De här bilderna har jag tagit på natten.
Till varje bild finns en liten dikt som du kan läsa om du trycker på pilen under bilden!
Till sida 2 i galleriet
Dikt "Att livets varma källor inte glömma"
Att livets varma källor inte glömma,
Att människohjärtan ej på mildhet tömma,
Ej dem förhärda mot kärleken.
Att ej oss skilja från de djupa flöden
Som ger vårt inre meningsfulla öden
Och viger det till goda makters vän.
Omistligt är för livet hennes rede,
Hon skulle snart förgås i stormens vrede
Om det slets ner dess varsamt byggda nät.
Som på en hemlig grundval allting vilar
Av ömhet som med värme genomsilar
Allt levande och ger sitt hägn åt det.
På jorden väldigast är inte svärden,
Varmt, mjukt är vad som starkast är i världen.
En famn, ett sköte, hjärtats dunkla bo.
Fylld av sin värme är den djupa anden,
Varm är den stilla, slitna modershanden,
Är allt som kommer livets frö att gro.
Pär Lagerkvist (1891-1974)
Dikt "Ja visst gör det ont"
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
Bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
Ont för det som växer
Och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
Klmarar sig vid kvisten, sväller, glider-
Tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
Svårt att känna djupet dra och kalla,
Ändå sitta kvar och bara darra-
Svårt att vilja stanna
Och vilja falla.
Då, när det är som värst och inget hjälper,
Brister som jubel trädets knoppar,
Då, när ingen rädsla längre håller,
Faller i ett glitter kvistens droppar,
Glömmer att de skrämdes av det nya,
Glömmer att de ängslades för färden-
Känner en sekund sin största trygghet,
Vilar i den tillit
Som skapar världen.
Karin Boye (1900-1941)
Dikt "Det är vackrast när det skymmer"
Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
Ligger samlad i ett dunkelt ljus
Över jorden,
Över markens hus.
Allt är ömhet, allt är smekt av händer,
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
Människan som lån.
Allt är mitt, och allt skall tagas från
mig,
Inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
Ensam, utan spår.
Pär Lagerkvist (1891-1974)
Dikt "I rörelse"
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
Men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
Där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
Blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Karin Boye (1900-1941)
Dikt "Önskan"
Ack låt mig leva riktigt
Och riktigt dö en gång,
Så att jag rör vid verklighet
I ont som i gott,
Och låt mig vara stilla
Och vörda vad jag ser,
Så detta får bli detta och inget mer.
Om av det långa livet
En enda dag var kvar,
Då sökte jag det vackraste
Som jordelivet har.
Det vackraste på jorden
Är bara redlighet,
Men det gör ensamt liv till liv
Och verklighet.
Så är den vida världen
Ett daggkåpeblad
Och ini skålen vilar
En vattendroppe klar.
Den enda stilla droppen
Är livets ögonsten.
Ack gör mig värd att se i den!
Ack gör mig ren!
Karin Boye (1900-1941)
Dikt "Sökare"
Du som har sökt den främmande musiken
i allt och alla, hopplöst och förteget
jag älskar dig för att du är besviken
och därför att ditt öde är mitt eget
Vi äro alla stumma violiner
tyst väntande på obekanta stråkar
och all vår längtan är en pil som viner
mot livets medelpunkt och inte råkar
Den längtan har dock intet övervunnit
den är den stumma gråten i vår hals
Du som har sökt och ingenting har funnit
jag älskar dig för att du sökte alls.
Anna Greta Wide, Orgelpunkt.
Dikt "Engång blir allting stilla"
Engång blir allting stilla,
Engång får allting ro.
Ej något skall förvilla
Min själ på kvällens bro.
Ej skall jag se tllbaka,
Ej heller framåt än,
Allt minne är och vaka
Och liv och död min vän.
Pär Lagerkvist (1891-1974)
Dikt "Var inte rädd för mörkret"
Var inte rädd för mörkret,
Ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
Där intet mörker är.
I ljusa irisringen
Du bär en mörk pupill,
Ty mörkt är allt, som ljuset
Med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
Ty ljuset vilar där,
Var inte rädd för mörkret,
Som ljusets hjärta bär.
Erik Blomberg (1894-1965)
Dikt "Arioso"
Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans
Någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly
Någonstans, O någonstans
Har alla tågen gått och alla klockor stannat.
Någonstans inom oss är vi alltid här och nu,
Är vi alltid du intill förväxling och förblandning,
Är vi plötsligt undrans under och förvandling,
Brytande havsvåg, roseneld och snö.
Någonstans inom oss där benen har vitnat
Efter forskares och tvivlares nedsegnade törst
Till förnekat glidande, till förseglat vikande
O moln av tröst!
Någonstans inom oss
Där dess ben har vitnat och hägringarna mötts
Häver fjärran trygghet som dyningarnas dyning
Fäller drömmen alltid masken och blir du
Som i smärta glider från mig
För att åter komma till mig
Mer och mer inom oss, mer och mera du.
Erik Lindegren, Sviter, 1947
Till sida 2 i galleriet