Olika meditationstekniker

Meditation kan här sägas vara ett paraplybegrepp för en samling liknande tekniker med liknande mål. Dessa tekniker och mål är alla förankrade i olika religiös tradition . De vanligaste och mest spridda tekniker och traditioner i västvärlden idag är, inom buddhismen: zen, vipassana och tibetanska traditioner och inom hinduismen: yoga, bhakti, tantra och trancendeltal meditation (TM). Några särdrag hos dessa meditationstekniker kommer mycket kort att presenteras nedan.

De stora meditationstraditionerna

Zen

Zen, eller Ch'an, dess kinesiska benämning, är kanske den mest kända meditationstraditionen för de flesta av oss. Zen har sina rötter i det vi kallar för den mahayanska buddhismen och tog sin form i Kina under 500-talet och Japan under 11 - 1200-talet. Det finns idag två huvudtraditioner; Soto och Rinzai.

Rinzai betonar vår egen buddhanatur. En natur som vi alla har inom oss men som vi av olika orsaker inte ser. Sittande meditation (zazen), där meditatören följer sin andning, inte sällan genom att räkna sina andetag, används huvudsakligen. Rinzai använder sig gärna av koan-övningar. En koan är en form av gåtor som meditatören intuitivt ska hitta svaret på. En av de mer kända koans är "Hur låter ljudet från en hand som klappar?". Dessa koan ska vara ett hjälpmedel för att bryta igenom människans dualistiska världssyn och där igenom skymta verkligheten som den är och se sin buddhanatur. I rinzai lägger man stor vikt vid de plötsliga genombrotten, de så kallade satoris. En satori kan vara av olika grad och djup. I denna tradition spelar även lärarna (roshi) en stor roll och leder ofta sina meditatörer tämligen handfast och avgör meditatörens framsteg.

Sotozen formades av Dogen, en färgstark och karismatisk munk, på 1200-talet i Japan. Sotozen lägger tonvikten vid det stilla sittandet, vid zazen. Ofta används inga speciella tekniker för att hålla sinnet fokuserat utan meditatören riktar sin uppmärksamhet på själva sittandet och på vad som dyker upp i medvetandet under detta sitande. Användandet av koans förekommer men intar ingen framträdande position. Sotozen lägger heller inte lika stor vikt vid de plötsliga satoris. Traditionen strävar efter att bryta ned murarna mellan det andliga och det profana, mellan zazen och de vardagliga bestyren. Meditation blir en livshållning och inte en isolerad teknik.

Vipassana

Vipassana är en meditationsform som återfinns i vad vi kallar för den theravadabuddhistiska traditionssfären. Dess företrädare hävdar att det är samma metod som ledde Siddharta Gautama till upplysningen och sitt buddhaskap. Denna tradition skiljer mellan koncentrationsmedition (samadhi) och insiktsmeditation (vipassana). Samadhi leder till olika nivåer av absorption medan vipassana strävar efter medvetenhet och närvaro. Ofta kombineras dessa två metoder så att man i den sittande meditationen koncentrerar sig på sin andning samtidigt som man är uppmärksam på vad som dyker upp i sinnet. En form av gående meditation är inte ovanlig inom denna tradition. Målet är ökad insikt, "att se verkligheten som den är" och upplysning. Vägen dit beskrivs ofta som en trappa med olika steg. Denna tradition och teknik presenteras närmare på vipassana.

Tibetanska traditioner

De tibetanska traditionerna och metoderna är många och inte sällan tämligen disparata. Traditionerna har sina rötter i den mahayanska buddhismen men är även inspirerad av pre-buddhistiska element från Bon-traditionerna. Vad gäller meditationen är det framför allt bruket av olika former av mantra, symboler och visualiseringstekniker som är framträdande. Bruket av mantra, fixerade ljud och ord, används som fokuseringsobjekt i meditationen och representerar ofta olika aspekter av gudomar, energi och kraft. Bruket av symboler tar sig ofta uttryck i användandet av mandala. Dessa mandala kan vara abstrakta symbolyttringar eller avbilder av olika gudomar i bestämda formationer. En mandala kan användas som ett meditationsobjekt, men används oftare som symboliska beskrivningar av den andliga verkligheten. Inte sällan används olika rituella bruk som en del av meditationen. Ett stort intresse riktas även mot olika sätt att kontrollera och aktivera energiflöden i vår kropp, energi som löper genom speciella chakra. De tibetanska meditationsteknikerna utmärks av en mycket stor artrikedom och specialisering.

Yoga

Begreppet Yoga har i västvärlden en mångfacetterad betydelse. Ibland används begreppet synonymt med meditation och ibland ses yoga som kroppsliga gymnastiska övningar, så kallad hatha-yoga. Yoga är en samling meditationstekniker som har sitt ursprung inom hinduismen och som fick sin systematiska beskrivning i Yogasutra. Målet för denna tradition är att blottlägga och nå fram till sin inneboende andliga essens, purusha och att befria purusha från de materiella banden och uppnå enhet med det absoluta, att nå moksha. Vägen dit består, enligt Yogasutra, av 8 steg. De två första stegen är av etisk natur. De två nästa stegen beskriver de fysiska momenten, vilka framför allt berör kroppsställningar och andningsövningar. Användandet av olika andningstekniker är en central beståndsdel. Andningen och medvetandet ses som nära sammanbundna. Det femte behandlar koncentration, uppövandet av en riktad koncentration som utestänger yttre stimuli. De tre sista stegen behandlar olika koncentrationsnivåer, där den högsta nivån, samadhi, står för ett tillstånd bortom det materiella, ett uppgående i den andliga principen.

Bhakti

Bhakti är en rörelse inom den hinduiska traditionen. Denna rörelse och tradition kanske inte alltid ses som en meditationstradition och enligt många meditationsdefinitioner passar den inte riktigt in. Men det är en tradition som är inflytelserik och betydelsefull i Indien och har även satt spår på västerländsk mark. Denna tradition använder sig av framför allt dans, sång och chanting (upprepande av böner, fraser och ord). Hängivenhet och kärlek är nyckelord och riktas oftast mot Vishnu eller Krishna. Genom att "chanta" renas och riktas sinnet. Olika rituella bruk är av central betydelse. Hari Krishnarörelsen tillhör denna tradition. Bhakti har även influerat många andra andliga rörelser som vi idag ser i väst till exempel Sathya Sai Baba och bagwan.

Tantra

Tantra har sitt ursprung inom hinduismen och särskilt dess shivaitiska tradition. Denna tradition har även påverkat den tibetanska buddhismen. Inom denna tradition är "energi" nyckelbegreppet. Shakti, Shivas kvinnliga aspekt, står för denna energi. Den mest kända meditationstekniken är kundaliniyoga. Enligt denna teknik har människan olika chakra, energicentra, som kan aktiveras. Dessa olika chakra står för olika andliga nivåer och utvecklingsfaser. Denna frigörelse kan åstadkommas i meditationen genom olika visualiserings- och koncentrationstekniker, inte sällan i kombination med mantra. Andra framträdande metoder inom denna tradition är bruket av mudras, vilket oftast i meditationsutövandet tar sig form i olika hand- och fingerställningar och bruket av yantras, geometriska diagram och bilder som representerar abstrakta bilder av gudomar/energier.

Trancendental Meditation (TM)

TM presenterar sig inte sällan som icke-religiös och använder sig av ett psykologiskt inspirerat språkbruk. TM legitimerar sig ofta inte genom en historisk religiös förankring i någon av de stora meditationstraditionerna utan genom vetenskapligt baserade anspråk. Trots detta har TM ett ursprung i en religiös tradition och kontext, den hinduiska. Den indiska gurun Maharishi Mahesh Yogi grundade rörelsen i slutet på 50-talet. TM kom att under 60 och 70-talet få fotfäste och spridning i de flesta västländer. TM gör anspråk på att vara en teknik som leder till större psykiskt och fysiskt välbefinnande och högre medvetandenivåer. Den vanligaste metoden är bruket av mantra. Dessa mantra delas ut av läraren, som har en central och styrande roll, och sägs vara personliga och anpassade till individens behov.

 
 

Ändrad: 1999-05-23
Webbmaster@buddha.nu