|
men som dock finns omkring oss dagligen. Jag har valt ett antal här från min senaste bok "På slitna stigar" ett skrå han bär med värdighet och ära Hans bana är lång hans kuskap bred men länge än finns mycket att lära Det ekar bastant när som släggan slår emot städets blanka och hårda bana Tung är hans sving mot stålet han slår hans armar är starka och vana Andlöst stilla som ett öga mot skyn ruvar i mörkret den vackraste kärn Med pikar och håvar han letar i dyn av det ädlaste ting - sitt järn Han smider dina lås, hängslen och haspar botar dina knarrande åkdon Svinglar och bogträ han hyvlar och raspar och delar sitt bröd med fattiga hjon Slocknat har härden och solen gått ner dimslöjan lagt sig över myr och hed och städet fått ro och klingar ej mer Han är mästare han och smed och en främling i ädelt hus han är bortglömd och övergiven men bär i själen ett vackert ljus Han är ingen man utav bravader men en hjälte där han går och genom livets eskapader har satt i själen djupa spår Han en är en man som sorglöst svävat och en vän av riktig sort han har alltid framåt strävat och drömt om något stort Han har sett lyckans stjärna glimma och hur ett inre väsen drog bort den sorg och evig dimma som inom honom slog Men så kom den mörka dagen och ett bittert återtåg ner till jorden är han slagen i den svarta myllans tråg. en trashank är jag som vilset vandra Vill du visa mig vägen varthän den bär för jag är lika bra som alla andra Eländigt är det mesta och jämmer så minns jag det aldrig förr Det är som om satan själv bestämmer och ständigt bultar på min dörr Mager är jag och tämligen menlös och portad från alla värdshusbord Jag känner mig själv som hemlös utan ett rotfast grepp på vår jord Planlöst om natten jag driver omkring blott en stjärna är nådig och lyser Gud han sover och märker ingenting här går jag allena och fryser Plötsligt står jag vid vägskälets slut vaknar så till och allt har jag glömt Förvånad ropar jag min förvirring ut - Har jag drömt! mörka stunder och ljusets svek Ödmjukt måste själen brinna allvarsamt - men också på lek Att dikta är att kunna gå på vatten närhelst en förståndsperson ser på Men också att höra änglar om natten sjunga, och värna om de små Att dikta är att saligt kunna vandra på regnbågens estetiska spång och vifta åt tant Inga och alla andra på en och samma gång En dikt kan också vara att gråta över en vän man nyss har mist Ty livet är en djup och hemlig gåta och skört som en snötyngd kvist Dikt kan vara en bön i vår Herres hus och i all sin stillhet söka tröst och bot Men också att gästa bygdens värdshus och lugnt få njuta av sin kvot Dikt kan vara att tända en livlös låga och få den att brinna i evighet Eller att få noll poäng på enkel fråga som för andra är en självklarhet och greppar ömt min hand Jag drömmer att du är maka åt mig för en stund så här i efterhand Jag ser din mun så röd och ljuv och dina läppar lockande och heta Men jag är blott en fattig hjärtetjuv fast jag borde bättre veta Jag anar din famn varm och mjuk och känner upptäckarglädjens färd Här står jag stum och längtanssjuk långt botom denna värd En gåva jag ville dig ge, en kyss kanhända en korg med stjärnor i Jag strålade hoppfullt alldeles nyss men du gick stilla förbi Jag kände att jag kunde brista närhelst jag ville, ut i hejdlös gråt I hjärtat mitt bidade en gnista men du förstod nog ej - förlåt Jag drömde att hos dig få bygga ett fäste för min frusna själ Här fann jag det enda trygga men blygdes så och tog farväl när vi andra inget vet Hon söker sig egna vägar fromma tyst och skygg i ensamhet Hon är ett vindfällt träd utan krona obestämd i formen så det stör En utstött människa som får sona för en kropp hon ej rår för Besynnerligt tafatt ses hennes färd blott för våra elakheter Men vi som lever i Guds vackra värld ser oss själva som profeter Hon vet ej vad skratta är och gråta jorden är ju till för att tjäna livet Vår uppgift är ju att sona och förlåta och ej ta allt för givet Du, du min vän som andra klandrar ser blott din egen skönhet Också du, gudlösa som på jorden vandrar lever bortom tro och värdighet Jag förbehåller mig rätten att själv få publicera mina dikter. Och inga ändringar eller spridande av kopior får ske utan min tillåtelse. Göran Söderdahl Bysmedjan Copyright © 2006 | |