Domarring

Domarring, Exodus, fotpall, tingsten, altarsten, tidhjul, Lia Fail, ödesten, fridstol, edsten, skålgrop, fornåker, majesten, Loke, tingsbana, parsamhet

Utomhustempel med sju stenar symboliskt för sommarhalvåret samt ett altare framför. Templet är från feniciskt område norr om Galiléen i Palestina. Vi ser en sittande gudinna dvs. stjärnbilden Vågen och ett par händer samt nymånen symboler för vårritualet i Kräftan. Vid denna tid var feniciernas fyra årstidssymboler Valfisken, Kräftan (hand), Vågen en sittande jungfru kallad Tinia förmodligen samt Två Ormar symboliserande förbindning dvs. Örn och Svan.

Detta finns på stelar från Karthago. Handen användes antagligen även som broderskapshälsning av handelsmännen. På ett kistlock med skulptur av en patricier hälsar han en sista gång med handen … typ Hitlers slarviga hälsning mot slutet. Det speciella är att tummen är vänt utåt och nedåt. Samma symbol finner vi i Norden och där de som finns vid en handelsstation och gjuteri på Själland talar för att det var skråets symbol och hemliga hälsning.

Handen och ormarna, symbol för vår och höst ser vi direkt på Ronaruddens Bondepraktika i Högsbyn och kan dateras till efter ca 1100 f.Kr. Där är de dock symboler för odlarna. I Egypten hade man kalenderjustering 1160 f.Kr. då man gick över till väduren Khnum, Horusfågeln på pelaren (Kräftan), ett udda par av knäböjande kvinna och en sittande med djurhuvud (Våg Björnväktare) samt sittande Örn med Amunfjädrar (Örnen). Ammunörnen finns möjligen på häll i Bohuslän.

Vid analysen av hällkisttiden och Evenstorp har gjorts sannolikt att det fanns organiserade samhällen under tredje årtusendet på Dal. Än mer uppenbart är det under perioden med hällkistor och sannolik jordbruksmission. Den egentliga bronsåldern har i motsats till andra delar av Skandinavien lämnat relativt få spår ens i ristningarna på Dal.

Dock kan man anta att en variant av Isiskulten nått Dal och likaså av fenicierna buren kultur. I Högsbyn är Bondepraktikan, Lekarehällen, del av Tingsplatsen samt Häll 06 från bronsåldern med säkerhet 1200 -- 700 f.Kr. I det följande mest en bildsvit av olika manifestationer av samhällsordningen under Dals bronsålder sneglande söderpå.

.

Förmodligen har det funnits minst två domarringar med stora stenar och minste tre med mindre stenar varav åtminstone en finns kvar och syns i förgrunden. I bakgrunden till höger finns ett par låga höger av huvudstora sten. Storleken diameter ca 12 meter av varav den ena högen är insjunken i mitten. Förmodligen har stått en bautasten på den ena högen i samma tradition som man har domarringar i par och den ena med mittsten. Till vänster finns enstaka stenar efter en ring som försvann med grustaget bakom den kvarvarande ringen.

Det var vist järnvägen som behövde så väl stenar som grus på 1880-talet. Enligt tidiga källorna ska det ha funnits fem domarringar. Men det kan vara fler eftersom området har varit begärligt grustag på andra sidan av vägen som egentligen skär igenom fornlämningsområdet. I kanten av grustaget på andra sidan vägen noterade jag ett brandlager ca 30 cm under ytan på ett ställe. Kanske en normal järnåldersgrav.

Tormansbol har blivit en vändpunkt på mina dagliga cykelturer. En gång på 80-talet föll jag i stavar sittande … ja, man sa så om mig som barn när jag stod på stället med huvudet på sne´ och grunnade … på en av stenarna omedveten om myrorna som har sin huvudväg tvärs över till den stora björken till höger. De är nyfikna på alla besökare.

En annan vår när jag var onormalt våryr och besökte Östanå domarringar klingade vårliga sånger i öronen och jag såg för mig ungdomar som dansade ringlekar i åttor, på samma sätt som vi i min barndom … drömtiden har ingen dimension dvs. den är tidlös.

Det var inte bara en vanlig dans runt midsommar eller majstång, eftersom det fanns en mystisk röst som berättade om magin med ringarna och att man skulle dansa åt vissa håll i olika skeden. Det lärde jag mig aldrig som barn. Alltså måste det vara gammal visdom som finns i stenarna runt omkring.

.

Vi kan börja med sjumannakollegiet, vilket syns på minst ett tiotal ristningar i Norden samt symboliskt i tidhjul eller andra symboler med sju olika enheter. Det finns skäl att anta att en del av domarringarna var en anläggning för byalaget och då med en sten för var och en av sommarens månader.

På östra Dal är det för det mesta sju stenar i ringarna och de förekommer ofta parvis. Det förbinder jag med lokala seder av brödrabo och sju månvarv reglerat halvår. Brödraboet levde kvar ännu på 1600-talet fast man kanske menade något annat då. Dalsländska parstugan byggdes för två familjer under 1600-talet. Förslagsvis har bautastenen på den ena av två högar symboliserat "aser med stake", medan vanerna var utan om vi lyssnar till Eddan.

På Västra Dal är det ofta nio stenar och det indikerar lokala skillnader i kultur. Samma gäller övriga landet och även andra stenanläggningar av lokal eller olika utformning. 7, 9, 10, 11 och 12 är antal stenar, men även 5 torde räknas dit. Här avses då ringar med klara stenar och ej andra stensatta ringar.

Denna typ stenkretsar har haft sin juridiska funktion och varit en del av årsritualet. Man har funnit spår av eld i en del av dem. Det kan vara spår av eldbegängelse. Man behövde förstås en helgad plats för detta och ritualet. Metallåldern förde med sig att man lärde sig göra bål med hög temperatur vilket behövs för att snabbt förånga och helt bränna ut liket och benen.

.

Tvåsamhet är ett signum för Dal även när det gäller domarringar. Förmodligen har det varit en uppdelning mellan odlare och avlare senast med början i hällkisttiden. Dock var det en mångkultur och andra uppdelningar förekom, vilket Tormanbol och Paberg vittnar om. Brasklappen är att de är odaterade och kan vara av sen typ.

… där minneslappen är att forntiden var en mångkultur. Det innebär att vi inte kan förvänta oss entydiga svar på våra frågor. Så kan man inte vara säker på att alla samhällen använt ringarna för byalag och odling. Till detta kommer att vi ej känner till rättskipningen, vilken kan ha innehållit inslag av lokala domar vid domarringarna. Med detta menas bland annat att man fattade beslut om den lokala odlingen och avlingen.

Man bör komma ihåg att en enda synlig följd av dom på säg 500 år kan synas vid utgrävningar och färga en tolkning för ett enstaka tillfälle, medan det normala förfarande kanske knappast syns alls. Samma försiktighet gäller spåren i gånggrifter och hällkistor där vi ser den sista tiden av deras användning. I Alperna har man konstaterat att man städade ut ben och begravde dem på annan plats i en oordning som inte ger möjlighet att rekonstruera hela skelett.

.

Skogen, stensprängarna och skogsmaskinerna tävlar om att dölja sju domarringar på Paberg. En del av dem hade gemensamma stenar. Följer vi astroritualens logik har man haft en ring för varje av årets sju sommarmånader.

Naturligtvis har utformning och matematik i de flesta anläggningar med sten haft en viss inneboende betydelse då de gjordes. Än i dag sitter nånstans i världen små byalag på sina stenar, medan andra sitter under ett träd i oordning.

De flesta har glömt den ursprungliga tanken om ringens logik. Sitter du på en sten är du i ringen … ställs du mitt i ringen skärskådas du … ställs du utanför är du inte me´ längre. Likaså kan man göra en sekvens av ringen dvs. gå runt laget, men även följa tiden lika många perioder som det finns symboler.

.

Många av ritualen har bildats i Sumer och Egypten och dess stadskulturer … sen gäller principen att göra som storebror. Det är allmänmänskligt att folk apar efter sina förebilder. I våra dagar är utbudet mycket bredare och det finns ingen etisk polis som bestämmer vilka idoler man får ha.

I mitt barndomshem apade man efter herrgården där både tjänat. Hon som kammarpiga han som förkarl. Boningshuset var delat i många rum och sal som på herrgården … det ende goda var maten hon lärt att laga. Den var furstlig. Redan på 60-talet gick man tillbaka till det stora allrummet. Det fanns förr i parstugorna med endast en mindre kammare därtill. Detta allrum hade man kanske i sin tur tidigare tagit efter från hövdingahallarna där de nu fanns.

I våra dagar ska direktörerna ha kungalöner utan prestationskrav, sossepamparna ska ha direktörslöner, sjuksköterskorna ska ha läkarlöner … och varje mindre pamp ska ha subventionerad piga … i min ungdom fick man efter konfirmationen bli lillpiga eller lilldräng. I bottnen låg att apa efter herrefolk och gudar, där vi några år hade tyska stöveln över oss.

Utvecklingen av landskap och större ritualområden kan vi knappast bevisa ur enstaka lämningar. Men logiken säger att stora rituella lämningar har behövt ett uppland från vilket man samlat folk och sen beslutat om gemensamma ärenden. Högsbyn i Tisselskog är förmodligen en sådan plats med urgamla anor. Nedan under tingsten ska diskuteras mera med exempel från Danmark.

Exodus

Innan vi går vidare några reflexioner över utdrag ur Bibelns Exodus. Judar och kristna gör allt för att övertyga oss om att Moses och senare kungar och profeter uppfann allt. Det är samma kulturimperialism vi ser från Grekland och Rom.

Egypten och Mesopotamien skulle knappast ha medgett att även de någon gång nu och då tog intryck utifrån. Främst gällde det då när ny teknologi infördes. Men även främmande gudar införlivades i deras gudavärld. Exempelvis i Egypten fanns många tempel vigda åt Astarte från Mellanöstern och dessa var egentligen Mesopotamiens Inanna och Ishtar.

Även Moses var fånge av sin samtid i Mellanöstern och praktiserade förstås idéer han kände till därifrån. En klok ledare följer folket och vi ser att i synnerhet kvinnorna ställde sig tveksamma till den fundamentalistiska religionen och samhällsskicket Moses och hans efterföljande prästerskap stod för. Moses är säkerligen en historisk person medan vi inte kan bevisa om en del av Exodus är senare prästerskaps utbroderingar. Man märker det tydligast i utformningen av templet, prästerskapets utstyrsel samt offergåvorna.

I Sinai formulerade Moses enligt Bibeln budorden och en del annat. I Exodus. 28:22 "Denna sten har jag satt som en pelare, vilken är guds hus"

Det ska antagligen förstås så att stenen som kallades RAS i Anatolien och Levanten var samtidigt en bopåle för byn/staden och en symbol för den lokala gudomen. I judarnas fall hade gud inget ansikte, medan man på övrigt håll personifierade stamguden. Detta var inte Moses eget påfund utan vi känner till det från hettitiska sigill från mitten av andra årtusendet några hundra år före Moses tid.

Även i Norden har vi exempel såsom Roslandsguden från Norge och treenigheten från Glejbjerg och Braminge nära Esbjerg på Jylland. Den nordiska beteckningen var förmodligen ANSUR.

I Exodus rekommenderar Moses 12 masseba dvs. en pelare/sten för var och en av Israels 12 stammar. I Levanten hade man oftast bara två pelare vid altare eller som i exemplet ovan en hel rad för sommarmånaderna och där några av dem är utformade att visa idolerna.

.

Vi ser två pelare med vädurshorn i det hettitiska sigillet. Den första idéen till joniska pelaren. Vädurshornen är en skriftsymbol RA som betyder "gräns". Det är tydligen så att hettiterna var ett praktiskt folk utan att vilja ha ett större andligt djup … i motsats till många nutida forskare.

På sigillet är gudomarna Solörnen, Månen och Venus ovanför härskarna och långt ovanför folket. I Sumer var rosetten symbol för Inanna, nymånen och Venus var Ereshkigals stjärna. Härskaren är bara en vald ledare inom överklassen med frygisk mössa och svarar i första hand in för hans vasaller, men sköter ritualet och kontakten med makterna ovan om det nu går.

Naturligtvis måste människans tanke ha utvecklat sig från att man studerat sin omvärld. För att kunna bearbeta data måste man ha ett minne och sätta upp en skenvärld såsom exempelvis rundan på himlavalvet. Det var en lång process från att omvärlden på sätt och vis var besjälad så länge man inte kunne skilja klart på abstraktioner/idéer och verklighet. Hettiska sigillet symboliserar att människan "skärat sin värld" under vädurshornen som är gränsen till makterna.

Pelarna kallar jag SATELL eftersom hettiterna har begåvat oss med begreppet och det är tydligt att man menar att varje federativ stad i federationen hade sin egen pelare. På något sigill ser vi hela fyra stycken och det är tydlig att de även var symboler för världshörn. Det i sin tur innebar att världsspelarna/satellerna bar upp den hettitiska överhögheten. På ett sigill ser vi en masseba med tvärslåer och då blir det en "himlastege" och i släkt med motsvarande symbol i Egypten.

Sumererna har visserligen tidigare än hettiterna nån sorts pelare med knorr på, men de federativa systemet är nog en uppfinning av hettiterna. Sumer bestod av självständiga stadsstater liksom långt senare Grekland.

Alltså är det sannolikt att Levanten fått idén om masseba från hettiterna. I Ugarit vid Libanons kust hade man samtidigt idéen om två lagläsande bröder. I Exodus 24:4 använder man fortfarande begreppet masseba och där namnger man de 12 satellerna som Israels stammar och ett altare byggs.

Senare kämpade Israel för land i enlighet med planerna i Exodus 33:2 "Och jag kommer sända en ängel före er; och jag kommer att driva ut kananéer, amoriter, hettiter, perizziter, hiviter och jebusiter" … en veritabel krigsförklaring till folken norr om det tilltänkta Judéen.

.

Efter detta tillämpade man sin egen fundamentalism och då var det ute med masseba, asherim och den gamla gudinnan Ashera som Israels kvinnor föredrog. Asherim var ett par träpelare på var sida om altaret och förmodligen representerade de "livets träd" eller som i Indien asvins vilket var såväl hjälpare som växtkraft. Ashera avbildades som en naken gudinna med ett par lotusstänglar på små guldplaketter bland annat.

Med andra ord Europas världsspelare Irminsul och den allmänna bopålen har sin motsvarighet i Levanten medan Egypten hade sina obelisker för samma sak. En pelare är nyttig som tidmätare åtminstone när solen skiner.

För min del var min första bekantskap med Moses i första klass. Det var de tio budorden som skulle piskas in bokstavligen. Vi hade en lärare som pensionerades några år senare och hans instrument var samma som sumererna använde för över 4000 år sen, nämligen käppen. Vist lär man sig, men samtidigt blev då åtminstone jag skeptiker och redan vid 10 års ålder övergav jag Bibeln.

Den italiensk-judiska forskaren Anati tror sig ha funnit platsen för utgivningen av Mose tavlor på berget Karkom i Negevöknen. Han har funnit en "domarring" med 12 stenare och tror att det är den första ringen för Israels folk. Kanske, men det finns exempel på stenringar tusentals år tidigare och på flera håll. Ofta finner man att varje sten har haft en symbolisk betydelse i att dela in året och tiden.

Han har även funnit en ristning han tolka som Mose tavlor, fast det finns ingen text. Enligt mitt tycke ser det ut som överdelen av ett par Amonfjädrar i egyptisk symbolik. De var delade på tvären. Tidigast ser vi samma symbol i handen på en skrivare på Narmerpaletten från 3100 f.Kr. Ammon var symbol för skördetiden och då kom skrivarna och bokförde hur mycket man skulle betala skatt. Det var en sorts "lagligt beslut" … men varför inte kanske ristningen har varit Moses skiss och där då tydligen bara han kunne läsa den osynliga texten.

Man kan förstå Exodus så att Moses använde en tidigare helig plats i Sinai. I Exodus 33:21 "Och Herren sa, där finns en plats för mig och du ska stå på en sten"

Man får se upp många texter i sig är tvetydiga och det är problem med många översättningar. Saken förvärras om de som skriver av inte förstås vad det är frågan om. Men i avsnittet Fotpall analyseras bruket av en sten som fotpall.