Tall Ships' Race 97

Gratitude, Tall Ships' Race 1997

Åkte buss från Göteborg på kvällen den 1:e augusti och kom fram till Esbjerg i Norge morgonen därpå. Även den här gången seglade jag para- llellet med Atlantica, med Björn Ahlander som skeppare. Vår skeppare var Gösta Sallin. Seglade ut från Esbjerg på eftermiddagen och möttes av gamla dynignar. Jag som hade min binge längst fram i skansen, fick en ganska skumpig natt. Det var nära att jag lättade från madrassen när båt- en nåde vågtopparna. Vi kom till Stavanger, därifrån starten gick två dagar senare.

Jonathan & Carina i Stavanger

I Stavanger var det party hela tiden. Det fanns några riktigt bra ställen i den här staden vilket jag inte hade förväntat mig. Fick bada & duscha

gratis på det lokala badhuset också, vilket utnyttjades flitigt.

Starten gick och vi tog kurs mot vårt rund- ningsmärke, Ula Oilfield. Det blåste inte särskilt mycket, men vad gjorde det när solen sken och det var hur varmt som helst, även på nattvakterna. Någon dag se- nare dog vinden helt och hållet och där låg vi mitt ute i Nordsjön och badade från båt- en. Vinden kom till slut igen och vi pass- erade mållinjen, d.v.s. Vinga fyr, klockan 9.01 som båt nummer sju i vår klass. Och

Atlantica? De kom aldrig i mål innan de blåste av tävingen. All heder åt Atlantica

Jonathan, Carina, jag & Elin, slappar i hängbingarna i Stavanger

och alla de andra båtarna som inte lyckades komma i mål, motströmmarna längst Danmarks östkust och Sveriges västkust är förrädiska, när det är stiltje och man försöker race:a. Men, jag måste erkänna att jag tyckte det var väldigt roligt, det tycker jag fortfarande. Sorry Emma, syskonen Lindblad och alla ni andra som var ombord på Atlantica. Efter vi gått i mål seglade
vi till Læsø. Till Læsø kom även Gratia med en besättning nybörjarkurs flickor. Gratia lade sig	Magnus, jag, Louise, Elin, Gustaf, Abbe, Casper & någ- ons fötter, badar mitt ute i Nordsjön utan att se land och det var jätte varmt i vattnet!

brevid oss, alltid lika kul att vara två syskonbåtar i en hamn och att det är en flickkurs gör ju inte saken sämre.
Gratitudes besättning hade strand party och när vi lämnade stranden hörde vi disco-dunk och tänkte leta upp det stället. Vi gick först till Gratitude för att lämna lite prylar, då märkte vi att det var Gratias besättning som hade riggat ett disco på Gratias däck, med lampor och allt. Vi hoppade då ombord och började mingla (som var 1997 års stora modeord).
Nästa dag seglade vi till Vinga och hade match race med Gratia. Låg på Vinga över natten. I och med att jag samt många andra ur besättningen, aldrig hade varit på Vinga, var vi tvugna att utforska denna lilla ö som fostrat giganten Evert Taube. Alla var lika entuastiska, Gustaf var dock inte lika entusiastisk, han är nämligen namne (till efternamnet alltså) med denne gigant vilket han tydligen hade blivit påmind om ett antal gånger och för alla er som undrar, kan jag berätta

Match race med Gratia från Læsø.

att han inte är släkt med herr Taube.

Nästa morgon seglade vi från kaj, vilket säkert imponerade på öborna. För er som aldrig varit på Vinga kan jag bara säga att det är !¤&*#% trångt, särskilt med en skuta som är dryga 23 meter lång. Denna manöver gick som tur var, helt smärtfritt.

Hade en skön seglats till Göteborg och i hamnen möttes vi av en härlig syn, det var skutor över allt och en massa fritidsbåtar. Givetvis var vi tvugna att göra en spektakulär entré. Vi slörade in i hamnen ända fram till operan, gjo- rde ett slag och kryssade ut till Älvsborgsbron för att göra ett slag och bör- jade bärga seglen. Den här lilla uppvisningen var till och med svårare än den på Vinga, vi hade inte många meter till godo till kajen mellan slagen när vi kryssade ner mot bron. Vi gjorde minst 5 slag på vardera bog innan vi gjorde vårt sista slag under bron.
Nästa dag kom kungen och Viktoria på besök, kungen på Atlantica och Vickan med oss. Hon var jätte trevlig, vet inte om hon ansträngde sig för vår skull, fast jag tror att hon brukar vara så naturlig. Det var lite kul att höra henne säga mamma och pappa.

Vi försökte få henne att klättra upp i masten, men då avslöjade hon att hon är

Vinga fyr med båk.

höjdrädd och har lätt för att bli sjösjuk. Vi lämnade av kungen & Vickan vid KA-4, därefter var det bråttom bråttom till Barken Viking. Full motorstyrka på gamla Gratitude. Vi ville ju inte komma försent till paraden som gick längs Avenyn till Lisenerg där det var prisutdelning. Kungen hade också hunnit dit för att överlämna hederspriset, The Cutty Sark Trophy.
På kvällen var det ett gigantiskt Crew party i Eriksbergshallen och fest på alla båtar, gratis sprit är alltid godare! Nästa dag var det diverse aktiviteter för be- sättningarna, bland annat rodd i de klassiska 10 huggarna. Vi ställde givetvis

Anna & Jonathan på en
kvällsvakt.

upp med mixat lag, vilket inte alla gjorde. Vi fick inte någon vidare bra start, inte någon bra rundning heller och mitt i alltsammans byter en roddare, på

andra bänk, plats med den som styr. Du har säkert redan förstått att det inte gick särskilt bra för oss. Vi kom kanske inte först, men inte heller sist och vi hade garanterat roligast av de 4 lagen. Nästa dag den 16:e augusti, var inte lika rolig. Det var dags för avmönstring vid Vita Gaveln, som är båtarnas hemma hamn. Avmönstringen var sig lik, alla kramade alla och den ena var ledsnare än den andre, föräldrar som skämmer ut sina barn när de står på kajen med sin kamera och sin videokamera

Poffe, Casper & Tilda framme
i skansen.

i högsta hugg.
På kvällen spelade ingen mindre än "King of Pop", Michael Jackson, på

Ullevi. Dagen innan hade jag och Jonathan köpt biljetter, Poffe köpte sin av en ryss som hade vunnit sin biljett på Crew Partyt och Elins kusin hade köpt en biljett till henne. Tyvärr hade Poffe sittplats och vi andra ståplatser, men han hade köpt två biljetter av ryssen så han tog med sig sin kompis Per. Det var verkligen en grym konsert, även om man blev lite trött på att höra herr Jackson säga "I love you, I love you most" hela tiden. När jag läste lör- dagens tidning (den 16:e) märkte jag att jag var med på en jätte bild tillsammans med Viktoria (den här till höger). Flera hade sett den där bilden, min mammas väninna Mona, ringde till oss och sa: -"Inte visste jag att Lukas hade ihop det med Viktoria" (ni vet hur tanter är). Först förstod inte min mamma vad hon menade. Några klass- kompisar hade sett bilden också. Jag vet inte hur många gånger folk har frågat: -"Hur var kronprinssesan Viktoria egentligen? Var hon trevlig, pratade du med henne? Var du nervös?". Och ja, hon var trevlig och jag pratade med henne och jag var inte ett dugg nervös, hon är ju som vilken flicksnärta som helst.

Viktoria & jag. Bilden är tagen från GP den 16
augusti 1997, sidan 8 del 1.

Den här seglingen var helt suverän, bra väder, varmt i havet, fantastiska hamnar och en helt oslagbar be- sättning, trodde jag, det skulle visa sig att nästa sommars segling och sommaren därpå skulle bli minst lika bra, till och med bättre. Men det är som man brukar säga, en annan historia...

Skapad den 23:e januari 2000