Kläder under årens lopp kan också diskuteras under rubriken nostalgi. Klädseln har ju varit annorlunda genom åren. Jag minns t.ex. då angoragarn blev populärt. Min mamma stickade en gul angoramössa åt mig. Det måste vara ungefär 1950 eller däromkring. Då islandströjorna var på modet, stickade mamma en sådan till mig. Den var vinröd med vackra mönster upptill.
Då jag gick i läroverket, såg jag den verkliga skillnaden på vad jag, som arbetarbarn, hade och på barnen med välbeställda föräldrar. Det var då jag först kände av avundsjukan.

Det här var i slutet av 50-talet. Jumperset blev mode. Det var jumper och tröja i samma material och färg och naturligtvis fabriksgjort, ej hemstickat. Dessa modeplagg var mycket dyra, alldeles för mycket för mina föräldrars plånbok. Men jag tjatade naturligtvis. I min klass fanns ju flickor, som hade flera par jumperset. Efter jullovet kom min bästa vän, som även hon var arbetarbarn, till skolan med jumperset i en snygg mossgrön färg. Tjatet hemma blev om möjligt ännu värre. Mamma köpte grått garn, stickade en jumper och kofta, för att jag skulle få som de andra. Var jag nöjd? Jag tror inte jag använde detta många gånger, otacksamma unge. Det var ju "köpgrejer" jag ville ha. I vuxen ålder, har jag förstått vilken fin mamma jag har. Mina föräldrar gjorde allt efter bästa förmåga, med de medel de hade, allt för att vi skulle få ungefär som andra barn.

Det blev modernt med helveckade kjolar och naturligtvis ville jag ha en sådan. Åter började tjatet. Kjolarna var dyra och mamma försökte hålla ut länge, men gav med sig till slut. Vi gick till en affär, som sålde kläder på avbetalning. Där fick jag prova och se ut en kjol till mig. Jag valde en grårutig med många veck på och var jättenöjd. Mamma sa, att nu fick jag vara försiktig, för kjolen var dyr. Mamma köpte den på avbetalning, den kostade 60 kronor och det var en hel veckolön för pappa.

Omkring 1957-60 (eller däromkring) skulle man ha stärkta underkjolar. Mamma sydde underkjolar till mig av lakansväv och satte spets på dom. Sen stärkte hon dom med potatismjöl. Kjol och klänning skulle sluta strax under knät och med underkjolen under, så stod hela kjolen ut och vippade runt då man gick. Till detta skulle det vara smala, höga klackar på skorna, som skulle ha T-slejf och vara spetsiga i tårna.

Långbyxorna blev smala som stuprör. Jag hade inte så ofta långbyxor. I skolan hade min kompis fått så snygga, smala blå-vit-randiga byxor. Åh, det ville jag också ha. "Nej, nej", sa min mamma, "du kommer att se ut som en stoppad korv i den sorten byxor!" Tänk vad sur jag var då på mamma. Men det var tur att hon denna gång inte gav med sig, för idag inser jag hur rätt hon hade. De byxorna var absolut inte gjorda för mig.

Resårskärp var populärt några år, men vilket år minns jag inte riktigt (tror att det var i slutet av 50-talet och början av 60-talet, eller hur?). På den tiden hade jag midja, så det var ju rätt snyggt. Nu är midjan borta och med skärp "bullar det ut både över och under skärpet (suck).

Ja, detta var några minnesbilder från modevärlden. Det finns ju en del andra småsaker, som dyker upp i minnet under skrivandets stund. Duffeln är ett exempel och "slamkryparna" (skodon) ett annat. Jättelång schal, som skulle hänga ner framtill och baktill. Men nu får det räcka med mode-nostalgi för denna gång. Kanske har jag fått dig att minnas tillbaka. Eller om du är ung, då har du fått veta hur kanske dina föräldrar (eller mor-och farföräldrar) var klädda.

***** ***** ***** ***** ***** *****

Nu visar jag hur vi var klädda på 50-60 talet.

från 1958 (se, T-slejf på skorna) ..... från 1959 (inte så mycket annorlunda) ..... från 1961

För att kjolarna skulle få rätt vidd, hade vi stärkta underkjolar. Min mamma sydde underkjolar av lakansväv, satte spetsar på och stärkte dom i potatismjöl. Så fanns det, precis som på bilden, underkjolar i skumplast. Det hade jag också en, minns jag.

Lite mer olika modestilar från 1959 ..... och se hur underkläderna skulle se ut.....

Jaha, då tar vi några modebilder från 40-talet också.

***** ***** ***** ***** *****

Då jag ser gamla tidningar på loppis eller liknande ställen, då blir jag mycket nostalgisk. När jag ser frisyrer, kläder, så minns jag hur jag själv var klädd. Annonser med t.ex. shampo och dylikt, gör mig lyrisk..."nej se, det här använde ju jag"!
Nu har jag tänkt visa några bilder, tagna från gamla tidningar. Jag har köpt gamla Allers, Damernas Värld, Hemmets Veckotidning, SE, FibAktuellt ... och naturligtvis ungdomstidningen Bild Journalen.
Några av produkterna i de gamla tidningsannonserna blev en påminnelse om min barndom och ungdom under 50-talet.

Yaxa var en deodorant vi hade hemma omkring 1953...Äggshampo, ja, det tyckte jag var bra... Jag började få problem med hyn, lätt att få finnar. Då köpte mamma tjärtvålen Reporia, som skulle vara bra för problemhy. Den luktade inget gott.


Då min mamma såg annonsen om Elida-shampo, utbrast hon:"Jaaa, det var första riktiga shampot vi hade hemma då jag var barn! Innan dess tvättades håret i såpa." Samma sak var det med tvättmedlet. Det var första tvättmedlet, som min mormor använde. Hon hade skrytit så väldigt om det. Innan dess tvättades allt i såpa eller lut.

nästa sida

Till startsidan

©Birgitta Magdic