Epik
På de grekiska öarna i Medelhavet härskade köpmän, krigare och adliga godsherrar. Dessa rika furstehov blev viktiga kulturcentra. Det var här de professionella underhållare som kallas rapsoder fann sin publik. Epos var en genre öppen för alla. Rapsoderna drog från plats till plats och uppträdde vid hoven. Ofta framträdde de inför tusentals människor vid de stora årliga folkfester, som varje stad av någon betydelse anordnade. Varje rapsod lärde sig ett antal epos utantill - de blev "hans". Han förbättrade dem förstås här och där, och när publiken sporrade honom kunde han också brodera ut särskilt populära avsnitt efter eget huvud. På så sätt blev eposens myter om gudar och hjältar mycket spridda. När skrift blev vanligare nedtecknades berättelserna och kom att ingå i "Första läseboken" för skolbarnen.
Rapsoderna utgick ifrån muntliga berättelser och sagor som alla kände till. Det var krigsäventyr, skepparhistorier och myter om de väldiga gudar som påstods hålla till på berget Olympos. Men av detta välbekanta skapade de sina egna versioner, sin egen "mix". Sådana långa, sammanvävde berättelser om hjältar och äventyr kallades alltså epos.