En vecka kvar innan livet återvänder till Stockholm i allmänhet och Södermalm i synnerhet. Allsvenskan börjar, våren är här. Jag fick vårkänslor för första gången på allvar igår när jag såg bilder på sporten från Svenska Cupen. Grönt gräs och en boll som rullar. Härligt.

Men det finns nog inget som går upp mot känslan när man samlas vid Medis sent på eftermiddagen och väntar på att få marschera ned längs Götgatan, uppför Västerbron och fram till Söderstadion, för att inta sin gamla plats, var det än må vara. Den gemensamma känslan där vid Medis, vi är som björnar, som legat i ide hela vintern och bara väntat på de första vårtecknen. Svenska Cupen i helgen var ett sådant.

3 mål av Andreas Bild. Kan man tänka sig. Näe. Minns tonerna på gästboken på Hammarbys hemsida förra året, när det gick som sämst. När man läste gästboken fick man känslan att Andreas Bild var den mest hatade AIK-spelare, en som verkligen hatades enhälligt av samtliga på gästboken. Men nu säger samma människor att de alltid har sett hans offensiva kvalitéer, hans målgladhet osv osv. Bullshit.

Nästa måndag vid 22-tiden har vi förhoppningsvis tre sköna poäng i bagaget, ett hopp om en storslagen framtid och vårt första SM-guld. Som alltid.