Nordisk seglats

Gratia, Nordisk Seglats 1999

Den 27:e juni mönstrade vi på i Göteborg. Nordiska seglats, mix på Gratia med 7 pojkar, 1 man och 10 söta flickor, hur trevligt som helst. Vi hälsades välkomna ombord av Knut, som vid första mötet verkade vara som alla andra, mera fel kunde man inte ha. I mässen satt Ellen och skrev namnlappar och delade ut Blå boken till alla lite halv vilsna elever.
I kajutan satt Petter och Kajsa Lamm och frågade ut oss om en massa intima detaljer, till exempel vilka allergier vi hade, om vi nu var allergiska förstås, och vilka kurser vi seglat innan.

Mesan backstag i solnedgången.

Dags för första uppställningen. "-Samma nåt", ropar någon. "-Vadå nåt?" ropar en annan. Uppställningar var väl egentligen det enda som vi på Party båten aldrig riktigt fick ihop, det är faktiskt inte så lätt som alla tror.
Hade besök av Sjöfartsverket som skulle kontrollera om befälen visste vad man skulle göra i nöd- situationer. Så han satt bara där bak och hittade på en massa roliga övningar, nöjd blev han i alla fall. Särskilt när han fick styra Gratia.
Efter vi släppt av denna man från Sjöfartsverket, styrde vi på Læsø kurs och gick in till Væsterø för att sova.

Nästa dag hade vi ett Navigationstest och efter avslutat prov tog några en strandpromenad och de andra inhandlade Væsterøs läckerheter, d.v.s. godis.
Det regnade när vi kom fram till Säby, men vad gjorde det, det var ju varmt ute. I Sæby fanns en stor blå hoppballong, som vi bara var tvungna att hoppa på. På den blåa hoppballongen var nästan hela Gratias besättning med en medelålder på 17 år plus ett antal småungar. Ungarna blev efter hand bortträngda av de större barnen, vilket resulterade till att luften i den här blåa hoppballongen försvann allt mer och mer, och tillslut var all luft borta vilket medförde att Gratias besättning snabbt lämnade platsen.

Nu började racet att närma sig, dags att börja samtrimma besättningen, gjorde några manövrer och styrde därefter in mot Skagen, där det blåste, regnade små spik och var allmänt friskt i luften. Det kan nämligen aldrig vara kallt på våra breddgrader, det blir bara friskare och friskare. När vi kom i hamn fick vi höra att Gratitude med Andreas Berne som befälhavare, hade varit uppe och tränat hela natten, d.v.s. samtidigt som vi hade hoppat på den blåa hopp- ballongen.
Knut körde sin Coconut dans för första gången, nere i mässen inför en över- väldigad publik och nu började alla förstå hurdan Knut är.
Disco på Gratias akterdäck och Coconut dansen i storformat genomfördes.

Tighta T-shirts infördes också när vi gick på knattedisco i Skagens lokala

Zache med sin luva.

gymnastiksal, Party båten dominerade överlägset dansgolvet.

Onsdagen den 30:e juni var det äntligen dags för race. Gratia gick ut från kaj ack- ompanjerat till Top Gun. När start skottet gick för Nordisk seglats 1999 tog Party båten ledningen direkt. Fast någon riktig race start blev det aldrig för vinden var så gott som obefintlig, men vad gjorde det, det var ju ändå bara en vänskaps seglats som den store Björn Ahlander sa. Westkust bombarderade Gratia med vatten- ballonger och vattenslang. Gratia svarade med sin mycket kraftfullare brandslang, vilket innebar att Westkusts besättning inte kunde ligga och sola på däck. Vinden ökade under natten vilket medförde att Gratitudes ena mesan vant gick av, sek- unden senare knäcktes klyvarbommen vilket medförde att de behövde bryta etap- pen, när de skulle starta motorn fick de motor haveri, otur värre med andra ord. Gratias besättning sympati sörjde pojkarnas olycka.

Nora i mässen.

Följande dag ändrades banan när tävlings ledningen insåg att ingen skulle hinna fram i tid innan nästa start och tillslut blåstes tävlingen av. Fort flög alla segel ner och vi tuffade för motor in till Lillesand. Gratia kom på 4:e plats i sin klass och på 19:e totalt, Norska Mohawk II vann.

Nästa dag låg vi kvar i Lillesand. Gratia ställde upp med ett roddlag, helt klart det snyggaste laget med långkalsonger, T-shirt, snus- näsduk på huvudet och livvästar. Vi insåg att vi aldrig skulle kunna vinna så vi gick in för att ha det så roligt som möjligt, vilket innebar att vi tappade en åra, blev våtast och kom sist.

Mohawk II

Den 3:e juli var det dags för vänskapssegling. Hade några mindre smarta elever från Westkust ombord, några från Astrid Finne och två små tjocka, runda norrmän från Mohawk II som hade fula lusekofter och studsade när man släppte dem i däck.
Lade oss i naturhamnen vid Skagerøya som ligger utanför Lillesand, där vi äntligen släppte av dessa två små lusekofter som bara hade ätit upp hela vårt matförråd.

Söndagen den 4:e juli gick starten för etapp två och Gratia tog ledningen även den här gången. Vädret var disigt och det blåste 10 - 11 m/s i snitt så Gratia seglade iväg som ett spjut på en OS-arena. Vi fick upp Gratia i 12 knop och loggade 10 knop i snitt hela natten tills vi rundade Hätteberget klockan 0:20 som första båt av alla.

Vi började känna segerns sötma och stämningen var på topp. Med 15 distans kvar till mål och med en fart mellan 9 och 10 knop, räknade vi med att passera mållinjen Vinga fyr runt vaktbytet 04.00. Med ett stort leende på mina läppar gick jag i bås. Ingenting kunde stoppa oss nu. Då dog vinden.
Vi låg där och guppade i solskenet och fick höra att en massa	Knut, Emma B & Anna på akterdäck.

små båtar hade gått om oss. Mohawk II, vår största konkurrent var någon distans före oss och våra två systerbåtar var någon distans efter oss. Jämsides låg en annan konkurrent, nämligen Astrid Finne. Ena stunden ledde vi med två meter och andra stunden ledde de med två meter. Det var bara de lokala ström- marna som påverkade ställningen.
Så fick vi höra att Mandaley gott i mål. Visserligen tillhörde vi inte samma klass, men ändå. Plötsligt på efter middagen började det blåsa lite grann och gamla Gratia började äntligen göra fart genom vattnet.
Nu började det bli spännande, vi och Astrid Finne seglade lika fort och vi låg bara några hundra meter ifrån varandra. Vi hade fått reda på att de tänkte blåsa av tävlingen klockan 17.00 och vi insåg att vi aldrig skulle hinna i mål innan tävlingen bröts, men det brydde vi oss inte om. Vi kunde ju inte ge bort andra platsen till Astrid Finne. Nu upptäckte vi Westkust. Andra platsen stod nu mellan tre båtar.

Jag och Zache blev utsedda till toppgaster. Nu blåste det ganska mycket och vi gjorde mellan 4 och 6 knop. Med mindre än en halvtimma kvar av tävlingen insåg vi att Astrid Finne skulle knipa andra platsen. Nu stod tre- dje platsen mellan oss och Westkust. Plötsligt började vi segla snabbare än Astrid Finne. Nu gällde det att satsa. Vi genade mellan två små öar. Med bara 5 minuter kvar till mål blåste de av tävlingen. Några minuter sen- are seglade vi om Astrid Finne. Astrid Finne kom på andra plats efter Mohawk II, vi och Westkust kom på delad tredje plats.

Zache.

Jag måste erkänna att det hela kändes lite bittert, vi hade ändå lett hela

skiten i hela 100 distans. Vi hade seglat 110 distans på 13 timmar och de sista 14 distansen tog hela 17 timmar. Kom fram till Öckerö någon timma senare. Där mönstrade en av eleverna, Philip av. Anledningen är för mig okänd, jag hann tyvärr aldrig ta farväl av honom.

Hela tisdagen den 6:e låg vi i Öckerö där en massa olika aktiv- iteter anordnades. På kvällen var ett stort partytält uppsatt. Där skedde pris utdelning och senare på kvällen spelade Öckerös stolthet, Sörns där. Givetvis var det Party båten som drog igång hela kalaset. En lätt berusad Knut lyckades låna en gitarr av sångaren och började sjunga "Den bakfulla instruktören", till allas jubel.
Vi tröttnade efter ett tag på partyt och gick till den lokala pizzerian och började pimpla öl. De stängde stället klockan 23 när vi just

Nicholas & Viktor.

kommit igång. Jag lyckades övertala Emma B att jag skulle bära

henne på mina axlar. Varför vet jag inte riktig, men jag tyckte att det verkade kul. Emma var jätte rädd och då blev det ännu roligare. Bar henne över tre båtar innan vi kom fram till Gratia. När vi väl var framme vägrade hon hoppa av.

Nästa dag seglade vi norrut och försökte boka en plats på Marstrand varpå hamnkapten sa: "-Om ni skall ligga här måste ni boka minst tre veckor i förväg". Istället letade vi upp en naturhamn strax norr om Marstrand. Dit kom även Gratitude och Atlantica.

Seglade norrut även nästa dag och stannade till i Mollösund och bunkrade glass, några delade två och två på ett 750 g paket med GB:s Amerikanska glassort medan jag och Svedala klämde i oss ett helt paket själva.

Seglade genom Gullholmen för att sedan förtöja på Kärringön. På kvällen var det tänkt att vi skulle ha en massa lekar för det var ju ändå sista natten som bara vår besättning skulle vara tillsam- mans. Vi elever var inte lika pigga på detta som befälen, så jag knackade på i kajutan och frågade lite försynt: "-Måste vi leka lekar? Om inte så kanske vi skall gå innan butiken stänger." De fattade vinken och snabbt rusade jag, Nora och Isabella iväg till den lokala ICA-butiken och köpte ett flak folle. Efter middagen bar det iväg till badplatsen på andra sidan ön där det badades, kork- ades folle och badades igen.

Emma B & Karin.

Morgonen den 9:e var alla pigga och glada, så många folle per man var det ju inte och folle är ju alltid folle. Nu var det dags att segla söder ut och stämningen blev lite sämre, alla visste ju om att det var den näst sista dagen tillsammans.

Plötsligt ringde Britt till Gratia och berättade att det saknades en elev på nästa kurs och undrade om någon av oss ville segla igen. Bara jag, Emma B och Zache var riktigt in- tresserade. Jag lät Emma ringa till sina för- äldrar först, jag trodde ju aldrig att hennes föräldrar skulle tillåta det, men visste att mina skulle. Vad fel jag hade! Lite avund- sjuk blev jag allt, men mest glad å hennes

vägnar.

Fredrik, Kajsa, Emma U & Joy.

Vi seglade till Hyppeln dit även Atlantica och Gratitude kom. Atlantica anordnade ett party på däck och det var bara Party båtens besättning som röjde innan de tröttnade och gick till krogen istället.

Sista dagen på seglingen var här och då allt vad det innebär. Många pussar, kramar och floder av tårar senare mönstrade vi av klockan 13. Den enda som inte var lika ledsen var Emma, som ju skulle ut och segla med Atlantica dagen efter. Alla visste vi att vi ville segla tillsammans igen och vi kom överens om att alla skulle söka Gratia, Tall Ship Race nästa år. Ingen visste det då, men nu med facit i handen vet vi att det nästan stämde. 10 stycken d.v.s. mer än halva besättningen sökte till Tall Ships varav 7 stycken kom med på Gratia. 5 stycken blev befäl senare på hösten, men det är en annan historia...

-:Till Party båtens hemsida!:-

Skapad den 30:e maj 2000