Men som i likhet med de flesta av historiens befästningsarbeten fick det aldrig någon större militär betydelse; fientliga erövrare från Asiens stäpper lät sig i längden inte hejdas av sten och tegel. Muren står emellertid kvar än, och kvar är också minnet av de ditkommenderade slavarbetarnas vedermödor, som har lämnat spår i skönlitteraturen. Det är inte för inte som den kallas för Tårarnas mur eller världens längsta begravningsplats.
Trots den förste Qinkejsarens imponerande livsverk, har traditionell kinesisk historieskrivning överhuvud taget ingenting gott att säga om Shi Huang. Han framstår där som en gruvlig despot vilken plågade sitt folk med långt betänkligare ting än den kinesiska muren. När han vid en seglats uppför Yangtse-floden blev fördröjd av motvind vid ett heligt berg greps han sålunda av svår vrede och skickade tretusen man att bestraffa berget; de hade ett tungt göra med att kalhugga det, varpå de dessutom nödgades måla det rött.
Kejsaren frambesvor vidare väldiga folkomflyttningar som måste ha inneburit stora lidanden för den generation som upplevde dem, även om de visade sig nyttiga i längden. 30000 jordbrukarfamiljer förflyttades sålunda på hans bud till de glesbefolkade bygderna uppåt nordgränsen, och till gränstrakterna i söder skickade han en hoprafsad armé av allt slags slödder att röja väg för 500000 kinesiska kolonister som sändes att utvidga hans rike där.
Efter 3 mordförsök levde han i ständig fruktan för att bli mördad, och under sina första regeringsår befann han sig oavbrutet på resor för att se om sina maktpositioner och utrensa alla opålitliga element. Under tiden lät han bygga ett ofantligt kejsarpalats i huvudstaden Xianyang med hemliga underjordiska gångar och andra finesser som avsåg att förebygga attentat på så sätt att ingen skulle veta var han befann sig om han inte själv ville det. År 212 f. Kr. satte Shihuang igång med ett nytt byggnadsprojekt. Över 700000 man arbetade med anläggningen av A fang och det närbelägna mausoleet vid berget Li. Först byggde han Främre palatset, A fang (som betyder "vid sidan av huvudstaden"). Dess väldiga dimensioner skulle uppenbarligen ge alla som såg det intryck av hur storslagen Shi Huangs nya dynasti var.
Man beräknar att ca 3 miljoner människor var sysselsatta med kejsarens arbeten, på den tiden ca 15 procent av den dåvarande befolkningen.
Afang mätte 675 meter från öster till väster och 112 meter från norr till söder. Det sägs att pelargångarna kunde rymma 10000 personer och mellan golv och tak kunde 15 meter höga fanor stå. Shi Ji säger att det byggdes 270 palats i det ursprungliga Qinlandet i floden Weis dalgång och över 400 palats utanför.
Dess dimensioner var oerhörda, försäkrar poeten Du Mu åtskilliga århundraden efteråt; det rymde enligt honom hundratusentals människor inklusive 3000 haremsdamer, varav åtskilliga inte hade sett kejsarens anlete på trettiosex år. Olyckligtvis stod sig anläggningen inte så länge, ty några år efter byggherrens död brändes alltsammans ner av upproriska bönder, men det tog tre månader innan den eldsvådan slocknade, upplyser samma poetiska källa.