Meditationsforskning

Det har gjorts förhållandevis mycket forskning kring fenomenet meditation. Denna forskning har en stor spännvid och bedrivs utifrån många olika vetenskapliga traditioner, metoder och teorier. Denna forskning har också använt begreppet meditation på ett mycket varierande sätt. Den vetenskapliga kvalitén på dessa arbeten har även varierar kraftigt.
Vad har då all denna forskning kommit fram till? Förvånansvärt lite!


Meditationsforskning

Den fysiologiskt orienterade forskningen berättar för oss att meditation kan leda till en sänkning av vårt blodtryck, till en minskning av vår syrekonsumtion och till en sänkning av vår metabolism. Men denna förändring är inte större eller annorlunda än de vanlig vila ger. Meditatörers EEG mönster uppvisar en ökning av alfaaktivitet, men inte större eller annorlunda än hos vilande personer. Visserligen har en del ovanliga beta och theta vågor uppmätts men vad det betyda är svårt att säga.

Den psykologiskt orienterade forskningen visar på att meditation leder till en stressreducering. Meditation tycks fungera som ett bra verktyg mot tillstånd av oro, men bara om man mediterar regelbundet och inte har en allt för svår oro. Det är dock tveksamt om meditation skulle vara ett bättre verktyg för stressreducering än andra avslappningstekniker.

Meditation tycks även vara en användbar metod i vissa terapisituationer. Det är dock svårt att säga varför och hur meditationen verkar i dessa situationer och det är inte heller säkert att meditation fungerar bättre än andra självreglerande tekniker.

Meditationens förmåga att leda till personlig utveckling är, enligt meditationstraditionerna, dess egentliga mål och mening. Trots detta har mycket lite forskning gjorts inom detta fält. Den forskning som har företagits har dock haft svårt att "bevisa" meditationstraditionernas anspråk.

Meditationsforskningen har haft stora problem med att kunna definiera och bestämma den oberoende variabeln, det vill säga vad meditation är. Meditationsforskningen har även haft stora problem med att kunna isolera och säkerställa sin beroende variabel - meditationens effekt. Hur ska man vara säker på att man inte bara mäter placeboeffekten och personlighetsdrag? Mycket av meditationsforskningen ser på meditation som en medicin, en tablett, med omedelbar verkan. Man mäter, så att säga, en patients tillstånd innan medicineringen och man mäter en stund efter och utifrån dessa mätningar drar man sina konklusioner. Denna forskning använder nästan genomgående korttidsmeditatörer. Det är inte ovanligt att västerländska forskare har studerat meditationens effekt genom att instruera personer som aldrig tidigare mediterat att använda sig av vissa meditationstekniker under 20 — 30 minuter varje dag i fyra till sex veckor. Dessa personer har på olika sätt testats innan de började "meditera" och testas igen efter några veckor. En sådan syn på meditation är helt verklighetsfrämmande för samtliga meditationstraditioner. Den meditation som mäts i laboratorierna har således ofta mycket lite att göra med den meditation som man möter i de österländska traditionerna.

Meditationsforskningens utveckling

Västvärlden har under en längre tid känt till fenomenet och tekniken meditation. I slutet av artonhundratalet och i början av nittonhundratalet såg meditation vanligtvis som något mystiskt - som en esoterisk väg till mystika upplevelser och extraordinära förmågor. Det var först efter andra världskrigets slut som en mer nyanserad bild av meditationen började spridas. Trots detta var det ytterst få vetenskapsmän och akademiker som närmade sig detta fenomen. Det förekom en del teoretiska spekulationer och utläggningar men inga empiriska undersökningar och systematiska studier. Meditation hade fortfarande ett mystiskt och andligt skimmer över sig vilket nog var en bidragande orsak till att vetenskapsmännen drog sig för att närma sig detta område. En annan bidragande orsak var svårigheten att på ett vetenskapligt acceptabelt sätt kunna undersöka och mäta fenomenet.

Under femtiotalet utvecklades portabla EEG-mätare som inte var större än en resväska. Nu erbjöds en empiriskt acceptabel metod för meditationsforskning. Bagchi och Wenger åkte till Indien och mätte EEG på ett par yogis. Kasamatsu och Hirai gjorde liknande undersökningar på Zen munkar. Resultaten väckte stort intresse och plötsligt blev meditation ett rumsrent studieobjekt. Men det tog dock ett decennium till innan meditationsforskningen tog fart på allvar.

Den mer empiriska och systematiska undersökningen av fenomenet meditation tog alltså sin början under 50-talet. Det är således ett relativt nytt undersökningsobjekt. Under femtiotalet och första hälften av sextiotalet gjordes endast en handfull undersökningar och experiment. Det var först i slutet av sextiotalet och under sjutiotalet som meditationsforskningen tog fart på allvar. En bidragande orsak till detta var Robert Wallaces och Herbert Bensons artiklar i Science, American Journal of Physiology (1970,1971) och Scientific American (1972). Dessa artiklar handlade om fysiologiska förändringar hos TM-meditatörer.

Det var inte endast fysiologiskt inriktade experiment som företogs under denna tid. De mer fenomenologiskt orienterade studierna fanns redan med i denna första våg. Boken Altered states of consciousness, med Charls Tart som redaktör, kom ut 1969 och låg rätt i tiden och fick en relativt stor spridning. Denna boks inflytande på meditationsforskningen, och framför allt teoribildningarna kring fenomenet meditation, ska inte underskattas.

Under andra delen av sextiotalet uppkom ett stort intresse för österländskt tänkande och mystik. Inte minst blev detta intresse för olika andliga tekniker och discipliner tydligt i Amerika. Många människor, framför allt inom den yngre generationen, började praktisera meditation. Det fanns ett brett urval av olika tekniker och traditioner att tillgå och många av dessa grupper och företrädare förde en i det närmsta missionerande verksamhet. Den mest framgångsrika av dessa grupper var Transcendental Meditation (TM).

I början av sjutiotalet började meditationsforskningen och meditationsstudierna skjuta fart på allvar. Anledningarna till denna närmst explosionsartade utveckling var många. Huvudorsaken var det stora folkliga intresset. Detta ledde till att det nu fanns en större mängd västerländska meditatörer på hemmaplan som kunde användas och undersökas. Det fanns även ett ökat, och sen tidigare uppdämt, intresse bland forskare och akademiker för mer andliga och mystika upplevelser och frågor. Många av de olika meditationsskolorna gjorde anspråk på att leda till specifika och extraordinära förändringar och medvetandetillstånd. Meditationen tycktes kunna vara ett tacksamt och greppbart objekt inom ett fält som annars sågs som mycket svårgreppat. Här tycktes det finnas ett klart avgränsat fenomen som kunde undersökas under kontrollerade former och med hjälp av accepterade mätmetoder.

Majoriteten av den forskning som företogs under denna tid var fysiologiskt inriktad. Det handlade här om experiment som mätte EEG aktiviteten, syreförbrukningen, blodtrycket, vissa blodvärden, galvanisk spänning, kroppstemperatur m.m. I början av denna forskningsvåg gjordes det många positiva och entusiastiska uttalande om meditationens effekter. Men ju fler undersökningar som gjordes ju mer förvirrad och oklar blev bilden. Studier som replikerades gav olika och ibland motstridiga resultat.

De flesta av dessa undersökningar indikerade att fysiologiska förändringar förekom vid meditation men hur dessa resultat skulle tolkas var långt ifrån självklart. Var dessa förändringar verkligen ett uttryck för ett specifikt, och för meditationen unikt, fysiologiskt tillstånd? När forskare i utökad utsträckning började använda kontrollgrupper, som till exempel vilade eller läste, och även började jämföra sina resultat med människor som sov eller var hypnotiserade blev resultaten än mer förvirrande, motsägande och svårtolkade.

Under andra halvan av sjutiotalet började mängden meditationsrelaterad forskning att avta något. Den första entusiasmen hade lagt sig då fler och fler insåg att man hade kommit fram till förhållandevis lite rörande meditationens effekter. En del av meditationsforskningen hade även problem med sin trovärdighet. Detta gällde speciellt den TM relaterade forskningen. Mycket av denna så kallade forskning hade utförts av TM anhängare på TM anhängare. Många av dessa studier var mer än lovligt okritiska och distanslösa och saknade solid vetenskaplig förankring. Detta bidrog till att kasta en ovetenskaplig och löjets skugga över all meditationsforskning.

I slutet av sjutiotalet och i början av åttiotalet började dock en ny form av meditationsforskning att framträda. Denna forskning inriktade sig mer på de psykologiska effekterna meditationen kunde leda till. Man kan säga att det fanns två huvudfåror inom denna forskning. Den ena och mest undersökta av dessa fåror var forskning som riktade in sig på meditationens stressreducerande effekt. Den andra fåran var inriktad på att studera och utvärdera meditationens terapeutiska värden och möjligheter.

Många av dessa undersökningar visade på att meditation hade en stressreducerande effekt. Flera studier visade också att meditation kunde vara en funktionell teknik inom terapi och vård. Men resultaten var långt ifrån entydiga. I mitten av åttiotalet blossade en bitvis infekterad diskussion upp huruvida meditation var en mer effektiv stressreducerande metod än till exempel vila eller motion. Kritiska utvärderingar pekade mot att så inte var fallet. Kritiska och varnande röster höjdes även rörande meditationens värde som terapiverktyg och man pekade på att meditation till och med kunde vara skadlig då den kunde leda till kraftiga och okontrollerade psykologiska urladdningar.

När The Psychology of Meditation kom ut 1987 försökte författarna sammanfatta läget inom meditationsforskningen och utvärdera vad man kommit fram till. Resultatet var magert. Utifrån den stora mängd artiklar och böcker som behandlat och undersökt fenomenet meditation under de senaste 40 åren kunde man inte säga mycket med bestämdhet. Det var lätt att få intrycket att meditationens effekt är ett resultat av vila och placebo.

De senaste tio årens meditationsforskning kännetecknas av en betydligt större försiktighet och återhållsamhet. Det finns en viss trevande osäkerhet inom fältet. Det görs idag förhållandevis lite fysiologiskt inriktad forskning. Det finns en tydlig och växande trend inom meditationsforskningen som vill gå tillbaka till rötterna och fråga sig vad meditation egentligen är. Denna trend vänder sig bort från den förenklade variant av meditation som oftast använts och studerats. Dessa forskare vill hellre studerar vanda meditatörer och människor som mediterar mycket under längre tider. Dessa forskare är bland annat intresserad av meditationens longitudinella effekter och meditationens eventuella inverkan på personlig mognad.

Under de senaste tio åren har en ny typ av meditationsrelaterad litteratur fått stor spridning. Dessa böcker, inte sällan skrivna av psykologer och vetenskapligt skolade personer, presenterar och diskuterar fenomenet meditation utifrån olika terapeutiska och personlighetsutvecklande aspekter. Man tar dock sällan sin utgångspunkt i den meditationsrelaterade forskningen och dess rön. I stället grundar man sitt resonemang på teoretiska spekulationer som byggs upp på en blandning av vissa västerländska psykologiska teorier och utvalda österländska religiösa urkunder och idéer. Denna litteratur är ofta svår att klassificera. Åtskilliga böcker hör hemma inom New Age sfären, men andra böcker har klara vetenskapliga ambitioner och förtecken. Det senare gäller inte minst den transpersonella psykologin.

Den transpersonella psykologin, med sitt flaggskepp The journal of Transpersonal Psychology, försöker att genom vetenskapliga undersökningar och studier närma sig människans högre potentialer. Borträknat vissa TM relaterade skrifter finns det ingen annan vetenskaplig tidsskrift, än ovan nämnda, som ägnat mer intresse och utrymme åt fenomenet meditation. Denna rörelses företrädare försöker att tillägna sig insikter från de stora religiösa traditionerna, särskilt de österländska, för att därigenom få ökad kunskap om det mänskliga psyket. Den transpersonella psykologin tenderar dock ibland att bli något mer än en vetenskaplig disciplin, i en mer strikt mening. Den går in på områden som tidigare varit religionens och andlighetens revir. Psykologin blir här inte sällan en form av religion.

 
 

Ändrad: 1999-06-06
Webbmaster@buddha.nu