Jesusbild Det svenska riksvapnet
Tre Kronor

De tre vise männen

De bibliska vise männen som i legenden påståtts, vara tre konungar är upphovet till vårt lands statssymbol. Grovt förenklat gick det till så här: De tre konungarna, som i legenden skall ha hetat: Kaspar - Melchior och Balthasar gjorde år 1164 en mycket uppmärksammad entré i Köln. Korstågstidens händelsevirvlar hade fört dem ut på en lång resa, och nu var de framme. Ifall dom någonsin funnits så hade de varit döda i mer än 1000 år. Det skulle alltså vara deras kvarlevor som nu hyllades.

Bibeln säger inte mycket om de "vise männen" som kom för att hylla den nyfödde Jesus; inte ens att de var tre. Men folktron och tiden byggde på med ny kunskap. Påven hade tidigt helgonförklarat dem utan kunskap om deras historiska existens. Den lilla kyrkan i Köln vid Rhenfloden blev på en gång ett stort pilgrimsmål.

Tre konungakronor

Redan på 900-talet började man avbilda de tre konungarna med kronor på huvudena. Helt följdriktigt skänkte Otto IV - senare tyskromersk kejsare - tre konungakronor till helgongraven och de finns nu i Kölns stadsvapen. Och 1248 började man alltså bygga en ny, värdig viloplats åt sina berömdheter. Efter mer än 600 år var den klar - en av världens största kyrkor.

Detta var alltså riddarromantikens gyllene tidsålder. För att kunna skilja vän från fiende hade de helt stålinkapslade riddarna börjat måla igenkänningsmärken på sina sköldar. Dessa märken - vapensköldar - blev snart något mycket statusviktigt för aristokratin och sedan också för kungar, städer och länder. Stränga regler omgärdade utformning och färger. De olika släkternas "patent" registrerades i tjocka böcker.

Snart började också de tre kronorna dyka upp i sådana sammanhang. Bland annat avbildades den mycket populäre, engelske sagokungen Arthur han med riddarna kring det runda bordet - med en trekronorsprydd sköld. De tre gula kronorna på blå botten är där ordnade helt på svenskt vis - två över en. Det finns en ganska naturlig koppling mellan Arturs kronor och helgongraven i Köln.

Albrekt av Mecklenburg

Längre fram i tiden, år 1364 tog en svensk konung de tre kronorna till svenskt riksvapen. Mannen var tysk och hette Albrekt av Mecklenburg. Detta bestämde han då när han blev svensk konung. Men idén var inte ny, det fanns faktiskt flera kända förlagor ute i Europa som såg ut som Albrekts vapen. Trekronors-symbolen var välkänd och hade använts i många former och sammanhang ända sedan 1164. Då gravsattes nämligen det som sades vara kvarlevorna efter "Heliga tre konungar" - de vise männen i Bibeln - i Köln.

Ingen annan hade då ännu lagt beslag på symbolen för en hel stats räkning, och därför kom inga omedelbara protester mot Albrekts tilltag. Men längre fram skulle det blåsa både snålt och föga helgonlikt kring "de tre".

Efter Albrekts död delade vi under långliga tider regent med Danmark och Norge. Kronorna fanns då med i de skiftande unionsvapnen. Gustav Vasa satte som bekant stopp för "samarbetet", men danskarna betraktade fortfarande den svenska tronen som sin och siktade på att teruppliva unionen - under fortsatt danskt överhöghet.

Den svensk-danska striden

När Sverige 1544 blev arvrike - Gustav skulle tronföljas av sina ättlingar - grusades dock hoppet. Danskarna markerade nu sitt missnöje genom att kopiera in de tre kronorna i sitt eget riksvapen. Gula kronor på blå botten. Alla protester avslogs: detta var ju unionens vapen - inte Sveriges. Unionen gällde ju fortfarande, eller hur? Vår Erik XIV svarade senare genom att knycka Danmarks "tre lejon" - och för säkerhets skull tog han Norges enda lejon samtidigt. Sedan var kalabaliken i full gång. På rikenas symboler tafsar man nämligen inte ostraffat ens på den tiden. Ambassadörerna for som skottspolar mellan de tre brödrafolken, men det enda de åstadkom var ett sju år långt blodigt krig. Kriget löste naturligtvis inte inte tvisten, och efter sårslickning började man planera nya ovänliga drag.

Retstickan Kristian IV provocerade genom att pryda det danska slottets tornspira med de tre kronorna. Detta upplevdes som en oerhörd skymf - det ansågs som för magstarkt. Albrekt hade ju långt, långt tidigare gjort samma sak på Stockholms slott.

Nu började Karl IX forska efter vem som använt vapnet längst. Till sin lycka fann han att Magnus Ladulås använde trekronors-symbolen i sitt personliga sigill redan på 1270-talet. De danska applåderna uteblev dock, kronorna hade använts lika tidigt i Danmark som hos oss. Det blev krig igen, om riksvapnet och en del annat. Slutligen vid freden i Knäred 1613 gav Sverige med sig och danskarna fick hållas. De Heliga tre konungars - som skall ha framburit dyrbara gåvor - till fredsfursten från Betlehem - från Köln - blev orsaken till minst två blodiga krig om kronorna som symbol.

Källor:
av okänd författare sammanställt arbete



Av Arne Fredriksson, arnebjorn@swipnet.se

åter till historia