Vi gick från tunnelbanan mot hotellet som enligt kartan skulle ligga två tvärgator bort. På något sätt lyckades vi gå förbi framför hotellet utan att märka att det låg där, men efter att ha frågat efter vägen och faktiskt träffat någon som kunde prata förståelig engelska (!) och gått tillbaka ett varv till hittade vi äntligen hotellet. Lobbyn var stor och luftig och gav oss intrycket att vi hittat ett fint hotell. Efter att ha testat hissen som lät som att den skulle gå sönder vilken sekund som helst valde vi att ta trapporna i framtiden, trots att rummet var på sjunde våningen. Trapphuset höll dock hög standard, i detta hus som ursprungligen var en gåva till en av Henrik den femtes älskarinnor, även om vi blev lite fundersamma när vi gick förbi en helblodig madrass på femte våningen. Vårat rum tog dock död på det hittills ganska fina intrycket, det bestod av ett pyttelitet badrum, en liten unken garderob där avloppsröret (?) gick igenom och en jättesmal hall fram till ett litet rum med en smal, hård säng där man kände rakt igenom fjädringen i madrassen. Vi tänkte fräscha till oss efter resan och upptäckte då att duschmunstycket i badkaret var fastsatt ungefär 1,5 meter upp, så man fick huka sig för att kunna duscha. När vi var klara på rummet gick vi ut och kollade omgivningarna. | 
|
