Bronsålderns danska minoiska mode

Minoiska gudinnan, volangkjol, guldhalskragar och mansringar, handel, Egtved, Knossos på Kreta, Skrydstrup, Ölby-kvinnans skört, Inanna, sari-betonad dräkt, spiralmönster,

 ...................

Högra bilden är S.Nancke Kroghs och hans bekanta kvinnor som rekonstruerat dräkter efter de sju fynden i Danmark. Kanske den minoiska gudinnan inspirerat dem till de nakna brösten. I Grekland och i virtuella världen kan man vara naken.

Däremot är jag skeptisk om det går i Danmark. När jag kom tillbaka till Danmark efter tio år i annat klimat frös jag som en liten hund första sommaren även med kläder på. Även om klimatet kanske var varmare då och det fanns lite mer skogar än nu, så är det svårt att tro att bara bröst var det normala

I mina unga dar var det lite ekivokt att avbilda om ens den minoiska gudinnan med ormarna. Mycket värre var det på tjugotalet när man i Danmark utgrävde Egtved-pigens grav. Vi kan föreställa oss att man fick alla tänkbara fantasier om osedliga människor under bronsåldern.

Etablissemanget visade samma viktorianska moral som när svenska ärkebiskopen förfasade sig över korta kjolar och rekommenderade byxor ... en rekommendation som tycks ha gått vägen … fast numera tycker en del att flickorna är för maskulina. Människan mäter alltid med sina egna och tidens mått.

Darlene inspirerade till detta kapitel genom att hon frågade mig om ett nätmönster på en grekisk dräkt i en bild hade rituell betydelse. Det omedelbara svaret är sällan entydigt. Mycket av den tidiga konsten visade rituella handlingar eller gudavärldens bravader. Vi kan oftast identifiera dem genom exempelvis dräkt, attribut eller innehållet i scenen. Det gör att en scen med en kvinnan kan vara rituell och möjligen en gudinna … det kan vara en prästinna som gudinnans jordiska ställföreträdare i rituell dräkt … eller noblessen som tar efter den i templen föreskrivna dräkten … och sist kommer vanligt folks dräkter.

Den minoiska figurinen har en volangkjol som vi ser i sumeriska bilder från och med akkadiska dynastin ca 2300 f.Kr. Den nådde även Kreta och förekommer ochså i Mykene, där sistnämnda är yngsta kulturen som blomstrade 1400 - 1200 f.Kr.

I symboliken representerar de bara brösten naturens närande aspekt. Vi möter tidigt "Gudinnan med brösten" på Malta fjärde årtusendet f.Kr. En rätt sen bild av en gudinna med skenbart många bröst är Cybele från Efesos. Det har visat sig att de troligen är tjurblåsor, så det är i överförd bemärkelse de symboliserar fruktbarhet.

Som sagt nakna bröst och korta kjolar var inte populära på tjugotalet. Däremot var det OK att visa vapnen från kvinnogravarna. Nationell historia tummar ofta på sanningen där man gärna visar guld och glitter men undertrycker vanliga människors vardag. Om man visar vanligt folk ska de framställas så eländiga som möjliga för att vi ska framstå som högt utvecklade. Nu svor jag i historien och arkeologins katedral.

Normalt söker jag efter medelmänniskans vardag även i forntiden. Men om man som i detta fall bara har tillgång till överklassens kläder och attribut får man inrätta sig därefter. Noblessen är alltid kulturbärare om vi med kultur menar rituella prylar och lyx. Därtill har de som handelsmän även fört hem såväl nyttiga som onyttiga prylar. Om vi ser bilder av någonting på våra hällar är det inte sagt att man verkligen utnyttjat det. Det är kanske bara en minnesanteckning om vad man sett i främmande land.

Ett exempel är en hällristning på Bornholm som helt tydligt är en instruktion hur man fångar bläcksprutor med kruka ... se Kultur i lasten. Ett fångstsätt man fortfarande använder i Medelhavet: däremot är det knappast troligt att man funnit användning för det i Norden ... om man nu inte använt det för kräftor, men mjärdar har man använt mycket längre än sen bronsåldern. Däremot är det tydligt att man på Bornholm lärt sig bearbeta guldplåt av grekerna.

Danmark-Skåne, Östersjöns stora öar och norra Tyskland är kärnan i Nordens bronsålder som rymmer forna Anglosaxiska området. Dess blomstringstid är från ca 1700 till 500 f.Kr. och storhögarna oftast med ekkistor dateras till 1500 till 1100 f.Kr. I Skandinaviens inland är perioden möjligen lite senare 1300-1100 f.Kr och under denna period visar pollenkurvorna på sädesodling.

Nutidens forskare på Kretas kultur menar att det minoiska samhället var styrt av sitt prästerskap. Vår tids värderingar har allt mer börjat vika för dåtidens. Ända sen fynden på tjugotalet har man haft teorin att gravarna skulle vara efter hövdingar som styrde och ställde och förslavade folket. Men det finns inga avgörande bevis och många av de fina svärden har aldrig använts och paradyxor ser vi oftast i rituell position.

Här ska inte tas upp alla fakta, men mina studier tycks peka på att man levde i ett ritualsamhälle till 500 e.Kr. när man övergav guldhalskragar och mansringar. Det var en hel kultur som försvann med dem. Vi vet ej om guldet är från plundringen av Efesos och andra tempel ca 267 AD samt romersk sold eller om en del t.o.m. är rester från bronsåldern. Guldet hade inget direkt penningvärde som vi ser av fynden. Däremot hade det stort rituellt värde.

Även om man i Danmark och Skåne har större samlingar av högar tycks det inte ha varit en allmän sed. Man har även grävt ut högar utan likfynd och då kan högen bara vara en rituell grav. Här på Dal tycks storhögarna ha varit en engångsföreteelse i varje forntida folkland dvs. ungefär en eller två per nutida härad.

Min slutsats kan bara bli att utgångsvärdet för hela bronsåldern är att man levde i ett ritualsamhälle. En del av överklassen sysslade med handel, vilket är ett oundvikligt faktum i ett land utan egna metaller. Handel var helt enkelt nödvändigt för metallkulturen.

Senare historia visar på en överklass som var som små öar i samfälligheten. Åtminstone i övriga nordiska folkländer undantagen Danmark fanns det gott om plats och ingen anledning att strida om jord och herravälde. Fredlig handel är i längden billigaste sättet att tjäna pengar på andras bekostnad.

Flickan har en kort blus och ett kort skört och var 20 - 25 år när hon dog. Man hade lagt sommarblomster i Egtved-pigens grav. Kort skört tycks ha varit mode bland yngre kvinnor, medan äldre kvinnor har lång kjol eller sari.

.

Skrydstrup-pigen var ca 170 cm lång och dog vid 18 år. Hon bär ett 60 cm långt blont hår i en konstfärdig uppsättning. Ett hårnät och ett pannband håller kreationen i styr. Måntro man inspirerats av senaste modet i de minoiska palatsen?

Det skulle förta intrycket här att ta med bild av denne pige … bilden från Knossos säger mera. Se även om de nordiska flickorna i Artemistemplet.

I Ölby-kvinnans skört fanns små bronsrör och man kommer att tänka på en mycket äldre dräkt där kvinnan hade björnklor på liknande sätt. Halskragen har rituell betydelse där Nymånegudinnan Inanna bar en plåt "Kom människa kom!" för att locka männen till jordbruket. Såväl halskragar som bröstsmycken av rituell karaktär finns från många håll i Europa.

Dolken och kortsvärdet förbinder man närmast med Isis. Bondmorans dräkt formades kanske redan på bronsåldern. Man ser fram till våra dagar en kniv i bältet eller hängande i bröstsmycket i vissa folkdräkter. Findräkten är förövrigt rätt lik genom tiden.

Om vi antar att åtminstone en del av gravarna rymmer präster och prästinnor blir en del av klädseln rituell. Det finns även stöd för teorin i det begreppet "ornum" känt från Jylland. Enligt detta var lokalsamhället fyrdelat med en "moder" som stod för det rituella och en manlig administrativ ledare. De övriga delarna var fotfolket och det fanns "einbeiningar" dvs. arrendatorer.

Kanske dräkter av denna typ hörde till vardagen. På bilden syns ej det fina handarbetet i synnerhet vid linningar or bårder. Litet av det syns i hårnätet och det konstfulla bandet som används som skärp. Men så hade man ochså använt vävkonst i Norden i minst tusen år vid det laget. … De äldsta fynden hittills är från Tybrind Vig i Danmark och textilerna är bortåt 7000 år gamla

Bronsföremålen och några få arbeten i guld samt träarbetet visar än mer den höga standarden på hantverket. Skölden och dolken är förstås rituella föremål. I Alperna finns ett stort antal ristade dolkar efter en tidig kopparmodell i början av metallåldern och den var tydligen ritualsymbol. Här får påpekas att Egyptens kultur tillverkades i hög grad med stenverktyg före metallåldern.

Två av motiven är tydligen knappar och nålar medan det är osäkert om de förbundna cirklarna är en bröstplåt. Många små prylar finns i ristningarna och de har kanske från början visats som nyheter medan en del har varit rent rituella föremål. Halskragen är helt tydligt ett rituellt föremål. I den egyptiska symboliken har snart sagt varenda detalj ett symbolisk eller rituellts värde.

Nålar och spännen användes för att hålla fast den sari-betonade dräkten som bestod av ett stort tygstycke man kunne vira om kroppen på olika sätt. Ett klädfynd är fyra meter långt. Till tidens lyx hörde förutom kammen även speglar man ser i enstaka hällristningar.

I Lefkandi, Grekland har man funnit liknande "manfångare" i en begravd kvinnas dräkt. Man menar att det är sällsynt i Grekland. Nu är det så att Nordens hantverkare med stor sannolikhet har lärt sig konsten att arbeta i tunn guldplåt i Grekland. Det kan med andra ord vara ett nordiskt arbete man funnit i Grekland där man då varit och idkat byteshandel.

Brösten i symboliken är amningen och uppfödandet av det ny livet. Spiralmönster och "löpande hund" visar ett evigt flöde i "in och ut" mönster.