Ur Synk

Baserad på en originalidé av Gabriel.
Skriven av Gustav.
Ignorerad av Massorna.

Tiden är nyckfull och just idag hade Tiden bestämt sig för att spela ett litet spratt med Jens. Ingen visste riktigt hur och varför men egentligen spelade det ingen roll.
Jens vaknar av sig själv idag och han har ingen aning om varför. Han undrar vad som hände med väckarklockan, varför hade inte den ringt? Med en axelryckning avfärdar han fenomenet som ett elektriskt fel och återgår till den svåra uppgiften att komma upp ur sängen. Vad han förklarat som ett fel på väckarklockan skall senare visa sig vara Tiden som spelar honom ett spratt, men det vet inte Jens än, och inte du heller för den delen.
Resten av morgonen fortleder som den brukar och är ganska ointressant för historien och för dig. Det enda som sker med någon betydelse för händelserna som följer är att han sätter på sig sin klocka som råkar gå tjugoåtta sekunder efter resten av världens klockor. Mer om detta senare.
Dörren stänger sig bakom honom och han vandrar med säkra steg genom sin nakna höstträdgård med löven upp till midjan. På gatan, tjugoåtta sekunders gång avstånd från där Jens står nu, stannar en bil upp och tutar våldsamt i tomma luften och föraren följer rutinerat upp oljudet med en lång ramsa noga intränade obsceniteter som inte passar sig i denna novell tillägnad Massorna. När bilen och dess ägare slutat låta och försvunnit runt hörnet fortsätter Jens rakt över gatan till Konsum som råkar vänta på honom där.
Där väntar honom en tom lokal med väggarna klädda med ointressanta matvaror, många av vilka han inte kan identifiera. I kassan sitter en ganska söt kassörska med blicken stirrandes tomt ut i luften några meter framför honom. Med en blå korg i handen vandrar Jens genom de organiserade gångarna med oorganiserade tankar och försöker halvhjärtat finna en liter mjölk i grönsaksavdelningen.
Jens misstankar om att världen är befolkad av idioter besannas när en kvinna stannar sin vagn mitt i gången och svär helhjärtat åt luften som råkar finnas framför henne. Han studerar henne ingående tills hon slutar svära och fortsätter sedan förbi henne mot köttdisken för att se om han hade större tur med mjölken där. Damen ignorerar honom när han passerar och ägnar istället all uppmärksamhet på luften som befinner sig tjugoåtta sekunders gångväg framför honom.
Efter fjorton minuter och tjugofyra sekunders idogt letande finner Jens slutligen vad han letar efter och går till kassan. Någonstans under de senaste tio minuterna hade vad han letat efter förvandlats till något helt annat i form av en Filips Frusna Pizza och en flaska Kiviks Herrgårds Cider, så var inte överraskad när den söta kassörskan säger att det hela kostar 46:70 kr och inte 7:60 som en liter mjölk brukar gå på.
“Hej på dig, hur är det idag?” frågar kassörskan flirtigt ut i luften innan Jens kommit fram till kassan. Utan att vänta på ett svar säger hon sedan “Vad bra.” och börjar göra svepande rörelser med händerna över den lilla laser grejen. Jens är väldigt frågande.
”Det blir 46:70, tack.” säger den söta kassörskan när hon är färdig och Jens hade kommit fram till kassan. “...öhhhh...okey” svarar Jens ännu mera frågande och undrade över hur hon kunde veta det innan han visat henne varorna.
Med handen famlar han efter en femtiolapp han har någonstans på sin person. Långt innan han får upp den gör den söta kassörskan en svepande rörelse på disken och ger honom tre kronor och ett varmt leende. Väldigt frågande tar han växeln och lägger sedeln på disken.
I en naturfarlig plastpåse lägger han sina onyttiga varor och går ut ur affären, hela tiden med en söt kassörskas trånande blickar tjugoåtta sekunders gångväg framför sig.

Efter att ha tillagat en enkel men näringsrik middag bestående av sina ny köpta varor, sätter han sig framför TVn för att se på vädret. Visserligen vet han vad för vädret det kommer att bli under dagen eftersom han redan sett samma bandade väderpresentatör presentera precis samma väderlek för nionde gången, men han finner en stilla glädje i att alltid veta vad dagen har att erbjuda. När vädret äntligen är slut byter han kanal i hopp om att se en föga karaktärsdanande film med Steven Segal i huvudrollen. Efter ett kanalbyte upptäckter han att den redan börjat. Jens börjar då svära lätt och tittar ilsket på sin klocka, som visade sig gå trettiotvå minuter efter resten av världens klockor. När han svurit klart återgår han till att se på fortsättningen av filmen.
Handlingen kretsar runt Steven Segal som slår på några skurkar som i vissa fall dör och i andra fall hämnas genom att döda hans flickvän. Filmen slutar lyckligt med en omotiverad sexscen som nötten på grädden. Jens spenderar större delen av filmen osäker om han sett den tidigare eller inte. Den uppvisar stora likheter med ett tiotal andra av Stevens filmer, bara sämre.
Efter att ha sett på sin klocka och adderat trettiotvå minuter till tiden så upptäcker han att han är sen till jobbet och rusar därför med andan i halsen till kontoret. Trots att Tiden spelar honom ett spratt tar han sig helskinnad till kontoret genom rusningstrafiken.
På jobbet väntar honom ett stökigt kontor och några timmars sömn över ett obekvämt skrivbord. Han har tidigare funderat på att klaga hos chefen i hopp om att få ett mera sovvänligt skrivbord, men han antog att det var en del av jobbet att lida, så han hade aldrig nämnt något till någon.
Sömndrucken vaknar Jens upp och lunkar rill kaffeautomaten för att få i sig en kopp koffein för att hålla sig vaken under tiden han spelar Marathon på sin gammla Macintosh 6100. Under sin resa möts han av två arbetskamrater som snackar skit om honom. Som en visuell effekt tänker han gå fram till dem och klia sig lite på hakan för att visa att han har hört vad de sagt och att han kommer ta upp det med chefen på nästa personalmöte. Den visuella effekten dämpas något när han blir totalt ignorerad av sina två arbetskamrater. Ovillig att ge upp stannar han i tio minuter och kliar sig på hakan, lyssnandes till mängder av förolämpningar och personliga påhopp om hans klädsmak och utseende. Några gånger under de tio minuterna försöker han sig på att harkla sig utan resultat. Även sina försök att dansa träskodans mellan de två misslyckas fatalt och han ignoreras fullkomligt av alla i rummet och utanför.
När de tio minuterna har tagit slut ger han upp och går tillbaka till sitt rum för att spela Marathon. Bakom sig hör han sina två bästa vänner sig:
“...den där Macintosh-användande, frys-pizza-ätande, sovande-på-arbetsstid-idioten sitter säkert på rummet och spelar dataspel.” De två skrattar gott och går iväg till varsin PC och spelar Unreal i nätverk mot varandra. Den sista kommentaren sårar Jens något och trotsigt håller han sig i ungefär tolv minuter innan han börjar döda utomjordingar ombord på rymdskeppet Marathon.
När arbetsdagen är slut har han klarat fram till banan utan syre på där han alltid brukar dö. Efter att ha dött ett fyrtiotal gånger på grund av syrebrist stänger han av datorn och går hem. Av någon anledning är han sist kvar av alla.

Väl hemma i dess trygga vrå sätter han på TVn som omväxling i sin patetiska existens. Två av hans tre kanaler visar varsin testbild i glada färger och en klocka i högra hörnet. Det är så han upptäcker att hans klocka går tre timmar efter resten av världens klockor.
Efter att ha stirrat på de glada färgerna i några timmar så sväljer han sin stolthet och byter till nyheterna på den tredje kanalen. I rutan sitter en söt nyhetsankarinna med en bild på en stor sten i rymden i bakgrunden. Hon läser följande innantill fast med inlevelse:
“För två timmar och femtiotvå minuter sedan slog en meteor från yttre rymden ner på Utmärksvägen 13. Meteoren totalförstörde huset den slog ner i och dödade dess ägare, en viss Jens Löfhög som befann sig i huset. Världen sörjer förlusten av en fin människa och vän”
Vagt registrerar Jens att han bor på Utmärksvägen 13, att han heter Jens Löfhög och att flickan på TVn är söt. Med henne i tankarna dåsar han bort och somnar i soffan framför TVn efter en ansträngande arbetsdag. Han har inte rena underkläder på sig.
Resten är skrivet i stjärnorna.

Gustav N

e-mail: apeshit@swipnet.se