SLÄKTEN FALKENBERGS HISTORIA

Gränsdragningen mellan domänerna blev därigenom tydligare och kom också att utgöra grunden för en delning av den ursprungliga Tångeråsa socken. Den västra delen av förläningen, med Bålby som huvudgård gjordes 1648 till en egen socken - Skagershult. Gränsdragningen mellan de båda förläningarna och den omgivande landsbygden kom till trots detta även fortsättningsvis att skapa motsättningar mellan de båda bröderna. Inte förrän 1669 avslutades gränsdragningarna genom att häradsrätten fastslog den delning som Melker Falkenberg föreslagit 1624.

Konrad Falkenbergs förläning grundades i första hand på jordbruksverksamheten i Trystorp. Denna gård, men också de kringliggande områdena, hade blivit tämligen väl uppodlade jämfört med Bålby. Man kan trots det anta att Konrad till viss del avundades Melkers förläning. I den västra förläningen fanns nämligen Hasselforsen - ett fall mellan sjöarna Toften och Teen - som kunde användas som drivkälla för såväl kvarn som stånjärnshammare. Den gryende järnhanteringen hade dessutom givit skogen ett ekonomiskt värde som energikälla.

Melker Falkenberg var förutom godsherre också anställd i rikets tjänst. Han var bl.a. landshövding i Finland, från 1645 underståthållare i Stockholm samt häradshövding i Oland (Uppland). Detta gjorde att han inte kunde ägna så mycket kraft åt verksamheten vid Bålby gård. Under Melkers bortavaro sköttes gården av hans hustru Elisabeth von Löben, född i Tyskland 1614. Hon var den första verkligt betydelsefulla kvinnan i Hasselfors historia. Melker avled 1651 och Elisabeth tio år senare. De sju barnen var efter Elisabeths död gemensamma ägare till Bålby, men Henrik Georg, som överlevde sina syskon blev med tiden ensam ägare.