Vallmofrönas sång

Den aldrig så maskulina maskinen
såg vintertungan slicka på gardinen
lam
tam
som en utarmad gam
kastade han korparna åt svinen

Drakens käftar slukade lammens vatten
sparade endast inget och månkatten
hård
gård
som en skabbig mård
vallmofrönas vissna blom i rabatten

Kall som en sol
satt på ödets stol
såg månen gå i moln

Människor cirklar runt båsen
skriker och kladdar med såsen
karg
arg
som en hungrig varg
det var inte regnet, det var måsen

Kall som en sol
satt på ödets stol
såg månen gå i moln