Malmen bröts antagligen av Gonäs bergsmän och delägare i Gonäs hytta, även Ludvika bruk var delägare i gruvfälten. Malmen innehöll mycket fosfor vilket gjorde järnet kallbräckt dvs. av sämre kvalitè. Detta gjorde att brytning var förbjuden vissa tider. Gruvområdet här i Blötberget var också vattensjukt vilket gjorde att man ej kunde bryta malm på djupet. 1851 var Betsagruvan den djupaste och nådde då 53,5 m.

Vattnet pumpades upp genom en stånggång från Konstdammen som även betjänade Fredmundbergsfältet. Under åren 1826-1850 bröt man ca 19 000 ton malm vid 10 olika gruvor i området, detta var den intensivaste brytningsperioden under 1800- talet. 1838 var det år man hade flest arbetare vid gruvan, 23 man, under 1800-talet. Namnen på gruvorna som bearbetades under olika perioder var Betstagruvan, Kagggruvan, Flygruvan och Kogruvan.

Den 1 juni 1900 bildades Bergsverks AB Vulcanus i syfte att starta gruvdrift för att exportera Blötbergsmalmen. Anledningen till denna satsning var att Thomasprocessen uppfanns 1879 och med denna tekniska utveckling kunde man nu ta till vara Blötbergsfältets fosforrika malm. Nu byggdes det gruvbyggnader och tekniska anordningar som fordrades för att bryta och anrika malmen. Järnvägen fanns sedan 1874. Samhället Blötberget började byggas för att arbetarna skulle kunna bo nära sin utkomst.

För att få en uppfattning av hur stor produktionen varit gör vi ett nedslag på två årtal för att se antal arbetare och hur mycket de producerade. 1905 arbetade 250 man vid Bergsverks AB Vulcanus. Under jord arbetade 129 man, ovan jord var 40 man verksamma. Övrig personal t.ex. tjänstemän, byggnadsarbetare var 59 man. 22 st var minderåriga.

Denna arbetsstyrka tog år 1905 upp 15 971 ton berg. Hur mycket som var malm av detta är ej känt men med en malmprocent på 70 % så skulle det ge ca 11 200 ton malm.

1939 arbetade 345 man vid gruvan (ovan jord 153 och under jord 192) och man tog upp 403 786 ton berg. Av detta var 246 388 ton ren malm. Om man jämför dessa siffror så förstår man hur tekniken utvecklades genom åren. Den största skillnaden i hur man bröt malmen var metoden att borra och att lasta. 1905 var siffran upptagen malm/arbetare ca 64 ton för att 34 år senare uppnått siffran 714 ton malm/arbetare. 1945 när kriget äntligen tog slut arbetade 150 man vid Blötbergets gruvor.