De här bilderna har jag tagit på natten.
Till varje bild finns en liten dikt som du kan läsa om du trycker på pilen under bilden!

Till sida 2 i galleriet

Dikt "Att livets varma källor inte glömma" Att livets varma källor inte glömma, Att människohjärtan ej på mildhet tömma, Ej dem förhärda mot kärleken. Att ej oss skilja från de djupa flöden Som ger vårt inre meningsfulla öden Och viger det till goda makters vän. Omistligt är för livet hennes rede, Hon skulle snart förgås i stormens vrede Om det slets ner dess varsamt byggda nät. Som på en hemlig grundval allting vilar Av ömhet som med värme genomsilar Allt levande och ger sitt hägn åt det. På jorden väldigast är inte svärden, Varmt, mjukt är vad som starkast är i världen. En famn, ett sköte, hjärtats dunkla bo. Fylld av sin värme är den djupa anden, Varm är den stilla, slitna modershanden, Är allt som kommer livets frö att gro. Pär Lagerkvist (1891-1974)	Dikt "Ja visst gör det ont" Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan Bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, Ont för det som växer Och det som stänger. Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, Klmarar sig vid kvisten, sväller, glider- Tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, Svårt att känna djupet dra och kalla, Ändå sitta kvar och bara darra- Svårt att vilja stanna Och vilja falla. Då, när det är som värst och inget hjälper, Brister som jubel trädets knoppar, Då, när ingen rädsla längre håller, Faller i ett glitter kvistens droppar, Glömmer att de skrämdes av det nya, Glömmer att de ängslades för färden- Känner en sekund sin största trygghet, Vilar i den tillit Som skapar världen. Karin Boye (1900-1941)
Dikt "Det är vackrast när det skymmer" Det är vackrast när det skymmer. All den kärlek himlen rymmer Ligger samlad i ett dunkelt ljus Över jorden, Över markens hus. Allt är ömhet, allt är smekt av händer, Herren själv utplånar fjärran stränder Allt är nära, allt är långt ifrån. Allt är givet Människan som lån. Allt är mitt, och allt skall tagas från mig, Inom kort skall allting tagas från mig. Träden, molnen, marken där jag går. Jag skall vandra - Ensam, utan spår. Pär Lagerkvist (1891-1974)	Dikt "I rörelse" Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd - Men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, Där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen, där man sover blott en gång, Blir sömnen trygg och drömmen full av sång. Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr. Karin Boye (1900-1941)

Dikt "Önskan" Ack låt mig leva riktigt Och riktigt dö en gång, Så att jag rör vid verklighet I ont som i gott, Och låt mig vara stilla Och vörda vad jag ser, Så detta får bli detta och inget mer. Om av det långa livet En enda dag var kvar, Då sökte jag det vackraste Som jordelivet har. Det vackraste på jorden Är bara redlighet, Men det gör ensamt liv till liv Och verklighet. Så är den vida världen Ett daggkåpeblad Och ini skålen vilar En vattendroppe klar. Den enda stilla droppen Är livets ögonsten. Ack gör mig värd att se i den! Ack gör mig ren! Karin Boye (1900-1941)	Dikt "Sökare" Du som har sökt den främmande musiken i allt och alla, hopplöst och förteget jag älskar dig för att du är besviken och därför att ditt öde är mitt eget Vi äro alla stumma violiner tyst väntande på obekanta stråkar och all vår längtan är en pil som viner mot livets medelpunkt och inte råkar Den längtan har dock intet övervunnit den är den stumma gråten i vår hals Du som har sökt och ingenting har funnit jag älskar dig för att du sökte alls. Anna Greta Wide, Orgelpunkt.
Dikt "Engång blir allting stilla" Engång blir allting stilla, Engång får allting ro. Ej något skall förvilla Min själ på kvällens bro. Ej skall jag se tllbaka, Ej heller framåt än, Allt minne är och vaka Och liv och död min vän. Pär Lagerkvist (1891-1974)	Dikt "Var inte rädd för mörkret" Var inte rädd för mörkret, Ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor, Där intet mörker är. I ljusa irisringen Du bär en mörk pupill, Ty mörkt är allt, som ljuset Med bävan längtar till. Var inte rädd för mörkret, Ty ljuset vilar där, Var inte rädd för mörkret, Som ljusets hjärta bär. Erik Blomberg (1894-1965)
Dikt "Arioso" Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans Någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly Någonstans, O någonstans Har alla tågen gått och alla klockor stannat. Någonstans inom oss är vi alltid här och nu, Är vi alltid du intill förväxling och förblandning, Är vi plötsligt undrans under och förvandling, Brytande havsvåg, roseneld och snö. Någonstans inom oss där benen har vitnat Efter forskares och tvivlares nedsegnade törst Till förnekat glidande, till förseglat vikande O moln av tröst! Någonstans inom oss Där dess ben har vitnat och hägringarna mötts Häver fjärran trygghet som dyningarnas dyning Fäller drömmen alltid masken och blir du Som i smärta glider från mig För att åter komma till mig Mer och mer inom oss, mer och mera du. Erik Lindegren, Sviter, 1947

Till sida 2 i galleriet