En kritisk granskning av Philip Pullmans

trilogi "DEN MÖRKA MATERIEN"

Guldkompassen, Den skarpa eggen, Bärnstenskikaren

Propaganda är mest effektiv när den presenteras i form av skönlitteratur eller spelfilm. Idéer som skulle falla platt till marken i en förnuftig debatt, kan vinna sympati och tilltro genom att vädja till känslorna i en skönlitterär historia. Philip Pullmans trilogi är ett skönlitterärt verk med ett budskap. Den återspeglar flera moderna tankeriktningar på det populärfilosofiska området och har fått många anhängare bland unga människor.

Den gröna texten nedan är en beskrivning av böckernas innehåll. Har du läst dem kan du skippa beskrivningen och gå direkt till den svarta texten längre ned.

Allmän beskrivning

Trilogin utspelas i ett universum med många parallella världar. Vi får följa flickan Lyra på hennes äventyr tillsammans med vännen Will. De kommer från olika världar men sammanförs av omständigheterna. Vi får också veta att vår egen värld är en av de många i berättelsens multi-universum. Will kommer härifrån. Det hela är en äventyrsberättelse skriven för barn och ungdomar från ca 12 år och uppåt. Den är spännande, full av överraskningar och oväntade händelser. Lyra och Will spelar en avgörande roll i en kris som har drabbat hela deras universum.

Intrigen

I Lyras värld (liksom i andra världar där det finns människor) förtrycks människorna av religionens auktoriteter. Kyrkan är den egentliga regeringen i det viktorianska England där Lyra bor. Allt är teologi och varje tanke som kyrkan inte gillar kallas kätteri. Kyrkan styr även över vetenskapen och bestämmer vilka forskningsresultat som är rätta och vilka som ska tystas ned. Kyrkan känner till att det vinns flera världar, men har tystat ned detta. Andra världar är drabbade av samma sorts religiöst-dogmatiska förtryck som Lyras hemvärld, men det är hennes värld som är böckernas typexempel.

Ontologi (verklighetens yttersta natur)

Pullman uppenbarar gradvis sitt universums historia och väsen. Det visar sig att änglar existerar, men de är inte Guds budbärare utan bara en art av halv-andliga varelser som kan flyga. Ontologin kan beskrivas i några få korta punkter:
  • Universum innehåller Mörk Materia eller "Stoft", ett slags osynlig materia som är självmedveten och äger all kunskap. Den finns överallt men attraheras av tänkande varelser. Den utgör ett slags "världsmedvetande". Människor som lär sig kommunicera med Mörk Materia kan få kunskap och vägledning av den. Men den handlar inte själv, ställer inte upp några moralregler och gör inte anspråk på att bestämma över någon.
  • Gud (uttryckligen identifierad som kristendomens Gud i vår värld) är inte alltings skapare och inte heller allsmäktig. Han är helt enkelt ett mäktigt andeväsende, ett av de äldsta i universum. Han är hänsynslös, maktlysten och helt besatt av att föreviga sin egen maktposition. Han har uppenbarat sig för folk i olika världar för att skapa religioner. Alla dessa religioner grundas på det falska antagandet att vi måste underkasta oss Gud, dyrka honom och lyda hans vilja. Religionerna är alltså enbart verktyg för förtryck.
  • Den grundläggande konflikten i Pullman's värld är mellan "underkastelse och lydnad" å ena sidan, och "växande i styrka och kunskap" å den andra. En av huvudpersonerna säger: "Varje liten ökning av mänsklig frihet har vunnits efter intensiv strid mellan dem som vill att vi ska öka vår kunskap och bli visare och starkare, och dem som vill att vi ska lyda och vara ödmjuka och underkasta oss." Berättelsens hjältar deltar i ett uppror vars syfte är att döda Gud och därigenom befria mänskligheten.

Fantasy och verklighet

Själva grunden för fantasy-genren är att författaren uppfinner sin egen sagovärld och befolkar den med de varelser han önskar. Det ger honom total frihet från alla historiska och vetenskapliga begränsningar. I en påhittad värld kan drakar och troll verkligen finnas, häxor kan flyga på kvastar och magi kan fungera. Sådan litteratur är inte på något sätt bedräglig eller skadlig. Läsaren är medveten om att det är en saga, och accepterar inom ramen för berättelsen saker som skulle varit orimliga i verkligheten. Ja, även om sagan förläggs till vår egen värld är läsaren klar över att det är en saga.

En liknande företeelse är den historiska spekulationen. Författaren frågar sig vad som kunde ha hänt om Karl XII hade vunnit slaget vid Poltava, eller om Napoleon segrat vid Waterloo. Då utspelar sig berättelsen i vår värld, fast en enstaka viktig händelse har ändrats och man fantiserar om hur det kunde ha gått. Även denna form av verklighetsförändring är helt okej. Läsaren känner till hur det verkligen förhåller sig och att det handlar om en alternativ, påhittad historia.

Min huvudsakliga invändning mot Pullman är att han anser sig beskriva verkligheten sådan den faktiskt är. Jag menar då inte att Pullman skulle påstå att allt i hans böcker bokstavligen existerar. Men det han säger om Gud och religioner i sin fantasivärld, menar han uttryckligen är sant också i verkligheten. Kyrkan är ond och Gud är ett elakartat hjärnspöke som bör förintas. I slutet av trilogin skildrar en av huvudpersonerna hur hon en gång var nunna men kom underfund med att allt hon trodde på var nonsens. "Den kristna religionen är ett starkt och övertygande misstag, inget annat", sammanfattar hon.

Vill man argumentera mot kristendomen finns det gott om verkliga problem i kyrkans historia och lära, som man kan använda. Men Pullman gör inte det. Han befriar sig från alla krav på saklighet genom att förlägga sin historia till en fantasivärld, och använder denna sin konstruktion för att argumentera om verkligheten. Hans bevis mot kristendomen ligger helt inom ramen för det fiktiva. Det skulle jag vilja kalla för en intellektuell ohederlighet, i synnerhet som det sker i böcker avsedda för barn.

Religionsbilden

Pullman sade i en intervju: "Guden som dör [i böckerna] är den gud som dykras av dem som bränner kättare, hänger häxor, förföljer judar, och de myndighetspersoner som nyligen lät piska en stackars flicka i Nigeria därför att hon hade blivit med barn efter en våldtäkt. Alla dessa människor påstår sig veta att Gud vill att de ska göra detta. Jag tar dem på orden och svarar att en sådan gud förtjänar att dö." De flesta av oss instämmer antagligen i det. Om det verkligen fanns en sådan falsk, förtryckande gud, skulle det vara rätt att förkasta honom. Om religioner stöder ondska måste vi bekämpa dem, precis som vi bekämpar onda politiska eller filosofiska ideologier. Men Pullmans skildring är inte invändningsfri:

Slutsats

Trilogin om den Mörka Materien är antireligiös indoktrinering, förklädd till ett äventyr för barn och ungdomar. Författaren säger sig vilja slå mot förtryckande tankesystem, men gör det genom att ge läsaren en falsk verklighetsbild och en okunnig (eller avsiktligt förvrängd) skildring av psykologisk, historisk och teologisk verklighet. Hans knytnäve missar målet, men slår ändå hårt eftersom målgruppen är unga människor som saknar den kunskap och erfarenhet som krävs för att genomskåda böckernas känslomässiga vädjan.

I en sekulariserad västvärld där kunskapen om grundläggande religiösa idéer snabbt håller på att försvinna ur människornas medvetande och där nyheterna är fulla av onda gärningar utförda i Allahs namn (eller någon annan gudomlighets), är det knappast förvånande att Pullmans böcker fått ett varmt välkomnande av kritikerna. Låt oss hoppas att kristna författare med större visdom och ärlighet än Pullman tar upp den kastade handsken och skriver barnböcker med en mer balanserad syn på frågan om religion och förtryck.