2. Kriget

När Abraham Lincoln valdes till president den 4 mars 1861, var det ingen som anade att ett krig skulle bryta ut drygt en månad senare. Redan dagen efter tillträdet förändrades situationen. Lincoln fick då en anhållan om militär hjälp av major Robert Anderson, som var befälhavare på fästningen Fort Sumter i Charleston, South Carolina. South Carolina krävde att få överta fortet som statens egendom och hade stängt av besättningen från all försörjning. Om Lincoln höll fast vid att alla fästningar tillhörde Unionen, måste han ingripa och försörja fästningen Fort Sumter med hjälp av flottan. Lincoln beslöt att skicka hjälp, denna hjälpsändning uppfattades av den Konfedererade regeringen som ett hot mot staten South Carolinas suveränitet. Militära styrkor sändes till Charleston. Klockan 4.30 på morgonen den 12:e april 1861 öppnade kanonerna från stranden eld mot Fort Sumter. Vid 12-tiden den 13 april hade de konfedererades kanoner bombarderat fästningen med 4 000 skott. Fästningen var en enda röra, men inga hade stupat. Klockan 14.30 gav Anderson slutligen upp, han insisterade dock på att man skulle fyra av en 100 kanoners salut till hans ära när han skulle ge sig av. Ungefär halvvägs i saluten så sprängdes en av kanonerna och orsakade den enda förlusten av liv under hela den episoden. Därmed hade ett av det värsta krigen i Förenta Staternas historia startat. Ca 620 000 soldater förlorade livet i detta vansinniga krig. Under krigets gång förlorades många liv på båda sidor.

Men ännu hade inte Unionen tagit in de afro-amerikaner som fanns i sin armé. Trots att både viljan och modet fanns hos afro-amerikanerna så hade man fortfarande fördomar mot dem och de vägrades att tjänstgöra i armén. De flesta hade, vare sig man var Sydstatare eller Nordstatare, samma åsikt att afro-amerikanerna var undermåliga som människor, trots att slavarnas frihet var en av orsakerna till kriget. Men kriget svängde och det gick inte så bra som man hade trott för Nordstaterna, Lincoln lade fram ett förslag om att använda afro-amerikaner i Unionsarmén 1862. Sommaren 1862 började de första afro-amerikanska regementena bildas, de första var First Kansas Colored, i september Louisiana Native Guards och i oktober var det First South Carolina. Efter dessa var det dags för 54th Massachusetts Volunteer Infantry. Den 1:a januari 1863 undertecknade Abraham Lincoln Emancipationsakten där han proklamerade att alla slavar skulle vara fria i de stater som då ännu befann sig i uppror. (Emancipation Proclamation.) Med denna akt öppnades möjligheten att värva afro-amerikaner till Unionens armé. Under det Amerikanska inbördeskriget bildades det ungefär 166 regementen till vilka det värvades ungefär 180 000 afro-amerikaner som var fria män och före detta slavar och dessa organiserades till Unions arméns färgade trupper mellan 30 Juni, 1863 till 31 December, 1867. (Dessa regementen var 145 infanteri, 7 kavalleri, 12 tungt artilleri, 1 lätt artilleri och 1 ingenjörstrupp.) Totalt 1059 fartyg togs i bruk av Unionsflottan från 1861 till 1865, och mer än 28 000 afro-amerikanska sjömän tjänstgjorde i Unions flottan.


Hemsidan!            Innehåll            Föreg. Sida            Nästa Sida            Första Sidan            Sista Sidan
[ Hemsidan | Innehåll | Föreg. Sida | Nästa Sida | Första Sidan | Sista Sidan ]