ankomst, hotellet, tittar runt


När klockan slagit tolv var himlen full av fyrverkeripjäser modell större som gick längs hela Themsen i en lång rad. Efter 15 minuters kraftigt bombardemang var det ändå över, och lika bra var det för vid det laget var hela himlen full av rök så man såg ingenting längre iallafall!
Vi tyckte att det nog var bäst att börja röra sig därifrån så fort som möjligt för att komma före mängden mot tunnelbanan. Igen var vi inte de enda som hade den idén, dessutom visade det sig att de stängt av tunnelbanan iallafall. De hade även stängt av de tre närmaste broarna över Themsen. Cirka 2 miljoner människor trängdes på gatorna i centrala London och kunde alltså inte komma över någon av de närmaste tre broarna till andra sidan Themsen. Man kunde knappt röra sig framåt oavsett vilket håll man än tyckte kunde vara lämpligt. Närmaste bro som eventuellt kunde vara öppen låg 4-5 km bort, och med den hastighet vi lyckades krypa fram med hade vi varit framme lagom till nästa millennieskifte. Vi försökte därför ta oss tillbaka till närmaste bro för att se om det eventuellt hade släppt på trycket där vid det laget. Efter en lång stunds stångande i trängseln lyckades vi faktiskt komma fram till bron.