rövat till sig en välväxt prästdotter från ett närbeläget Apollontempel. Då ingriper guden Apollon själv och sänder pest över den grekiska hären. "Den snabbfotade Akilles", grekernas skickligaste härförare, förstår hur det hela hänger ihop och pressar Agamemnon att återlämna Apollonprästens dotter. För att trösta sig lägger Agamemnon beslag på Akilles favorit, "den fagerkindade Briseis". Akilles blir fasande och drar sig ur striderna; nu skall den fräcke Agamemnon få klara ledningen av kriget på egen hand!
Och mycket riktigt - utan Akilles står sig grekerna slätt. Då får gode vännen Patroklos låna Akilles berömda gudasmidda rustning. När de grekiska soldaterna ser Akilles rustning i stridsvimlet, fattar de mod och driver trojanerna tillbaka. Plötsligt kommer Hektor, trojanernas vassaste krigare, och fäller Patroklos. Triumferande ikläder sig Hektor Akilles rustning.
En ny och väldigare vrede griper Akilles. Han jagar tag på Hektor och efter en kraftmätning utan like kämpar Akilles ned sin bäste väns baneman. Hans hat stillas inte ens av Hektors död, utan för att skända den döde släpar han honom efter sin stridsvagn varv efter varv runt Patroklos grav.
Men när Hektors fader, trojanernas kung, söker upp Akilles för att friköpa sonens lik, inträffar en märklig förändring hos den store krigaren. Mätt på strid och blod börjar han ömka den sörjande fadern, hans vrede stillas och den gamle får sonens lik med sig hem. Berättelsen slutar med Hektors högtidliga begravning i Troja.
Så småningom lyckas Odysseus och andra greker, gömda i en väldig trähäst, ta sig in i staden. Troja jämnas med marken, de tillfångatagna männen avrättas och kvinnor och barn görs till slavar. Men belägringens upplösning nämns inte i Iliaden - inte ens händelsen med trähästen, den mest berömda episoden under hela kriget! (Den berättas istället i Homeros nästa epos, Odysséen.)