Med cykel från Saint Nazaire till Bordeaux

1996


En reseberättelse av Crister Sjöblom      


Karta                             Tillbaka till Home Page

Cykelsträckan
Etapp 1.  St. Nazaire - St. Brevin
Etapp 2. St. Brevin-Fromentine
Etapp 3.  Rundtur på Noirmoutier
Etapp 4. 
St. Jean de Monts -
Les Sables-d´Olonne
Etapp 5.
Les Sables-d´Olonne -
La Tranche sur Mer
Etapp 6.  
La Tranche sur Mer -
La Rochelle
Etapp 7.  La Rochelle - Marennes  
Etapp 8. Marennes - Royan
Etapp 9. Royan - Soulac-sur Mer
Etapp 10. Sourlac-s-Mer-Pauillac
Etapp 11.
Pauillac - Libourne
               (Bordeaux)

Etapp 1.     45 km.           

Lördag den 15 juni

Start i St. Nazaire. Dagen innan höll vi på att få soppatorsk vilket gjorde att vi inte kom dit vi tänkt oss d.v.s. där vi avslutat vår cykling längs med Loire några år tidigare. Till slut fann vi en trevlig campingplats strax utanför St. Nazaire. Det börjar bra. Vädret ser ut att bli jättefint med sol från klarblå himmel, men det verkar blåsa kraftigt. Motvind förstås. Vi börjar med att bryta lägret och packade sedan sadelväskorna. Nu blir också frågan akut, var skall vi ställa bilen? Vi enas om att fråga om den får stå kvar här på campingplatsen. Ja naturligtvis får den det. När hustrun på stapplig franska förklarar att vi tänker cykla till Bordeaux utropar Madame: Ooh vilka sportsmän ! Oh là là! Très bon! Quelle Femme! Naturligtvis skulle bilen stå inne på deras privata tomt framför huset och vaktas noga. Det blev nästan pinsamt bra. Vi slänger raskt in överblivna saker i bilen och startar vår färd. Efter ett par hundra meter får vi pumpa i ett kilo mera luft i däcken. Att man aldrig kan lära sig att ransonera mera vid packningen! Efter att ha irrat omkring i staden, fann vi till slut utfarten till den väldiga bron över Loires flodmynning.

Ebb och blåst

De som byggde den här bron hade inte tänkt sig att någon skulle cykla över den. Ingen cykelväg finns det. Trafiken är tät och det blåser en fruktansvärd motvind ( minst 16 m / sek..). Men vi har tur. När vi kom en bit upp på bron är mittfilen avstängd för trafik p.g.a. ombyggnad. Den avspärrade filen kunde vi använda över resten av bron. Det blir verkligt en ansträngande tur. Bron är inte bara  lång utan den är också hög, eftersom atlanttrafiken till hamnen i Nantes går under den. På andra sidan bron stannar vi och fotograferar den. Tyvärr har vi ingen film i kameran, skulle det visa sig senare. Vi tyckte efter ett tag och med all rätta, att filmen räckte alldeles för länge. Vi tog skadan igen när vi hämtade bilen, alltså fotorepris med film i kameran. Efter broäventyret cyklade vi vidare längs stranden av Atlanten tills vi hittade en trevlig campingplats i orten St. Brevin les Pines . På kvällen drack vi en flaska vin och sov gott under pinjernas sus. Etappen blev 45 km.


Etapp 2.    60 km.              Tillbaka till kartan   

Söndag den 16 juni

En underbart härlig morgon. Sol och ingen vind, nu skulle vi cykla, bada och bara njuta. Det gjorde vi vekligen. De små vägar vi följde slingrar sig tätt efter kusten med havet inom synhåll.

Grönt vatten Efter att ha passerat en liten flod med en djup smal vik, kom vi in i ett sankmarksområde s.k." Marais" dvs. ett låglänt område genomskuret av en mängd vattendrag. Området heter Marais de Marcecoul. Här kan man hyra flatbottnade båtar. Med en stav kan man staka sig fram på de hundratals grunda kanalerna som lär finnas här. Guide finns att hyra vilket verkar behövas på långturer. Det verkar vara ett populärt sätt att tillbringa helgen medbåt utflykt tillsammans med familjen.
Vår färdväg Landskapet är alldeles platt och monotont, husen  här är byggda i en speciell stil. De är vita och har ibland vasstak. Åtminstone de ursprungliga allt, enligt en turistinformation. Hur många av dem vi ser  som är ursprungliga, kan man fråga sig. Vid en ort Bouin kommer vi tyvärr upp på stora vägen. Här finns inget annat alternativ. Men när vi kommer till Beauvoir sur Mer, skall det finnas en 5 km lång väg ut till ön Ile de Noirmoutier. Vägen "Passage du Gois" kan endast användas vid lågvatten då den består av betongplattor utlagda på havsbottnen.

Vi har naturligtvis otur. Floden är på väg in. De bilar som ännu kör på vägen såg mera ut som racerbåtar med vattnet sprutande meterhögt upp i luften. Man kan undra över folks djärvhet. Vad gör man om bilen stannar? Simmar 2 km? Vad annars? Vi fortsätter vår färd mot nästa ort Fromentine. Efter att ha ratat flera campingplatser, slår vi läger vid en som ligger nära brofästet till ön Normoutier.


Etapp 3.    75 km                Tillbaka till  kartan 

Måndag den 17 juni.

En ny vacker dag. Hustrun säger sig vara i jätteform för att cykla långt och föreslår att vi skall cykla ut till ön Noirmoutiers spets, vilket är minst 50 km fram och tillbaka. Jag avråder bestämt med kännedom om hennes kondition. Jag får naturligtvis ge mig, nu är det prestige som gäller. En stor fyrfilig väg går längsmed hela ön. Den liknar nästan en motorväg. Vi hittar lyckligtvis alternativvägar genom små byar nästan hela vägen ut till slutet av Noirmoutier. Här finns en stor fiskehamn och enorma dammar med musselodlingar. Hela yttersta spetsen av ön är fylld med saliner och vattendrag. Efter att ha turistat, ätit en god lunch, besiktar vi en stor fästning och vänder åter. Nu tar vi stora vägen och tillbakaresan blir en enda lång tråkig transportsträcka.

Fint väder När vi kommit över bron, fortsätter vi förbi campingplatsen som vi bott på. Naturligtvis blir det då ont om campingplatser. Efter att ha cyklat och dessutom gått flera kilometer på en nyligen upphyvlad grusväg (här har man åkt till Frankrike för att slippa svenska grusvägar) hittar vi en fin camping. Min fru  yrkar på sovmorgon efter att ha avverkat 75 km. Det har hon verkligen förtjänat.

 

Etapp 4.   60 km-             Tillbaka till kartan   

Tisdag den 18 juni.

Tidigt på morgonen väcks vi av ett fruktansvärt oljud, Till och med marken skälver. Jag kryper förskräckt ut ur tältet. På andra sidan en stor häck löper den upphyvlade grusvägen som vi kom hit på. Nu! Just idag av alla dagar har tydligen vägförvaltningen bestämt sig för att vältra den. Det gör man med en mastodont till ångvält. Så var det med den sovmorgonen. Trötta stiger vi upp, frukosterar och ger oss i väg. Den här etappen är underbart vacker. Badorterna (som på Rivieran) ligger som ett pärlband längs hela kusten. Karg  klippkust, avbruten av milslånga sandstränder med fin sand. Vi cyklar och njuter. Stannar och äter på en liten strandrestuarang. Marinerade musslor, fisk och några skaldjur som vi aldrig tidigare sett. Vi dricker en flaska lokalt vin därtill. Underbart!

Så småningom kommer vi till orten Les Sables Dòlonne, Dolonnes sanddyner. Här finns verkligen gott om sand. Vi hittar en fin campingplats strax utanför orten, med en egen oändlig badstrand. Synd bara att vattnet i Atlanten är så kallt ännu. Badtemperatur på 17 grader skyr jag som pesten.

Solnedgång Camping  i Les Sables Dòlonne.

Från tältet  ser vi solen gå ner i Atlanten. Ett fantastiskt skådespel.


Etapp 5    50 km.                 Tillbaka till  kartan 

Onsdag den 19 juni.

Åter en fin dag. Vi hade faktisk oroat oss för att vädret skulle vara dåligt här på atlantkusten. Vind från sydväst med att par regnväder, som i Sverige, borde drabba oss. Men hittills har solen strålat och vinden har blåst vår väg. Jag lade märke till att vinden vrider sig motsols, d.v.s ju senare på dagen ju mera sidvind. Precis tvärtom mot hemma där vi har solgångsvind. Om detta är en händelse eller ej vet jag inte, men vi tackar och tar emot. Efter att ha cyklat ett par mil kommer vi igen till en sådan där vik som skär djupt in i landet. Enda sättet att komma vidare är att cykla inåt landet och förbi staden Talmont St. Hilaire. En bro hade inte varit fel, men det kanske är för mycket begärt för två svenska cykelturister. Efter att vi har kommit ner till kusten igen kan vi cykla i en skog ända fram till La Tranche sur Meer. I skogen fick vi skugga. Det var skönt då vi p.g.a. det fina vädret solbränt oss och måste långa stunder ha långärmade kläder på oss.

En flaska vin blir bra La Tranche sur- Mer är en typisk fransk badort med mycket tingeltangel men trevlig.

Etapp 6   60 km.            Tillbaka till  kartan  

Torsdag den 20 juni.

Åter en ljuvlig morgon. Frukosten handlar vi inne i staden och frukosterar på en bänk med Atlanten framför oss. Skinka, ost, baguette och juice därtill. Vi fortsätter att följa kusten söderut.

Efter någon mil kommer vi till Aiguillon sur Mer och här tar tydligen kustvägen slut. Hur vi  än studerar kartan kan vi inte finna någon genväg genom det jättelika Marais område (Marais Poitevin) som omsluter viken Aiguillon. Vi måste åter cykla en stor omväg in i landet. Men i yacht hamnen smörjer vi först kråset med raclette, en sorts fransk pannkaka  på mjöl och ost med olika läckra fyllningar. Ett glas vin passar bra därtill.

Nvagslut.jpg (12758 bytes) Vid kustvägens slut.

Styrkta av denna lunch cyklar vi tappert på, förbi St. Michel, Triatze, och Champagne les Marrais tills vi når kusten strax efter Esnaders. Vi har nu rundat hela viken och till La Rochelle återstår bara någon mil. Snart börjar förstäderna och trafiken att dyka upp. Inne i staden hittar vi en informationstavla med en camping- plats utsatt. Den ligger naturligtvis i utkanten av staden.Vid Port Neuf.

Det gör inget, för när vi kommer fram visar det sig vara en alldeles utmärkt campingplats, nära början av strandpromenaden. Vi har nu avverkat ca 35 mil på vår semester.

La Rochelle

Hamntornen i La Rochelle

Hamntornen bevakade i flydda dagar båthamnen.  Då spändes en grov kätting tvärs över hamninloppet för att förhindra ett överaskande angrepp.


Fredag och lördagen den 21 - 22 juni.

Vi tillbringade två hela dagar i La Rochelle. Staden är enligt alla turistbroschyrer mycket sevärd. Den är till och med rankad som något man måste se även om man bara besöker Frankrike några dagar, enligt en amerikansk guidbok naturligtvis.

Staden  byggdes i trä vid en naturlig hamn redan på 1200-talet. Den brann emellertid ner och byggdes sedan upp i sten under 1600 talet. Att ströva omkring i de smala gränderna på kvällen, shoppa i arkaderna på dagen, det är något visst med det. Men vad som framför allt är huvudattraktionen, det är hamnen. Befästningstornen, försvarsmurarna och restaurangerna. Det är oförglömligt. En måltid på "Fruits de Mer" ( havets frukter ) överträffar det mesta. Hamnen intresserar oss som är seglare på ett speciellt sätt. Vid ebb ser man bara masttopparna på segelbåtarna som ligger i den yttre hamn- bassängen. Vi bestämmer oss på stående fot för att segla hit när vi får pension. Inte över stora vatten, utan genom Europas kanaler. Dagarna går fort, allt för fort. I morgon skall vi fara vidare.


Etapp 7.   70 km.                 Tillbaka till kartan

Söndag den 23 juni.

Söndag är en bra dag att cykla på i Frankrike. Då är nämligen allt stängt, nästan allt. Turistshopparna i hamnen har ju alltid öppet. Denna morgon är speciellt bra, det finns nämligen inte ett moln på himlen. Hamnen i La Rochelle glider förbi. Det är kav lugnt och ännu ingen trafik så här tidigt på morgonen.

Lungt

 

Yachthamnen

Den inre hamnen har slussportar som gör den oberoende av tidvattnet. Tidvattenskillnaden här uppgår till nästan 10 meter

Fransmännen har stil. Är det söndag så vilar man naturligtvis. Bien sûr mais quelle dimanche. Färden går vidare längs Atlantkusten. När vi konsulterar kartan kan vi tydligen cykla en bit förbi Chateaillon innan vi tyvärr måste upp på en stor trafikled. Vi följer en lokal järnväg och hittar mot all förmodan en supermarket som är öppen. Här handlar vi till lunchen, skaldjur, skinka, bröd och vin. Strax innan den lilla vägen möter den stora vägen, stannar vi på en rastplats. Det är lunchdags.

Här är vi!

Här finns en stor orienteringskarta. Vi kan inte ta fel när vi skall fortsätta.

Den stora vägen är verkligen stor. Flerfilig med enorm trafik, tung trafik. Vi försöker göra oss så små som möjligt men ändå synliga. Efter 6 km. når vi säkerheten igen. Men detta är bara tillfälligt, kartan säger att vi måste cykla igenom Rochefort. Det går ganska bra in till centrum av staden, det är ju söndag och trafiken kör förmodligen runt staden. Tyvärr rinner en flod nästan runt hela staden och broar finns det inte många av. Efter minst en timmes snirklande, hittar vi äntligen en bro. Naturligtvis den stora bron. Men på andra sidan bron, förbi flygplatsen, hittar vi en byväg som verkar gå rätt igenom en Marais. Här är idylliskt. Här finns mängder med kanaler och vägarna är flankerad med alléer. Kan någon turist verkligen ha varit här förut? Ingen svensk i alla fall, där är jag beredd att sattsa på ett vad. Vi cyklar vidare, fågelsång och grodkväkande ackompanjera oss. När vi rastar vid en liten bro, hittar vi en sten som markerar en cykelled. "2 km. till Beugeay" står det på stenen. Strax före vårt slutmål Marennes, hör vi ett klapprande ljud. Se man på ett storkbo med två storkar. Vilken upplevelse. Hannen uppvaktar och kelar enträget med sin fru som inte tar illa upp. Det är väl så man gör här i Frankrike säger jag menande åt min kära fru. Framme vid Marennes Plage hittar vi en liten men trevlig campingplats. Trots att det är söndagkväll och efter kl. 21, lagar ägaren till några Crocueq Monsieur till oss. Vilken service.


Etapp 8.    45 km          Tillbaka till kartan  

Måndag den 24 juni.

Min födelsedag och ännu en härlig morgon. Solen skiner och det är redan varmt. Vi är tidigt uppe, enligt hustrun. Dvs. före 10. Nu blir det en livlig diskussion, skall vi cykla ut på halvön Dòleron eller ej. Efter en del stridande, enas vi om att fortsätta. Vi cyklar över bron  till kanalen som leder in i en enormt stor Marais område, det ser nästan ut som en insjö på kartan. På andra sidan bron hamnar vi mitt i en marknad. Vilket folkliv, fart, färger och vilka dofter. Efter en timmes strövande bland stånden far vi vidare. Idag skiner verkligen solen obarmhärtigt. Vägen går slingrande mellan små höjder i en pinjeskog. Överallt finns det små parkeringar med stigar ner till Atlanten. Men vi frestas inte. Dels är det långt till vattnet och vid varje 100; e meter finns det stora skyltar. Danger!   Danger! Alla skyltar är desutom försedda med en bild av en simmare som dras ut i havet med strömmen.Han ser skräckslagen ut. Det verkar inte inbjudande precis, skyltarnas budskap kan man inte ta fel på. Bada får vänta ett tag till.

Snart upptäcker vi att vi har för lite att dricka med oss. Vi blir törstiga. Ännu törstigare blir vi också av vetskapen att inget finns att dricka. Nu finns det naturligtvis inga byar alls inom synhåll och törsten tilltar. Efter någon timme kommer vi till Phare de la Coubre ( en gammal fyr). Oh la la en servering vid fyrens parkeringen, aldrig har väl en öl smakat så gott. Ca fait du bien.

Finns det nors här?

Nu övergår  kusten från sand till klippor. Lustiga små fiskebodar på står höga ben överalt längs kusten. Fisken fångas i likadana näthåvar som man använder i Stockholm för att fånga norrs i strömmen.

Vi hittar en mycket fin camping i pinjeskogen. På kvällen handlar vi skaldjur av alla de sorter och firar min 53 e. födelsedag.


Etapp 9.        25 km.           Tillbaka till kartan 

Tisdag den 25 juni.

Vinvägen  

 


I dag skall vi ta färjan över till Medoc halvön. Blotta namnet Medoc väcker starka känslor. Här odlas de finaste viner i hela världen. Enligt vår vinguide, odlas på en sträcka av 130 km med en bredd av 105 km. 1 % av världens vinproduktion, men den svarar för 4 % av värdet av all vinhandel. Enligt vinklassificeringen från 1855, finns det 61 Grand Cru Classe´s i Medoc. Det vill säga vingårdar som producerar den högsta vinkvalite som överhuvutaget kan framställas. 
Klicka på bilden.

Vi cyklar först in till staden Royan, för att växla pengar. Royan visar sig vara en mycket fashionabel ort, men någon bank som var öppen fanns det inte. Vi måste vänta till 14.00. Nu bryter ett ordentligt gräl ut. Om min kära fru inte behagade ligga hela förmiddagen så hade vi hunnit innan lunchstängningen. Jaha och om vi växlat igår, när hon ville, hade det inte spelat någon roll i dag. Efter mycket dividerande och surande enas vi om att ta färjan över floden Gironde till Medoc. Det måste väl finnas banker där också. Flod föresten. Gironde är egentligen en enorm vik. Man ser ju knappt inte över till andra sidan.

Till andra sidan

Överfarten tar ca: 30 min och båten heter träffande nog Bordeaux. På andra sidan äntligen Medoc. Nu till en bank. Närmaste större ort verkar vara Soulac sur Mer. Dit verkar det gå en liten väg genom en skog. Härligt åtminstone lite skugga.

 

Vi hittar snart den lilla vägen. Den består av betongblock lagda i en rad efter varandra. Den löper rätt igenom en pinjeskog i närheten av stranden. Bruset från havet överröstar ibland fågelsången.

Stigen.

Längs vägen ligger igenväxta tyska bunkrar från 2:a världskriget. Undrar om vår idylliska stig är en gamal försörjnings väg för bunkrarna. Här byggde tyskarna "Atlantvallen". De gick i precis samma fälla som fransmännen. Året innan cyklade vi i Alsacce och besökte flera av dessa underjordiska fästningar i maginotlinjen. Den tidens Jas-projekt. Då 1939 hypermodern "High tec". De är imponerande att se vad människor kan åstadkoma men tyvärr hade maginolllinjen ingen som helst betydelse för krigsförloppet, inte Atlantvallen heller. Vi tackar emellertid den som någon gång byggde denna vackra väg

Nu dyker Soulac upp. En modern och trevlig badort, men finns här en bank? Jovisst. Men den har naturligtvis redan stängt. Jäkla otur! Till nästa ort är det för långt. Vi får övernatta här och vänta till i morgon med att växla. Fin tältplats hittar vi, på bara en sanddyns avstånd från Atlanten.

Snart förlorad bunker! " Festung Europa"

På eftermiddagen besökte vi campingplatsens badstrand. Här har havets erosion  flyttat strandlinjen minst ett par hundra meter inåt land. Hitlers bunkrar ligger som ett pärlband av små öar i strandkanten. Det lär skall finnas över 10 000 bunkrar eller befästningar längs franska atlantkusten.Det som till sist kommer att erövra dem och det för gott är atlanten.


 Etapp 10.         60 km.            Tillbaka till  kartan 

Onsdag den 26 juni.

Nu gäller det att hinna till banken i tid. En natt till vill vi inte vara kvar. Vi längtar efter årets första vinslott. Vi hänger bokstavligen på låset, växlar och sedan iväg. Till Pauillac är det drygt 60 Km. Men efter att ha cyklat flera timmar utan att sett en vinranka kan man undra om vi verkligen är i Medoc. Floden Gironde ligger i lågvatten och stränderna ser ut som dynghögar. Äcklig lera som dessutom luktar vedervärdigt. Så långt ifrån ett paradis man överhuvutaget kan tänka sig. Kan detta verkligen vara platsen för världens förnämsta vinodlingar? Kan det vara det här som gör att det bästa vinet skall växa med floden bara inom synhåll. Men så ändrar landskapet nästan omärkligt karaktär och blir lite kuperat.

karta Gironde Så är vi då äntligen framme vid det första vinslottet, Château la Cour de By. I hjärtat av orten By. Träffande namn då orten By är vad man knappt kan kalla för en by i Sverige. Orten By består bara av ett par hus. Men slottet är ståtligt till skillnad från många andra vinslott i Medoc. I frankrike kan man tydligen kalla vilken byggnad som helst ända ner till en sommarstuga för slott. Ok jag medger att det måste vara en rätt stor stuga för att få kallas för vinslott men ändå.

Degustation står det på en skylt, vinprovning med andra ord. Fördelen med att cykla är att man kan provsmaka i godan ro, medveten om att man inte kan köpa mer än en eller två flaskor. När man kommer med bilen, verkar alltid personalen räckna med att man skall lasta bilen full med vinlådor. Efter provsmakningen och besök i vinkällaren med inköp, cyklar vi vidare styrkta av provsmakningen.

Efter några kilometer förlorade vi Gironde ur sikte. Intrycket av trakten blir litet bättre men inte alls som vi föreställt oss. Vägen slingrar sig visserligen här genom små vinbyar, där livet går sin gilla gång oberoende av turister. Men allt verkar vara stängt, ingen reklam, inget tingeltangel, alla  verkar mödosamt arbeta med sina vinodlingar.

Förvirrande?

Vin och vinslott i alla riktningar

Vid byn St. Estèphe löper vägen direkt längs med floden igen. St Estèphe är känt för att ha många vingårdar med klassificeringen, Grand Cru Classe´.

Vi cyklar vidare längs floden "Gironde", Pauillac är vårt mål. Tyvärr ligger oljehamnen på infarten, men man kan ju inte få allt. Det får räcka med ett vi hittar en trevlig campingplats inte långt från "Maision du vin. Pauillacs vinmusseum. På kvällen festar vi på en flaska vin som vi köpt på Château la Cour de By.


Torsdagen den 27 juni

I Pauillac stannade vi i två dagar. Vi besökte flera vingårdar och slott. Höjdpunkten var besöket på Château Mouton Rothschild med bl.a. provsmakning. Slottet är det enda som upphöjds till Grand Cru Classe´. sedan klassifieringen 1855. Besöket kostade 30 Fr., för provsmakning tillkom 70 Fr. För detta får man smaka på ett av slottets årgångsvin. Vi är inga proffesionella provare så i stället för att spotta ut vinet svalde vi det med förtjusning. Enligt guiden får man ca. 400-500 FR./ flaska vid försäljningen. Vad priset blir en affär eller restaurang vågar vi inte ens gissa på. Då vi frågade till vilka länder man exporterade vin till, börjar guiden räkna upp några länder men lade till "egentligen till alla ställen i världen där det finns gott om pengar." Vilket lät högst trovärdigt. I baronessans vinkällare, för det är en hon som ansvarar för alltet, lär det finnas en vinbutelj från mitten av 1800 talet. Värdet på denna skall, om den var till salu, uppgå till närmare tre miljoner svenska kronor?

Vilket jobb!

 

Château Mouton Rothschild

Omtappning av slottsvinet på ekfat sker fortfarande helt manuellt på  Chateau Mouton Rothschild. Förutom årgångsvinerna framställer man ett blandvin av hög kvalitet. Mouton Cadet. Detta kan vi köpa på systembolaget till ett bra pris. Framställningen av detta vin var helt mekaniserat.Tillverkningshallen såg närmast ut som att raffinaderi. Visningen av slottet är mycket professionellt upplagt, med filmförevisning och en ordentlig rundvandring. Ett intresant museum med glas och konstföremål med anknytning till vin finns också att beskåda. Under skördetid måste det vara ett riktigt skådespel här. Mer än 800  tillfälligt anställda arbetar då med att skörda vindruvorna.


 

 Etapp 11.     70 km.         Tillbaka till kartan  

Fredag den 28 Juni.

Vi startar tidigt på morgonen. Enligt vår karta skall det gå en färja över Gironde till staden Blay på andra sidan. Till färjehamnen är det minst ett par mil, och färjan går redan kl 10 . Den turen måste vi hinna med då nästa går först kl 14. På vägen till färjan passerar vi flera vinslott.  Men de är är stängda så här tidigt på morgonen. Vi hinner precis till färjan och överfarten tar ungefär en timme. Blay verkar vara en stad på tillbakagång. Det var här romarna började odla vin när Medoc fortfarande var ett stinkande kärr. Engelsmännen förvaltade och uppskattade vinet här men när franska revolutionen var över, vinlusen gjort sitt, var delvis berömelsen slut. Nu är också odlandet av andra grödor betydande i trakten av Blay.

Brant! Vägen upp från strandbrinken kan vara nog så brant när det är varmt och soligt.

Blay har varit en stor och mycket gammal handelsknutpunkt. Handelstäder behöver som bekant skydd. Redan 25 år före vår tideräkning låg här på klippan över Gironde ett romerskt kastell som dock förstördes av barbarerna.Det har sedan ersatts av den imponerande fästningen som finns väl bevarad tack vare en mycket stridbar journalist. Redan 1926 hade vägförvaltningen öppnat ett stenbrott på nordsidan av fästningen, men genom journalisten envisa kamp, blev fästningen klassad som kulturminne 1937.

Voubans bygge!

Fästning i Blay. Utsikten över staden och Gironde är fantastisk.

Den kände franska fästningsbyggaren Vouban byggde om fästningen 1689. Efter Napoleons nederlag vid Waterloo slutade den obesegrade fästningens militära karriär. Användes sedan som fängelse och stenbrott, men är nu mera ett stort  turistmål och kulturcentrum. Om fästningsbyggaren  Marskalk Vouban har sagts att "allt han byggt har hållit stånd och allt han investerat i har förlorats". Ingen affärsman tydligen, men han konstruerade och byggde Europas största fästningar.

Vi fortsätter vår färd längs med Gironde. Efter en mil kommer vi fram till mynningen av floden Dordogne. Den flod som vi tänker fortsätta att cykla efter. Ett av skälen till att vi valde den här sidan om Gironde, var att järnvägen går här. Enligt kartan passerar den igenom  staden Libourne och det borde vara enklare att finna husrum där än i Bordeaux. Staden ligger också bra till för vår vidare färd mot St Emilion och Dordongedalen.

När vi kommer till Libourne besöker vi station och finner naturligtvis att inga tåg till St Nazaire stannar där. Man måste först åka in till Bordeaux, byta till ett tåg som far förbi  Libourne igen på sin väg till St Nazaire. Det är för sent att cykla vidare till Bordeaux så vi tar in på ett "Logies du Franc", en hotellkedja vi ofta använder oss av i Frankrike. Köket är tydligen fint för vi måste beställa bord till kvällen. Vi äter en fantastisk måltid och bestämmer oss för att hämta bilen i morgon. Enligt upplysning skulle det ta minst 10 timmar att ta sig med tåget.tillbaka till St. Nazaire och bilen.


Lördagen den 29 Juni.

Vi ses igen!

Tala om tur. När vi vaknar tidigt på morgonen regnar det. Det första regnet på två veckor. Vi lyckas övertala hotelleägaren att förvara våra cyklar och packningen i två dagar medan vi hämtar bilen. Cyklarna placeras i den smala gången in till köket. Hur man skall ta sig fram till köket vågar jag inte tänka på. Vi går ner till stationen och tar tåget åt fel håll d.vs in till Bordeaux. Efter två stationer blir det kalabalik på perrongen. En grupp cyklister springer med cyklar och packning. Pratar de inte svenska också. Jovisst det är en grupp svenskar som stormar in i vår vagn med andan i halsen. De har flygit från sverige till Nantes och sedan cyklat delvis samma sträcka som vi. Så liten är världen. De har till skillnad från oss planerat sin resa nogrannt hemma. Köpt kartor, beställt rum och lagt upp dagsetapper. Så kan man också tillbringa semester, men var finns de stora överaskningarna och spontaniteten? I Bordeux skiljs vi åt, de skall flyga tillbaka till Sverige i morgon. Vi stiger på tåget mot St Nazaire och har nu många timmar på oss att minnas det som varit och planera för vår vidare cykling längs Dordonge.


Tillbaka till  Med cykel från St: Nazaire till Bordeaux
Home Page  Med cykel i Europa

Författare Crister Sjöblom 1999. E-mail: crister.sjoblom@swipnet.se
Redigerad senast 2003-03-19