Hypotesen, stämde den?

Vårt antagande måste man såhär i efterhand påstå var väldigt kompetent; blåvitts maskindiskmedel skulle visa sig vara den slutgiltiga lösningen på en strid som rasat i flera decennier. Det finns inte längre en antydan till tvivel om vilket medel som är bäst i snitt. Blåvitt träder in med ett propert koncept, och skrider ut som en elegant segrare.

Slutsatser

Om du vill vara riktigt miljövänlig samt riktigt ekonomiskt så kan du välja att diska din disk i enbart vatten. Det enda du behöver göra för att få det att fungera i praktiken är att skölja av vissa matrester innan du stoppar in disken i maskin. Du måste dock skölja av matresterna när de är färska så att de verkligen försvinner. Extra noggrannhet måste idkas när det gäller till exempel ägg eftersom ägg är en fruktansvärd matrest att handskas med.
Annars är både Blåvitt och Tvätta fullgoda alternativ.

Frågeställningen besvarad

Hur frågeställningen besvaras beror lite på vem man är och vad man förväntar sig och kräver av ett diskmedel. Vi i gruppen tycker att Blåvitt maskindiskmedel är det bästa med tanke på de olika delmomenten men en väldigt miljövänlig person kanske inte bryr sig så mycket om lite skit i hörnen och helt enkelt diskar med enbart vatten. Man måste dock komma ihåg att de diskar som använde diskmedel bara hade en halv sats och att skillnaden mellan vatten och diskmedel därför egentligen är större än vad som syns i testerna. Vad vi kan säga säkert är i alla fall detta:

I kategorin bästa miljöval sticker oväntat både Yes och Sun ut som segrare trots vårt hopp till kamrat Blåvitt. De är båda miljömärkta liksom de övriga men gör inte lika stor skada som Tvätta och Blåvitt på våra krasseodlingar.
Ur ekonomisk aspekt är dock Blåvitt maskindiskmedel en oslagen konung, tätt följd av Tvätta. Deras kilopris är nästan det samma men väger man in att Blåvitt kräver mindre diskmedel per tvätt är det ändå en distinkt skillnad mellan de två. Sun och Yes lägger sig på en delad sista plats när det gäller ekonomi.
Ser man på effektiviteten hos diskmedlena så är det väldigt jämt mellan Blåvitt och Tvätta, ett fenomen som kan grunda sig i en djupgående komplott mot det svenska folket. Om man tittar på baksidan av de båda förpackningarna (som för övrigt är väldigt lika) ser man nämligen (förutom en liknande layout) att innehållet i de båda diskmedlen är exakt lika.
När vi ringde KF och frågade vilka som tillverkade Blåvitt möttes vi av en föraktfull röst som påstod att hon inte fick lämna ut de uppgifterna.

Allt detta leder oss till slutsatsen att Blåvitt är det maskindiskmedel man ska välja. Det är billigt, förpackningen innehåller inga onödiga plastdetaljer (förutom det av Råd & Rön prisade barnskyddet) och det är effektivt. Vi säger detta trots att våra krasseodlingar inte växte särskilt bra i Blåvitt eftersom diskmedlet trots allt har märket Bra miljöval. För att ett maskindiskmedel ska få bära märket Bra miljöval måste det uppfylla vissa kriterier (PDF fil).

Felkällor

Eftersom vi smutsade ner disken på en höft och inte med millimeternoggrannhet så kan det ha varit en viss skillnad mellan de olika diskarna vilken kunnat gett upphov till skillnaderna mellan diskmedlen. Vi tror dock att dessa skillnader är så pass små att de kan försummas i det här testet och att man kan kora en vinnare bland diskmedlen. Däremot kan vattendiskens bra resultat på ost ha berott på att vi inte låtit osten torka lika länge som i de andra testerna.
I krassetestet kan olika yttre förhållanden påverkat tillväxten. Krassen mådde kanske bättre hos Eric än hos Gabriel. Dessutom kanske vår behandling av krassen var olika. Gustav kan ha vattnat sina krasseodlingar för mycket medan Mattias vattnat sina för lite.
Förutom ovanstående felkällor finns slumpen. Slumpens makt är stor och skall aldrig förringas.

Utvärdering av metoden

Ingen metod är felfri, inte heller våran.

Att utsätta krasse för diskmedel är kanske inte den mest vetenskapliga metoden där ute, men eftersom den påvisade rätt stora skillnader mellan de olika diskmedlena kan man nog dra några generella slutsatser om dess påverkan på miljön ändå.

Självklart finns mängder av aspekter som detta enkla test inte kan mäta, bland annat faktorer som inte direkt påverkar växtlighet men som kan ha effekter på miljön. Vi borde nog ha gjort flera prover av varje dos tvättmedel och jämfört skillnaderna mellan dessa för att se om det funnits någon verklig skillnad eller om skillnaderna bara berott på slumpen.
Storleken på dosen verkade varit bra då den visade klara skillnader mellan högsta och minsta dosen. Yttre faktorer som ljus och vattning borde också kunnat reglerats bättre genom att ge en enda person ansvar för detta test.

Själva maskindiskandet kunde även det gjorts annorlunda. Vi skulle kunna ha mätt effektiviteten hos samma mängd diskmedel och inte en viss procentsats av en disk. Då skulle vi på ett bättre sätt se effektiviteten kontra utsläppt dos kemikalier i naturen.
Vi borde även ha gjort åtminstone en disk där vi lät bli att halvera dosen diskmedel eftersom det tydligare skulle ha visat hur mycket bättre diskkraften är med diskmedel än utan.
Som vanligt kan resultaten förbättras med hjälp av fler mätvärden d.v.s. fler diskar med fler smutsiga objekt per disk. Genom att ha använt samma plats, samma mängd smuts och samma diskmaskin har vi undvikit en stor del av de skillnader som skulle kunna uppstå, till exempel genom olika effektiva maskiner. Till sist skulle vi testat med flera olika märken och modeller av diskmaskiner och maskindiskmedel, t.ex. tabletter.

Frågan är bara vilka ytterligare slutsatser vi skulle kunna dra om ovanstående råd följts...