Den 9 februari 1863, började rekryteringen av 54:e Massachusetts Frivilliga Infanteri regemente, följande upprop var publicerat i Boston Journal den 16 februari 1863:
"Till alla färgade män.
Sökes. Bra män för det 54:e Regementet av Massachusetts Frivilliga av Afrikanskt ursprung, överste Robert G. Shaw.
Rekrytering.
100 dollar i belöning efter kontraktets slut. Lön 13 dollar i månaden och statlig hjälp till familjer. All nödvändig information kan erhållas vidare på kontoret, hörnet Cambridge och North Russel Streets. Löjtnant J.W.M. Appleton, Rekryterings officer."
Fem dagar senare hade den första truppen om 25 man kommit till basen vid Readville, Massachusetts. Överste Robert Gould. Shaws utnämning dateras till den 17 april 1863. Rekryteringen gick långsamt först, men snart så hade många fria före detta slavar gett upp sina yrken och värvats till regementet. De mest respekterade, modigaste och intelligentaste av det afro-amerikanska samhället lät sig villigt värvas för kampen om sin frihet. Massachusetts var den stat som först avskaffade slaveriet, först gjorde alla män lika inför lagen, och först släppte in afro-amerikanska barn i de allmänna skolorna.
Basen vid Readville blev deras hem och där tränades de under 3 månader, under denna tid visade de att de var precis lika bra som vilken vit man som helst. De vita officerarna var stolta över att få tjänstgöra med dessa afro-amerikaner. Samtidigt följde nationen regementets utveckling och slutligen var det dags att ge sig in i kriget. De skickades till South Carolina.
Den 28 maj 1863 marscherade regementet med sina 850 soldater genom Bostons gator under stadens innevånares uppmuntrande jubel. Tidningarna hade mycket att säga om regementets avfärd. En tidning sade "Inget regemente har tidigare samlat så många tusentals åskådare som det 54:e. Stora folkmängder stog utmed gatorna där regementet skulle passera och allmänheten trängdes med varandra på ett sånt sätt som bara 4:e juli eller liknande händelser kan åstadkomma. Inget regemente med vita från Massachusetts har överträffat det 54:e när det kommer till exercis, disciplin, värdighet och militärt kunnande. Regementet är precis så bra som varje människa här kan önska." De färdades vidare med båt och anlände den 4 juni i Beufort, South Carolina. De fortsatte sedan utmed öarna utanför South Carolinas kust.
Den 30 juni 1863 samlades så det 54:e regementet för att få sin första lön. Men ryktena talade om att regeringen inte skulle stå för vad de hade lovat, dessutom hade man sänkt lönen med 3 dollar. Överste Shaw skrev ett brev till guvernör Andrew där han talade om de stora orättvisor hade kommit upp. Han ansåg att det var fel av regeringen att inte stå vid sitt ord och följa det kontrakt som soldaterna hade tecknat med dem. Oron var hög att soldaterna inte skulle slåss nu när de hade blivit lurade på sin lön. Men det afro-amerikanska regementet visade att så var inte fallet, trots den illa behandling de ändock fick. Slutligen landsteg de på James Island där de skulle bli varse om krigets fasor på nära håll.
I den tidiga gryningen den 16 juli såg regementet sin första riktiga strid, knappt hade de intagit sina positioner när soldater från andra regementen började retirera. Om de hade dröjt med bara 5 minuter så hade dessa retirerande soldater från 10:e Connecticut säkerligen dött. En reporter från The Reflector rapporterade: "Pojkarna vid 10:e Connecticut kunde inte göra annat än älska de män som hade räddat dem undan deras undergång. Jag har blivit djupt rörd när jag hörde denna oerhörda tacksamhet från officerare och soldater i 10:e Connecticut; och förmodligen ett tusental hem från Windham till Fairfield som via brev har blivit sagda hur de mörkhyade hjältarna hade slagits och täckt med deras egna modiga hjärtan för att deras vapenbröder skulle kunna göra sin reträtt." Sydstatarna retirerade så småningom och regementet sökte igenom området. Överste Shaw skickade ett meddelande till general Terry att de hade tagit det område det hade blivit beordrade att göra. Som svar fick han "Jag är mycket nöjd med insatsen av ditt regemente, de har gjort allt de kunnat". Förlusterna för regementet var: 14 döda, 18 sårade och 13 saknade.
Regementet fick nya order och skulle inställa sig hos general Strong på Morris Island, regementet marscherade under mycket svåra förhållanden till en plats där de kunde gå ombord på ångaren "General Hunter", där fann man att enda sättet att komma ombord var genom en läckande långbåt som inte kunde ta mer än 30 man per gång. Överste Shaw övervakade hela proceduren som tog hela natten och klev inte ombord förrän hela hans regemente på 600 man var ombord. På så sätt visade han sin omtanke om sina män, speciellt med tanke på att han hade en varm kabin på båten som var reserverad enkom för hans skull. Ångaren fortsatte upp med Folly River och man landsteg vid Pawnee Landing den 18 juli, de fortsatte sen vidare till Morris Island där de skulle delta i slaget om Fort Wagner.