Något om mig och lic-avhandlingen

Jag som ligger bakom denna sajt heter Tim Nordin och är doktorand inom religionspsykologi vid Lunds universitet. Det innebär att jag studerar religiösa fenomen med hjälp av psykologiska teorier och metoder. Jag har sen drygt 7år forskar kring meditations effekt.

Sedan sommaren 2000 jobbar jag på utbildningsdepartementet. Mina forskarstudier går därför numera med snigelfart. Målet är dock fortfarande att inom något år kunna avsluta min doktorsavhandling.

Merparten av materialet på denna sajt kommer från min lic-uppsats Förvandlingens väg - Ett bidrag till meditationens psykologi . Är du intresserad av ett exemplar kan du ladda ned ett exeplar här (pdf-format). Bakgrunden till och innehållet i detta arbete presenteras nedan.


Jag har sen min ungdom närt en nyfikenhet och ett intresse för österländska tankar. Som så många med mig var det zen-buddhismen som först fångade intresset och blev inkörsporten för ett vidare studie. Jag läste böcker som Watts The way of Zen och Jack Kerouacs Dharma bums och drömde om äventyrlig andlighet, mystika upplevelser och upplysning, drömmar som jag så småningom kom att försöka förverkliga. Verkligheten kom dock att skilja sig från de föreställningr jag då hade.
Vintern 1991/92 var jag på resande fot i Asien. Efter en besvärlig tur i Indien drog jag till Thailand med ambitionen att leva en tid i ett buddhistiskt tempel. Under en resa året innan i Asien hade jag fått tag på boken The meditation temples of Thailand och utifrån denna bok valt ut ett tempel som lät lämpligt - Wat Ram Poeng strax utanför Chaing Mai. Min plan var att skriva min C-uppsats om vipassanameditation och jag ville inte bara rapa upp och idissla det jag läst i ämnet. Jag ville krydda framställningen med eget ihopsamlat material och egna erfarenheter. Den primära drivkraften till tempelvistelsen var nog dock av mer personliga art - längtan efter något mer än det jag hade, efter en förändring. Jag kom således att under knappt en månad bo i ett buddhistiskt tempel och genomgå en intensiv meditationsreträtt. Det var utan jämförelse det svåraste, jobbigaste och smärtsammaste jag frivilligt gjort i mitt liv. Trots dessa besvärligheter och trots att jag inte upplevde någon radikal förändring växte mitt intresse för meditation.
Sommaren 1994 antogs jag till forskarutbildningen. Jag gav mig då genast i kast med ett mer systematiskt studie av meditationstraditionernas egna texter, där ett speciellt intresse riktades mot vad som populärt kallas för buddhismens psykologi. En presentation av dessa studier ges i lic-uppsatsens första kapitel. Under denna tid påbörjade jag också ett närmare studie av den kognitiva psykologin. Delar av dessa vedermödor dyker upp i kapitel 4.
Vintern 1995 åkte jag tillbaka till Thailand. Intentionen med resan var primärt att etablera kontakter med något eller några tempel som jag kunde använda som bas för ihopsamlandet av empiriskt material. Mitt intresse var vid denna tid i huvudsak inriktat mot ett studie av det intensiva bruket av meditation i meditationsreträtter. Mina idéer och planer fick ett mycket gott mottagande av tempelledningen i Wat Ram Poeng. Jag passade även på att intervjua meditationslärarna vid templet och några personer som precis genomgått en längre reträtt. Jag genomgick även själv ännu en reträtt vid templet. Utdrag från dagboksanteckningar från denna reträtt och från reträtten 1992 finns återgivna i kapitel 1.
Innan jag gick vidare med nya fältstudier och ny materialinsamling satte jag av nästan ett år till att gå igenom all tidigare meditationsrelaterad forskning jag kunde finna. Jag blev uppriktigt förvånad över den stora mängd forskning som hade gjort kring fenomenet meditation. Än mer förvånad blev jag när jag började förstå hur lite all denna forskning kommit fram till. Utvalda delar av denna forskning presenteras i kapitel 2.
Jag planerade att återigen bege mig till Thailand och Wat Ram Poeng vintern 95/96. Tyvärr lyckades jag inte denna gång få ihop tillräckligt med pengar för detta projekt. I samråd med min handledare beslöt jag mig för att tillfälligtvis rikta mitt sökarljus mot ett annat håll. Under genomgången av den meditationsrelaterade forskningen växte en tanke och en fråga sig allt starkare. Denna forskning tycktes indikera mot att meditationens effekt i stort sätt handlade om placebo och vila. Frågan var: varför fortsätter människor egentligen att meditera? För att finna någon form av svar på detta inleddes ett antal intervjuer med människor som mediterat regelbundet under 6 - 27 år. En systematisk genomgång och granskning av dessa intervjuer presenteras i kapitel 3.
Vid 7th Symposium for Psychology of Religion i Barcelona lade jag fram ett paper där tankar från den kognitiva psykologin länkades samman med mina meditationsstudier. Idén som presenterades var att se meditation som en väg till att uppnå och förbättra människans förmåga till metakognition. Metakognition handlar om förmågan att observera, och i sin förlängning även modelera, de egna kognitiva processerna. Detta begrepp förklaras närmare i första delen av kapitel 4.
Efter att ha läst Daniel Golemans bok Känslans intelligens föll ännu en pusselbit på plats och ett nytt steg togs i sökandet efter, och skapandet av, en möjlig förklaringsmodell rörande meditationens väsen och effekt. I Golemans bok presenterades emotionell intelligens som förmågan att få de kognitiva och känslomässiga delarna i psyket att harmonisera. Emotionell intelligens handlar om att ha kontakt med och framgångsrikt kunna hantera sina tankar och känslor och att kunna skapa och bevara relationer. I intervjumaterialet hade det tydligt framgått att den viktigaste effekten meditations gav upphov till var en ökad förmåga till observation och närvaro. Detta ledde till att dessa personen i ökad utsträckning kunde betraktade sina känslor och tankar på ett mer neutralt och ickereaktivt sätt. Meditation presenteras i kapitel 4 som en väg till att stimulera och utveckla den emotionella intelligensen.

Ändrad: 2001-11-06
Webbmaster@buddha.nu