Hargens idé

Alta, Stonhenges guldbleck, deklination, Auriga, Orion, Perseus, Aries/ Vädur, Örn, Hunden/ Skytten, Herkules, Skorpion, Björnväktare, Ramadan, Järestad, stjärnkarta, djurkretsen, Båtlyftaren, Shu, Baldersmyten, Sigurdsristningen

Altas ristningar i Nordnorge är en god referens eftersom landhöjningen gör att man kan grovt datera ristningarna. Detta eftersom man där liksom på många andra ställen har ristat nära vatten om möjligt. Där finner man från ca 4000 f.Kr. och framåt små detaljer som avslöjar att de följde med utvecklingen inom ritualastronomin runt Medelhavet.

Engelska astronomer har konstaterat att den kan användas att bestämma alla årets viktiga dagar för sol och måne. Även i Egypten fanns kvadraten från tidig tid. I sentiden blev det astrologernas kvadrat. Den användes av katolska kyrkan så sent som på 1500-talet för att ställa Mediciernas horoskop. Men forntidens kvadrat var nog mer praktisk än så.

Sidan neråt finns på en liten ristning 06 där även ett hörn av hargen markeras:

På båtens mitt finns en lätt vinklad stav eller ett vinkeltecken man möter i andra kulturers astrosymbolik. Det angivna hörnet häll 06 passade in när jag på kartan konstruerade en harg. I ändan finns en krok och liknande ser man på Askim10.

Nästa sida medsols är båten jag nämnde från häll 4 i inledningen och där det då finns angivet hur man synkroniserar Ramadan.

De två andra sidorna finns på häll 5 som ochså visar symbolerna för ramadan dvs. månårsskarven och där vi har något som tycks vara stjärnbilder angivna i skålgropar eller punkter. Vissa detaljer påminner också om en egyptisk ritualbåt. Är det månne en "björntass" under båten. Då daterar det till runt 1700 f.Kr.

Det går förstås lika bra att ha ett fyrkantigt himlavalv eller ett pyramidformigt eller som vi har ett sfäriskt. Tänker vi bort det sfäriska, återstår dels graderingen runt om som kan fyrdelas, tredelas eller vilken symmetrisk form man väljer. Deklinationerna eller graderingen i höjden är lämpliga att göra med samma mått och enhet som den horisontella. Hargen är djurkretsen som solen genomlöper eller den fasta referensen man jämför med. Eftersom huvan är lite på sniskan behöver man 14 enheter för att fånga hela året fast sfären är bara 9 enheter.

Vi känner igen en slarvigt ritad Orion och raden av gropar till höger är Perseus. Under Orion är Sirius markerad och snett till vänster ovanför Orion är tre stjärnor i Auriga – hon markeras ofta med tre skålgropar. Det finns vädurshorn på en fot längst upp.

Om vi börjar uppifrån med fotspåren med dubbelstreck och en "Shu" se nedan ... och neråt följer båtarna jag ritat in på höst–vintersidorna i hargen – uppåt och till höger. Nederst är främst Örnen, Hunden, Herkules, Skorpion och Björnväktaren avsedda att passa in på ramadansidan. Man har förmodligen ordnat en rad med en mittpåle och två till fyra yttre pålar med krökning. Man har använt dem att syfta efter med en hälsten på ett bestämt avstånd för att finna tidpunkten för Ramadan i relation till djurkretsen dvs. de nämnda stjärnbilderna skulle passa in.

Observera att den runda skivan mellan de undre båtarna är orangeröd och är tydligen kvällssolen. Glyfen "achet"= soluppgång eller solnedgång beskriver förenklat samma sak. Det kan också vara kvällssolen som styrde under översvämningen. Då blir andra halvan mellan de två månskärorna Toths säsong. Det är inte lätt att tolka symbolik utan ledande text.

I England finns ett femtiotal anläggningar med bl.a. två stenar som stolpar och en exakt vågrätt liggande sten mellan dem. De är orienterade åt sydost till sydväst och månens lägsta bana. Den infaller runt augusti dvs. vid Ramadan. Vid fullmånen "rullar" den sakta ovanför stenen.

Vart nittonde år är månbanan så låg att det ser ut som om månen rullar över stenen. Det tar en till två timmar och kan ha varit ett tidsmått för natten. Till anläggningarna hör ofta fler resta stenar som kan ha varit använt vid kalkylationen.

Denna metoden är förmodligen en fortsättning på metoden att slipa rännor vid vårdagjämningens fullmåne. Om man hade så exakt kunskap om månens gång fruktade man knappast nånting i det avseendet, eftersom att kunskap förtar vår eventuella fruktan.

På Järestad 4-ristningen finner vi ett par båtar som kan avbilda en ramadansida eftersom matematiken och formen stämmer. Alltså är det inte bara i Högsbyn vi finner dessa.

Hargen har sidor delade med 14 vilket ger summa 52. Man kan göra ett rutnät med samma delning. Det passar in på himlavalvets stjärnkarta med polstjärnan i centrum.

Mitt emot finns Gemini eller sumeriska Utu som såg åt två håll dvs. ett ursprungligt årsskifte. Detta var ett nolläge man sen jämförde med för att kunna hålla kolla på ändringarna förorsakade av precessionen. Den gör att exempelvis dagjämningspunkterna vandrar motsols med en grad per 71 år.

Apropå ovan nämnda Shu-figur över de dubbelstreckade fotspåren:

Båten till vänster är tagen från Ronarudden och den är omisskänneligt lik egyptiska båtar i målningar av sjöslag mot akajerna. En del har ett tydligt gåshuvud. Gåsen var symbol för Geb Jorden.

Shu dvs. fuktigheten bar upp himmelskon ... som hos oss fick namnet Audhumla. Den födde egyptierna under översvämningstiden. Sammantaget med andra fakta gör det att man måste anta mer eller mindre direkt kontakt med om inte Egypten så dock med egeiska, anatoliska och feniciska kulturer.

I Tutankamons grav fanns en bumerang omvirad med näver och där fanns även en fällstol på modet. En liknande stol finner man hos en i hög begravd dansk prästkung vid samma tid ... det är mycket få som kan efterlikna andras handlag eller beskriva rätt något man sett. Det är lättare för mästare som hållit på att göra samma sak i många år

... men Högsbyns ristningar vittnar om en egen Högsbykultur när det gäller symboler. Kanske ett säte för ett organiserat skriftspråk åtminstone i Västsverige. Samma slutsats gäller även de sumeriska inslagen vilka kan komma från samma håll som de egyptiska. En andra möjlighet är förstås invandring. Såväl Mesopotamien som Egypten hade av och till sina orosperioder då vissa människor kanske fördrevs..

Kanske några familjer fann det för gott att söka nya marker i Nord – även andra fakta talar för det. Ett litet följe på 5–10 familjer har kunnat resa fritt genom Europa. I det glest bebyggda Norden har de kunna sätta en djup prägel på kulturen genom sina kunskaper. Språket har säkerligen varit ett mycket mindre problem än i dag då alla språk har fjärmat sig från varandra.

Men hur det nu sen var 2–3000 år innan de isländska skalderna besjöng senhedendomen vet vi ej särskilt mycket om. I allmänhet är det svårt att generalisera bortom järnåldern, eftersom antalet fornlämningar är så litet. Att använda en enskild artefakt eller anläggning som symbol för helheten är förstås riskabelt. Därtill är den arkeologiska heltäckningen av Skandinavien ovanför Skåne och Gotland rätt så rudimentär. Enskilda fynd får vara exempel för hela Skandinavien eller åtminstone för Sverige. De historiska vetenskaperna tycks följa nationsgränserna, trots att nationsbegreppet är ungt.

Associationerna går till Baldersmyten och en tydlig "halv harg" eller ett "vi". De runda figurerna på undersidan är månar. Höger hand är en symbol för Tvillingens stjärnbild och kroken i vänster hand är skördetid. Baldersmyten är egentligen om skördetiden. Observera att den bevingade till vänster har fötterna i jorden och symboliserar kanske mångudinnans två faser. Man kan inte förvänta sig en Eddaversion 800 år innan Eddan skrevs. Brakteaten är från Faxe Västsjälland

Nu har vi en trend i Tiden där man inom ramen för EU vill bevisa att Europa = läs Västeuropa var en enhet redan under bronsåldern. Det är väl en hårddragning av att artefakterna är likartade. Dethär med centralmakter och hövdingar torde ha varit rätt så ointressant i ett Europa där få boplatser hade mer än kanske 50 personer. Det stora Halstatt hade bara runt 500 innevånare under sin storhetstid väl att märka. Våra största sena fornborgar rymde ej mer än 300 personer.

Men hur det sen var ute i de vanliga nejderna kan vi bara ana av nån enstaka anläggning eller andra fakta. Det kan vara de V-formade stensättningarna orienterade efter något solstånd – gåtfulla ortnamn Ruangstungur (vridstång, en volador kanske?); Skråeck dvs. nån sorts sned eller trekantig anläggning; Maidstone, Gyrsten, Lilla Sten, Hovsten (ett hov bestod av tre stenar eller stoder. En gud för tre hörn på himlavalvet kanske?)

Denna lilla bok med dess tolkning ger en bild av ett samhälle organiserat i princip så som vi känner från tidiga germanska samhällen. Med beaktande av att det var glesbefolkat. Problemen var få och det var svårt att får tillstånd större arrangemang och riter.

En a´n använder normal exakt vetenskaplig logik såsom Einsteins speciella relativitetsteori även i icke-matematiska sammanhang. Den varnar för att blanda äpplen och päron. Den säger att ett sätt regler gäller bara för det fenomen reglerna vill avgränsa. Eller som i detta fall vi kan inte mäta småskaliga samhällen med våra samhällen eller med dåtida Egypten och Sumer.

Vi räknar tätorter med ett till flera tusen innevånare, vilka i forntiden kanske bara hade 20–50 innevånare. Dessa småsamhällen kunne inte bära vare sig pyramider, hövdingar eller prästerskap eller träldom. Det väsentliga är att de bevarade människosläktet

Dals hällar berättar klart att förfäderna var civiliserade och hade den världsordning de behövde. Sen är det frågan om vår tid vill se detta. Kanske man egentligen hellre vill jämföra sig med primitiva förfäder för att vår tid ska framstå som utvecklingens krona … jag tvivlar på civilisationens förträfflighet när jag ser att den orörda naturen försvinner och blir stenöken … regnskogarna försvinner … polarisarna smälter. 

… så lång var den november 2000 Bengt Hemtun

 Så lång var den