Fotpall

Fotpall, Den Nakna, Lia Fail, ödessten, Exodus, annan värld, årman, konungs ari, fridstol, Oklundahällen

På Laghällen finns två nakna fotavtryck inhuggna varav det ena paret på ett begripligt sätt visar att en värnformel och ger lagen helig och juridisk status. Vid denna tid uttryckte man detta i animerade rituella idoler och här som laggivare. En lag och även en plats för rättskipning måste naturligtvis vara helgad och rättvis så att den skyddar alla som omfattas av lagen. Likaså måste finnas påföljd vid överträdelser av lagen och vi ser tydligt i lagarna att man anser att brott är riktade mott allmänheten som ska kompenseras.

Det andra fotparet finns där lagen börjar och visar Den Nakna som laggivare. Det är möjligt att en naken prästinna stått i spåren och föredragit den vid varje säsongs början eftersom först delen egentligen handlar om odlingsfrid. Sentida fundamentalister skulle måhända finna det oanständigt, men då ligger detta i så fall i deras egna tankar.

Kanske någon har fnissat åt den förmodligen unga vackra flickan stående på hällen, medan hon tyckte det är kallt om fötterna. Men hon var en helig symbol för naturen redo till en ny säsong av fruktbarhet. Hon liksom naturen var fridlyst för att kunna ge fruktbarheten en ny skörd. Därmed var även kvinnan helgad och en symbol för det värnlösa som ska klädas i sin nakenhet. En helig symbol för lagen skyddar det värnlösa och spirande livet … och det är nog oberoende av ålder.

I synnerhet i kollektiv behöver människan idoler och manifestationer och ett tillfälle då det hela ska börja. Detta var en tid då de små samfunden styrdes av sina ritual. Nästa steg i utvecklingen är när befolkningen ökar och man får ett särskilt ledarskap. Först av präster och senare skiljs det rituella och administrationen tillkommer som sen tenderar att bli allt mer världslig och inriktad på makt. Då behövs särskilda platser för manifestation av ledarskapet och även den platsen och området omkring är helgat.

Där blir fotpallen en symbol för ledarens plats som är okränkbar enligt lagens logik. Exodus 33:21 "Och Herren sa, där finns en plats för mig och du ska stå på en sten"

.

Denna uppallade sten är från Högen i Frändefors är förstås på samma tema, men för mindre sammanhang. Här kan vi också associera till kelternas Lia Fail med synonymen "ödesten". Överkungen stående på en uppallad sten valdes av hirden och vasallerna . Vi har ytterligare ett par liknande på Dal varav en faktiskt heter Fotpallen.

I detta sammanhang gräver frågan i bakhuvudet: "Valdes lokala bykungar på Dal?" I dokument från 1380 om försäljning eller ersättning (texten är oklar) med Åsnebyn och Kollungen som föremål omtalas en Torsten Kung. Frågan är om det är titel eller ett märkligt namn

Kungen i sigillet står på ett underben som är "maktens fodepald/fotpall" och symbolisera förmodligen den lägre adeln och fötterna är folket. Begreppet fotpall finner vi i Angelsaxiska Krönikan, vilket ger oss anledning att tro att våra forntida seder låg nära de hettitiska.

Det symboliska är att man genom att palla upp sätter stenen/pallplattan/ altaret och den som står på den i annan värld än folket. I symboliken skiljer man på ledarna och folket. Egentligen också på den reella världen och folkets värld genom att göra gudar till jättar eller/och ge dem vingar eller fågelhuvud. Detta har inget att göra med att folk skulle ha trott att det är så, utan det är en ren teknisk lösning på att avbilda dessa olika världar.

I Biskops Sagu från Island berättas om hur biskopen vann över de gamla sederna. Antagligen kunne inte tingshövdingen riktig förklara och ursprunget hade fallit i glömska, men när de stod in för en viss sten i en gammal helig anläggning kallade han den årmannen. Biskopen tycks ha varit av den nitiska sorten och enligt legenden gjorde han korstecken över stenen och … se den sprack. Kanske liknande ligger bakom borrhål i stenar jag antar varit altarstenar eller hör till en domarring här i min socken?

I alla händelser antar jag att ikonen årmannen var manifesterat i stenen och med tillhörande riter och där sen en part fanns på himlavalvet för att bestämma året och dagen. Inom vårt kulturområde har vi manifesterat det i begreppet fotpallen och i ortnamn som Edsten, Stenlille, Maidstone, Frösten, Hovsten, osv. Observera att steget mellan fotpall och "ansursten" (dvs. ortens symbolsten) är mycket kort och är egentligen skillnaden mellan ritualsamhälle och det tidigt demokratiska samfundet.

I känt tid var årmannen kungens eller annan höjdares uppbördsman som årligen krävde in. I Hälsingelagen används uttrycket konungs ari, där man också kan tolka det som "kungens örn". Örnen var en gammal symbol för "att gripa bytet" och ett exempel på ett urgammalt språk vi också ser i symboliken. Havsörnen som griper fisken är en liknelse.

Mora stenar är en sentida känt efterlikning, men föga populär bland folket. Några blev dock valda. Enligt traditionen gömde Morabönderna kröningsstenen när Gustav Wasa ville återuppta seden eller om de nu inte slog den i bitar. Demokratiska bönder vill inte att nån ska häva sig över deras nivå. Medan västgötabönder helt enkelt menade "Om du sköter dig och följer spelreglerna kan du få vara kung, annars vräker vi dig" … Ragnvald Knapphövde kunne inte västgötska och så gick det som det gick.

Jag skickade frågan om fotpallar ut på nätet och fick ett svar från Graeme Chappell i Yorkshire som sysslar med hällristningar och folklore:

Begreppet "fridsten" finner vi i Bibeln i Exodus 021 och det finns i våra tidigaste lagar om att söka fristad på helgad plats. Numera försöker många att få kyrkan att bli en fristad när staten inte kan behandla folk med respekt för människovärdet. Det är ett brott av staten att förneka barn skolgång under lång tid när deras föräldrar flyr undan utvisningshot.

.

Här underförstås att Viet var en helig fredad plats. Men i den mångkultur vi ser fanns flera lokala varianter av helgade platser för kollektivet, dess ritual och lagstiftning. Detta praktiserades förstås vi mycket grova brott mott det allmänna eller mot enskilda. Det hörde inte till vardagen, men man garderade sig för all företeelser som uppkom.