Gotland Runt

Gratia
Gotland Runt 1998

När jag fick anmälningspapprerna i december -97, fann jag omedelbart en kurs som jag ville segla, det klassiska Gotland Runt med gamla Gratia. Jag slängde mig på telefonen och ringde Poffe. Han var inte särskilt svårövertalad, även om han tidigare hade sagt att han skulle avsluta sin segelkarriär med Tall Ships Race. Vi två var även ganske så inbitna Gratitud- ianer, så det kändes inte helt rätt. Men det var ju bara Gratia som skulle segla Gotland Runt så vi hade ju inget annat val. Vi valde bara den kursen, för att vara riktigt säkra på att komma med.

Den 21 juni satt vi på tåget till Malmö där vi bytte till Kustpilen som skulle ta oss till vår påmönstringsort, Karlskrona. Vi var några stycken som hade träffats någon vecka innan seglingen

Gratia vässar tänderna.

för att lära känna varandra lite bättre, då bestämde vi oss även

för att åka tåg tillsammans. Det var jag, Poffe, Anna A, Anna S, Jenny & Fabian. Tåg resan var i sig nästan roligare än själva seglatsen. Vilka konstiga och udda människor vi såg! Vår tågvärdinna var helt fantastisk och vilken skönhet. Jag och Fabbe försökte flörta med henne varje gång som hon gick förbi, men hon ignorerade våra vibbar varenda gång. Tyvärr gick hon av innan Malmö där hon mötes av sin pojkvän, äsch! I restaurangvagnen hittade jag, Fabbe och Poffe pappmuggar som vi tänkte göra burktelefoner av när vi kom om- bord. Tillslut kom vi fram till Karlskrona efter en lite smått jobbig sista sträcka. Kustpilen stannade vid varenda mjölkbod och vår tågvärd var inget att hänga i granen. I Karlskrona träff- ade vi Fabbes pappa som hade kört dit hans i

Poffe, Anna S, Anna A & Jenny åker Kustpilen.

bagage, de har nämligen ett sommarställe

närheten. Det hela verkade lite konstigt, men Fabbe var ju ganska konstig också.
Vi hoppade ombord på Gratia någon gång mellan 14.00 & 15.00, vilket var påmönstringstid. Vi letade upp segelgarn till våra burktelefoner och de fungerade faktiskt exempl- ariskt. Vi använde dem bara en gång, därefter blev de mitt förvaringsutrymme vid min huvudända i bingen.
Vi gick igenom lite olika fall och diverse tampar som skil- jer sig mellan Gratia och kuttrarna. Vår instruktös Lisa visade oss en 260 kvadrat meter spinnaker. Den hade skeppare Anders Carlberg lånat av EF Education Trainee, gamla Galcia. Anders var nämligen PR ansvarig för EF:s Whitbread sattsning 97-98. Vi seglade ut från Karlskrona och satte siktet på Gotland och Visby. Kom till Visby redan nästa dag.

Vi lade oss vid den stora betong piren och efter ett tag

Skeppare Anders Carlberg.

kom en bil, vi trodde först att det var hamnkapten- en, men bilen stannade aldrig utan vände vid oss och åkte tillbaka. Efter en liten stund kom det en bil till vilken också bara vände vid oss och åkte tillbaka, sedan kom det en bil till och till och till och en till...
Piren såg ungefär ut som en catwalk, fast modell- erna var bilar och de tittade på oss istället för tvärt om. Vi började spela fotboll på piren medan bil flödet fortgick, det var en jätte kul syn.
Jag, Zacharias och hans kusin Olle hittade en HM-affär där vi köpte varsin barn tröja för bara 19:50, som det stod Base Six på. Vi försökte få hela besättningen att göra samma sak. Vi tyckte att vi skulle ha dem på oss när vi seglade in i

Zache & Elin.

Sandhamn, men det var inte någon annan som

tyckte det. Andreas Berne och Jocke smög dock iväg och köpte varsin tight Spice Girls t-shirt bara för att kontra oss.

Därefter seglade vi vidare norr ut, mot Stockholm och Sandhamn. Vi badade direkt från båten i höjd med Landsort och det var svin kallt i vattnet. Vi seglade förbi Alma grundet och gjorde en snygg entré i Sandhamn. Sandhamn var överfullt med dyra racing båtar. Här såg jag jättar som Tre Kronor, Nicorette, Big T, Swedish Match och EF-båtarna. Det var något av det fräckaste jag sett i min seg- lingskarriär. Ha begäret var enormt, jag och Zache var helt lyriska.

I Sandhamn träffade jag min gamla seglingsvännina

Swedish Match i Sandhamn.

Elin från Tall Ship. Hon båtluffade med en kom- pis i Stockholmskärgård. Elin visste att jag skulle segla Gotland Runt så hon åke till Sandhamn och letade upp Gratia. I och med att Gratia var störst, äldst och framför allt vack- rast i Sandhamn, var det inte så svårt som det kanske kan låta. Till middagen hade Carlberg en tråkig nyhet. SSF (Svenska Seglar För- bundet) och KSSS (Kungliga Seglar Säll- skapet) som anordnar Gotland Runt sedan urminnes tider, kunde inte mäta in oss. Vi var en och en halv meter för långa, det fanns inga svenska lysregler som mätte in oss. Carlberg

förklarade att det fanns danska lysregler och

Instruktös Mia är fångad i nätet.

att vi kunde segla med dem, men gubbarna på SSF och KSSS hade bestämt sig, vi var förlånga. De använ-

de till och med måttband för att bevisa detta. Jag tror att anledningen till detta är Svenska Kryssarklubbens gamla förakt till tävlingen, men vi är ju en stiftelse och har i stort sett bara namnet gemensamt med riksföreningen. Så kan det gå när man kommer ända från Västkusten för att sprida lite glans över en regatta på Östersjön.
Vi skulle delta i en klass som hette Öppet hav, en eskaderklass man inte kun- de vinna. Vi startade klockan 7.00 på morgonen tillsammans med en liten plast- båt. Direkt efter start slängde vi i ankaret och väntade på nästa start och tänkte segla med dem istället, i ren protest.
Vi gjorde vår andra start och hissade en massa segel och seglade om en ma- ssa båtar. Kvällen kom och vi hade bra fart genom vattnet. Under hundvakten började det blåsa upp och vi loggade runt 10 knop. Plötsligt från ingenstanns, i höjd med Fårö fyr ser vi en massa lantärnor akter om oss. Strax innan vakt- skiftet vid 04.00 seglar EF Language om oss med en enorm fart. Fortfarande sovandes flyger jag upp från bingen och stapplar halvt påklädd upp för att se denna fantastika syn. Tyvärr missar jag EF Language, men precis när jag kom- mit upp på däck flyger även EF Education förbi. Jag frågar hur fort vi seglar och jag får veta att vi fortfarande håller våra stadiga 10 knop. Jag går ner under däck igen och klär på mig. Det blir vaktbyte, men de som har frivakten vägrar att gå

Legendariska Alma grund.

ner under däck, för nu syns nya lantärnor bakom oss. Någon minut senare passerar Big T med bara några tio-tals meter till marginal.

En minut senare seglar även Swedish Match, Nicorette och Tre Kronor om oss. Stämningen var på topp och vi skrek av upphetsning, det här var riktigt häftigt. För första gången i mitt liv blev jag glad när jag blev omseglad.
Plötsligt vred vinden och vi fick pinkryss längs hela Gotlands östkust och aldrig har Gotlands östkust varit längre. Slag efter slag, vaktbyte efter vaktbyte med bara två knops fart mot mål. Gotlands raukar hade varit ett genomgående skämt på seglatsen. Utskickens viktigaste uppgift blev att spana efter raukar istället för båtar och sjömärken. Vi såg inte en enda rauk och jag är helt övertygad om att det här med raukar bara är något som öborna har hittat på för att locka dumma turister, en gammal myt

som lever vidare helt enkelt.
När vi håller på där och kryssar ser vi plötsligt en segel båt som har koll-

Swedish Match, Big T & Carlberg.

isionskurs med oss - de har väjningsplikt. Vi försöker ropa på honom via VHF:en men det hör han inte. Det är en finsk båt med jätte genua och de har pluggat in autopilot- en medan hela besättningen sitter och burkar i lovart. Nu tuttar vi med mistluren och startar motorn för att kunna väja snabbare om så skulle behövas. Efter ett antal sign- aler upptäcker finnen oss och en av dem ställer sig vid rodret. Vi drar drar förfullt med motorn och gör en gir. Finnen passerar akter om oss med bara någon meter till godo. Finnen ropar "Ursäkta" på finlandssvenska. Vi anmäler honom till tävlingsledningen. Jag vet inte vad som hände, men jag är säker på att de blev diskade. På senare tid har jag fått höra att så var fallet.
Ett dygn senare hittar vi rundningsbojen på Gotlands sydkust. Först ser vi den på radarn. Utskicken har det inte lätt när han/hon skall leta efter bojen i den täta dim- man, men plötsligt uppenbarar den sig bara någon båtlängd från oss.

Dimman lättar likt en rullgardin och solen tittar fram och värmen kommer krypande. Nu

EF Education.

var det dags att hissa vår 260 kvm lån- ade EF-spinnaker. Farten ökar från två knop till hela 8 knop, tänk vad mycket lite tyg kan göra. Vinden mojnar och vi blir tvugna att bärga vår spinnaker. Vi badar från båten och Fredrik Falkman hoppar i en livsele och åker barfota åk- ning från bomnocken. Vi rundade Ölands norra udde klockan 0.00 enligt logg- boken. Siffrorna skulle kunna vara på- hittade, men mest troligt är nog att styr- man Andreas Berne seglade allt annat än närmaste storcirkel för att det hela skulle se snyggt ut. Snyggt lär det även sett ut när vi med alla segel hissade rundade bojen utanför Visbys hamnpir elva timmar senare, det var i alla fall vad Visbys Båtklubb sa via VHF.

260 kvadratmeter lånad EF-spinnaker!

Vid middagstid var Fredrik ensam på däck. Det var helt vindstilla, men trotts det lyckades han - helt ofrivilligt - göra en piruett på 500° med dikt roder och bräck i samtliga segel. Fredrik - som egentligen inte skulle vara med på kursen men var med som extra styrman i alla fall - hade något dygn tidigare instiftat regeln att man skulle så en knäskål krossad för varje grad man avvek från given kurs, allt för att "skärpa rorgängarens koncentration" som han själv uttryckte det. Carlberg höll skeppsråd. Enligt elektroniken skulle det med nu- varande fart ta 84 timmar att segla i mål och prisutdelningen var om 24 tim- mar. Vi startade järn-genuan och bröt tävlingen.
Någon distans innan mål ströp vi motorn, hissade alla segel igen och riggade kanonen om styrbord. Berne och bås-eleven Jocke drog på sig sina Spice Girls tröjor som de smygköpt i Visby, jag och Olle tog på våra Base Six tröj- or, Fabbe ville också vara med i gänget så han lånade Zaches Base Six.
När vi passerade mållinjen Alma grund, avfyrade vi ett skott med kanonen och korkade upp champangen allt akompanjerat till skinande sol. Vi best- ämde oss för att göra en snygg entré i Sandhamn med hissad EF-spinnaker, men tyvärr blåste det bidevind in mot Sandhamn. Vi seglade då igenom,

Fredrik åker barfota åkning.

vände och hissade spinnakern.
Vi gjorde en snygg entré, men plötsligt dog vinden varpå den vred. Med för

mycket segel i fören blir Gratia lätt bångstyrig och plötsligt, lite smått okontrollerat, närmade vi oss alla de dyra plastbåtarna. Motorknuff i aktern, flinka armar som drog in stor- och mesan- bomen, dikt roder först åt lovart följt av dikt roder åt lä för att spara aktern samt på med solglasögonen för att avdramatisera det hela och försöka få det se ut som en del i entrén. Tävlingen var över för vår del och tyvärr fick vi aldrig något pris, fastän vi vunnit vår alldeles egna klass. Skeppare Anders försökte få till en visit på EF-båtarna, men med ett alldeles för tight schema hos båda parter, uteblev tyvärr detta.
Vi seglade runt lite grann i Stockholmsskärgård innan vi styrde mot Stockholm för att där leda en segelkaravan på Riddarfjärden för firandet av Kryssarklubbens 75 års jubeleum.

Jocke & Berne

Men likt alla sagor har även den här ett slut. Avmönstring skedde på Nybrokajen den 4:e juli och nu åter- stod bara en X 2000 resa hem.

Det var inte lika mycket sol som det var under Tall Ships' Race året innan, men vi lyckades fånga de flesta av de få soltimmar som sommaren -98 hade att erbjuda och oj vad kul vi hade! Det var vad jag tyckte ialla

fall, men jag vet andra som inte upp- skattade den här seglatsen lika mycket. Det var tyvärr lite uppdelat, men jag var med i "balla gänget" så jag kände mig aldrig drabbad. Jag tänkte inte ens på det utan det var först på tåget hem som det gick upp för mig.
Vi hade en massa galna upptåg hela tid- en och plockade med oss lite souven- irer. Fabbe "råkade" få med sig en stor banderoll som det stod "Sandhamns värdshus" på och jag råkade få med mig ett läckert martini glas som det stod "Absolut" på.
Jag hade tänkt söka befälskursen till hösten om jag bara kunde, men det mil- itära ämbetet satte p för mina planer, därför kände jag mig tvungen att söka en kurs nästa sommar d.v.s. sommaren 99, men det är som sagt en helt annan gal- en historia...

Gratias besättning vid Nybrokajen i Stockholm.

>>>Se mera bilder?>>>

Skapad den 25:e januari 2000
och modifierad den 14:e augusti 2001