För er som missade den i gästboken: Favorit i repris: Mikaels saga

Det hände sig i en liten by för mycket mycket länge sedan...

Och Gud sade "-Innan morgonen gryr skall dina två närmaste ha förrått dig.", Björn (jesus) Nilsson förstod inget men vågade inte fråga. Mikael (Judas) Larsson bad Björn om förlåtelse och menade att han aldrig skulle göra ngt för att skada Björn (Jesus). Björn (jesus) sade "-Guds ord är sanningen". Mikael (Judas) Och Rasmus (Jerome) gick därifrån. Hur kunde Björn (Jesus)tro att de , hans bästa vänner skulle förråda honom.

Senare på kvällen hade HJ (theresia), Pär (Noa), Mikael (Judas) och Rasmus (Jerome)åkt till den stora staden för att se ett gästspel. Mikael (Judas) & CO gick för att med sina surt förvärvade slantar köpa biljetter till föreställningen, som ingen i gänget egentligen visste så mycket om. Mikael (Judas) som var den som hade hand om kontanterna gick fram till slaven bakom disken för att betala de förutbeställda biljetterna. Mikael lade upp en 500 dinar på disken och skulle betala för 3. Rasmus (Jerome) betalade själv med en papyrusrulle som han fått av Johannes döparen. Den gällde som biljett vid ett gästspelsbesök. Den förvirrade slaven , som säkert både var sneögd och krokbent, blev förblindad av Mikaels (judas) 500 dinar och tappade helt besinningen och allmänvettet. Han insåg att mikael (judas) måste vara en mycket stor och mäktig man, vilket också var korrekt uppfattat. Mikael (Judas) hade ju sedan säkert flera år kämpat som gladiator i det galliska försvaret mot både rövare,troll och luriga försäljare.

Nå ja nog om det... Åter till berättelsen. Slaven, som tyckte Mikael (Judas) var en mycket stor och mäktig man... har jag kanske sagt... slaven gav för alldeles för mycket dinarer tillbaka till den intet ont anande Mikael (Judas). Han gav faktiskt mer tillbaka än mikael först givit slaven. Mikael (Judas) som trodde det var en vänlig gest mot hans blotta närvaro tog emot pengarna för att inte såra slaven. Jeromeh, som vid det här laget hade blivit lite bitter för att han fått betala men inte de andra tre (Judas, Theresia och Noa), sade vänligt men bestämt till Mikael (Judas) att ge tillbaka de pengar han egentligen inte skulle ha till slaven. Mikael, som dagen innan inte hade haft så värst mycket tur, tyckte att han var vär de dinarer han fått och sa att det inte var hans fel att slaven tyckte Mikael (Judas) var en mycket stor mäktig och inflytelserik man... oops nu var vi där igen. Hela gänget visste nog innerst inne att det Mikael (Judas) hade gjort inte var rätt. Mikael (judas) Tänkte att Björn (Jesus) Nilsson nog inte borde få reda på det här. Mikael (judas) visste att Björn (Jesus) hade sagt som Rasmus (jerome) att han borde återlämnat pengarna. Men Mikael (Judas) som var girigare än 10 st Krösus sork, behöll envist som 22st åsnebarn pengarna han fått. Denna lilla fnurra på de unga lärjungarnas vänskapstråd försvann in i dunklet när kamraterna slutligen satte sig ner för att se det gästspel de åkt till den stora staden för att se. Efter att de sett gästspelet (som för övrigt handlade om liv & drömmar i ett land fjärran från det de var i just nu). hade mikael (judas) och HJ (Theresia) blivit mycket hungriga. Rasmus (Jeromes) var mest sugen på lite mjöd. Efter ännu en lång diskussion gick grabbarna in på Salomo KING´s värdshus för att äta sig mätta och belåtna. Rasmus (Jerome) menade att "-vore det inte bättre om vi stödjde den serveringskedja som Björn (Jesus) jobbar på". Detta förslag röstades ner av HJ (theresia) och Mikael (Judas) som tyckte maten var godare (..än vänskap??) på Salomo KING´s. När de ätit och kvällen led mot sitt slut klev de 4 järlungarna upp på Pär´s (Noas) grissläde (som var ett mycket vanligt transportmedel på denna tid) och åkte hemåt...

Men än var resan och inte heller natten slut... Hur ska det sluta. Kommer Björn (jesus) och Rasmus (Jerome) någonsin förlåta Mikael (Judas) för hans synder? Kommer Mikael (Judas) förlåta sig själv? När de åkte hem diskuterade de fyra vännerna gästspelet de just sett. Efter det lade Mikael (Judas) fram ett förslag att de skulle åka till "Jerusasbo", ett populärt uteställe på den tiden då det begav sig. Ingen av de andra var särskilt hågad på detta äventyr. Mikael (Judas) var dock en man med välsmort munläder och han lyckades därför övertala såväl Pär (Noa) som Rasmus (jerome) att följa med. HJ (theresia) bangade dock ur som den kärring han var. Både Rasmus (jerome) och Pär (Noa) insåg att det var något mystiskt med Mikael (Judas)just denna kväll. Nästan som om han var besatt av en ond kraft eller liknande. Han var helt enkelt inte sig själv. Men så är man ju ibland, tänkte de. Kanske var det därför de valde att gå med på Mikaels (Judas) ideer, av rädsla och nyfikenhet. Väl inne på Jerusabo, blev Mikael (Judas) som förbytt. Han såg nämligen den mest underbara kvinna på jorden. Mikael (Judas) var redan sedan tidigare överförtjust i flickan han nu såg och han visste vem det var. Runt henne fanns ett skimmer som bara Mikael (judas) såg (trodde han...). Det hade varit därför Mikael (judas) så ihärdigt ville komma till "Jerusabo", för att möta kvinna i hans drömmar, som han visste skulle komma dit. Mikael (judas) visste dock att det var förbjuden frukt han tänkte nafsa på. Prinsessans (som flickan var) far var nämligen Kung Salomo. Naturligtvis var inte en simpel krigare som Mikael (Judas) god nog åt henne, ansåg Kungen. Mikael (judas) visste om detta men kunde inget göra. Han kunde ju döda Kungen med en giftpil men han visste ju också att Prinsessan älskade sin far, så det hade ju inte löst något. När kvällen skred mot sitt slut tog Mikael (judas) mod till sig och bad Prinsessan om en dans. Många varo de som blev imponerade av mikaels (Judas) mod och storhet när han bjöd upp och dansade med Kung Salomos dotter. Prinsessan sa till Mikael (Judas) att han var mycket stilig och att hon hört mycket om hans strider m.m. Mikael (judas), som annars mest var en råbarkad sälle, rodnade. När han mot slutet av kvällen frågade om han kunde få komma och besöka henne på slottet eller om hon ville ge honom den äran att besöka honom i hans enkla boning (som för övrigt var full av lådor och i allmän oordning eftersom han skulle flytta snart), han hon bara svara med ett leende (som dröjer sig kvar i Mikaels (judas) tankar än i dag). Mer han hon inte säga förrän musiken stannade och Kung Salomo kom inrusande med ett helt livgarde i hasorna. "-Grip honom!! Han har svärtat ner min dotters hand och skall straffas med en rejäl omgång Tengamassage!!". Mikael (judas),som visste att han inte hade en chans mot kungens vakter, sprang allt vad han kunde för att undkomma vakterna.

Det gjorde han också. När han sprang till grissläden var redan de andra där, Rasmus (Jerome) och Pär (Noa). De undrade varför Mikael (judas) var så andfådd, men Mikael (judas) svarade inte utan funderade bara på hur han skulle kunna vinna Kung Salomos dotters gunst.

När de kom hem skildes de tre åt och kröp till kojs var för sig. ...Några dagar senare när Mikael (judas) är på torget hör han hur folk pratar och märker också hur de flyttar sig när han kommer gåendes. De pratar om honom. Mikael (judas) frågar en blind man (så att han inte skulle känna igen Mikael (judas)) om vad folket pratar om. Det den blinde mannen hört löd ungefär så här.. "-där är han... tissel tassel", "Han förådde Björn (Jesus)...", "Han tror han ska få Kungens dotter. hhahhah". Så lät det där han gick. Mikael (judas) insåg att Björn (jesus) måste ha hört alltihop och att han förått honom precis som Gud sagt. 1 gång då han inte lämnade tillbaka pengarna han fick av slaven. 2 gånger då han åt på Salomo KING´s i stället för matkedjan Björn (jesus) arbetade för. Dessutom hade han inte haft någon större tur på "Jerusabo" i heller. Mikael (judas) gick ut i den närliggande skogen för att tänka igenom sitt liv och tämnkte på hur han skulle göra för att allt skulle bli bra igen. Han tillbringade all sin lediga tid i skogen för att tänka och fundera. Så några veckor senare när Mikael (judas) fortfarande var i skogen kom Björn (jesus) gående över sjön och då kunde Mikael (judas) inte hålla sig längre utan brast i tårar och rusade fram och bad om Björns (jesus) förlåtelse för de synder han begått. Björn (jesus) såg på honom med blida ögon och frågade sedan vad ända in i helvete han pratade om. Mikael (judas) förstod då att Björn (jesus) inte hört talas om det som skett, trots att alla andra gjort det. Björn (jesus) hade varit så upptagen med sitt jobb att han inte koncentrerat sig på något annat. Mikael (judas) insåg direkt att han måste berätta sanningen så det gjorde han. Och han berättade hela sanningen och ingenting förutom sanningen. Björn (jesus) förlät honom efter diverse kohandel. När Björn (jesus) och Mikael (judas) sedan sakta vandrade mot staden kom Rasmus (jerome) springande på en tvärgata och skrek "-här är dinarerna jag är skyldig dig, Mikael (judas)." Mikael (judas) ,som i och för sig var en i många fall välrenommerad man hade glömt bort denna skuld och således var inte heller Rasmus (jerome) arg eller bitter på honom. "-Vilken lättnad", nästan sjöng Mikael (judas). Han var nu en lite friare man... Men han visste också att han skulle till fronten igen nästa dag. Men på kvällen var han och hans kompisar ute och åt och roade sig kungligt hela kvällen.

Slutet gott allting gott (...nästan)

THE END I/III

(Men hur gick det egentligen med mikael (judas) och kungens dotter?, ja se därom siar spåmännen än idag. En mycket möjlig version är att Mikael (judas) kämpar på fronten någonstans i ett krig långt långt bort, medan prinsessan sitter med en rosa strut (med silkig näsduk i toppen) på huvudet i en kammare högt uppe i en borg i ett fjärran land. Men innerst inne tänker de nog på samma sak... varandra.)

THE END II/III

(Alla likheter med verkligheten i denna sag är tyvärr mycket större än de borde vara. En del metaforer, täcknamn och dylikt är använda för att det hela ska passa in lite bättre. Exempelvis är säkert "Prinsessans" riktiga pappa mycket trevligare än kungen i berättelsen)

THE END III/III