”Straight to hell?”

- I -

(Fredag) Det var i stort sett en helt vanlig morgon och jag vaknade som vanligt runt 14-tiden på förmiddagen. Jag var helt säker på att det skulle bli en lika vanlig och tråkig dag som alla andra. Hade det inte varit för grannens skri-kiga unge hade jag antagli-gen sovit ett par timmar till - det var inget ovanligt att jag gick och lade mig vid 5-tiden, som vanligt ”mästare” på att vända på dygnet. Var helt säker på att jag var född som fel sorts väsen men gick upp och hällde i mig lite pissljummet kaffe från gårdagen. Det smakade fördjävligt men det fick mig att inse att jag var en helt vanlig arbetslös männi-ska.
Jag är en sådan person som lätt fastnar i rutiner och nästa steg denna dag var att glida ut på min mindre fagra balkong och röka dagens första ci-garrett. När jag såg ut över all vacker betong och resten av denna förorts fina bostadsområden sken jag upp igen. Jag trivdes verkligen med att bo mitt em-ellan två ”kulturskick” - storstad och bondesamhälle. Vill inte gärna stämpla mig som lat men att stiga upp vid 4-tiden för att mjölka koss-orna när jag kan gå ner till Konsum för att köpa en liter fram åt eftermid-dagen - jag trivdes helt enkelt med att bo i denna håla. Den hade allt vid be-hov - ett antal små-kio-sker, några pizzabagare, några ”lokala” pubar och så klart Systembo-laget. Vad mer kan man önska sig?!
Det första som slog mig när jag kom tillbaka in var att jag faktiskt hade varit på fest kväll-en innan och jag hade ett svagt minne av att någon hade följt med mig hem. Ångesten kröp på mig när jag hörde att det var någon som spolade på min toalett. ”Helvete” tänkte jag, högt för mig själv, och smög ner under täcket och väntade med fasa på vad som skulle dyka upp. Varför skulle jag alltid lyckas att klanta till det med någon - det enda jag kunde tänka var att ”hoppas för guds skull att det inte är en tjej!!”.
Jag kunde höra att någon hostade och det lät som en karl och tack gode gud så var det så, men vilken karl?! Jag låtsades som jag sov och jag kunde höra ett svagt prasslande av kläduppsamling och grävande efter nycklar, han tänkte smita medan jag sov och det var jag faktiskt glad för. Det var en lättnadens suck som kom när dörren stäng-des och jag var själv ännu en gång.
Vände mig om och satte på TV:n och stoppade i en videokas-sett i videon och bör-jade på att fundera vad jag hade gjort kvällen före. ”Evil Dead 2” susade på TV:n men jag kunde inte koncen-trera mig på vad som föregick - såg bara Ash vara lika cool som vanligt.
Jag hade väl antaglig-en tryckt i mig ett par för många tequila för att kunna lämna ett re-ferat da-gen efter. Det värsta var att det var samma procedur varje gång och aldrig lärde jag mig av mina egna misstag.
Drog en snabb blick över lägenheten och för ovanlighetens skull så var den ingen slag-plats. Jag var faktiskt ganska nöjd med min lilla ”lya” - trots att det egentligen var ett skit-ställe med allt för hög hyra. Så levde jag där, ganska nöjd med tillva-ron

- II -

Jag höll nästan på att trilla ur sängen när telefonen ringde. Hade inte en aning om vad klockan var och när jag hade somnat om igen. Började att må lite smått illa men så länge jag låg på rätt sida så stannade den sk. frukosten kvar - en kall bit pizza från i förrgår. Jag svarade motvilligt och rösten skar sig rätt rejält ef-tersom jag inte hade pratat med en enda själ på ett antal timmar. Det var ingen glad röst som var på andra sidan.
-Tack så jävla mycket för igår!!
Jag kunde absolut inte komma på vem det var så jag frå-gade och personen slängde luren i örat på mig. Japp, det var precis som van-ligt!!
För att behålla traditionerna så gick jag in i köket för att leta rätt på lite coca-cola för att neutralisera lite av bakfyllan. Det första jag gjorde när jag kom in var att snubbla på Jocke som hade somnat på golvet med min hem-trevnad som kudde. Han mumlade något och vände sig obesvä-rat om och somnade igen.
Han var verkligen en sann vän som kom och hjälpte mig när jag mest behövde ho-nom. Att han inte avrådde mig igår om ”det” jag hade släpat hem men jag antar att han var lika be-rusad som jag och resten av gänget, så klart - han ville väl inte vara mer udda än någon ann-an(?)!!. Det som var otroligt, var att han var ensam för en gångs skull.
Så klart så var colan slut och det enda som fanns kvar i kylskå-pet var en av-slagen och halvtom öl och några crab-sticks. Jag länsade kyl-skåpet och gick in i var-dags-rummet för att se på video - ännu en gång. Jag är vanligtvis ganska okänslig när det gäller riktigt blodiga och ofräscha filmer men nu hade jag nog kunnat spy av ”Critters”. Jocke mumlade något från köket och jag gick dit för att titta vad som på-gick. Han hade spytt ner hela golvet och min förut så fina hemtrevnad var nu be-klädd med ett fint lager av skinka. Hans annars så stora gröna ögon var nu hälften så stora och alldeles blodsprängda.
-Har du sovit gott, fyllesvin?!
Jag fick en ölburk i huvudet som svar. Jocke satte sig upp och sneglade på mig, ganska apa-tiskt, men han fick faktiskt fram ett litet leende och sa:
-Va fan, vi hade skitkul igår va?!
Båda två ansåg att detta var en helt vanlig arbetslös fredag och vi (jag) började pla-nera kvällens bravader.
Gjorde i ordning två koppar med Nescafé och tog med mig den halvt med-vetslöse Jocke ut på balkongen. Satte på stereon och slängde fram det halvt mosade cigg-paketet på bordet. Det var som van-ligt 2-3 stycken kvar dränkta i öl och andra otrevlighet-er. Jag hade en svag aning om att det var mer än alkohol som förtärdes igår. Telefonen ringde ännu en gång och så klart så var det samma röst luren.
-Jaha, du känner dig nöjd med dig själv nu, antar jag?!.
Jag var fortfarande helt omedveten om vem det var så jag gav personen ett litet -Dra åt helvete, jävla telefonterrorist!! och lade på.

- III -

När jag åter var ute på balkongen så hade så klart Jocke som-nat och kaff-et var lite för kallt för min smak. Tänkte att det egentligen inte var någon ide att väcka honom men vi var ju faktiskt snart tvungna att kila ner på System-bo-laget.
Klockan var 17.16, har en inte så fager gammal klockradio på balkongen, ifall jag någon-sin skulle gå upp ofrivilligt, och systemet stänger ju klockan 18.00.
Knuffade lite smått på Jocke och påminde honom om min lilla teori. Jag tror faktiskt inte att han har reagerat så snabbt på bra länge. Drog på mig ett par slitna, urtvätt-ade svarta jeans och kröp ner i mina kängor som faktiskt såg ut precis som byxorna.
-Du, Maja, har du sett min plånbok?
Jocke tittade på mig som ett levande frågetecken.
-Kolla inne på toaletten, för det var väl där du hamnade först igår natt?!
Om jag skall beskriva Jocke så är han en slående kopia av James Hetfield i Metal-lica, om man tar bort ett par år och många kilo. Rätt snygg och en fördjävligt snäll vän. Jag själv är väl inget speciellt - ser rätt normal ut med en farlig aptit på livets goda.
Vi drog ner till ”centrum” för att inhandla lite mat och förnö-denheter på bo-laget. Jag för-står inte varför de skall ha så mycket att välja på när en sådan obeslutsam människa som jag själv ska ner och välja. Visserli-gen hade jag bara 300 kronor kvar så det blev en flaska vitt och en kvarting whisky - för smakens skull.
Solen sken denna varma julidag och bakfyllan gjorde sig på-mind med lite kall-svett-ning och lätt illamående. Vi kilade in på ”Janosh Pizza” för att ta en deg och bygga på kraft-erna inför kväll-en. Slog på stort och köpte en familjepizza och två stor stark. Jocke hade börjat att få tillbaka färgen och efter att vi hade ätit och druckit klart så mådde vi genast mycket bättre.
-Du, Maja, vem var det egentligen du hade med dig hem igår?
Gav honom en liten ”om-blickar-kunde-döda” och gjorde mig klar för hemfärd.
Vi släpade med oss allt genom denna gudsförgätna håla - men vi var lyckliga och snart skulle vi bli ännu gladare.
-Du, Jocke, vad var det du köpte egentligen? En relativt dum fråga eftersom han alltid dricker ”Renat” och blandar med ”Schweppes”.
-En ”Hela” och ett par öl - Carlsberg och Tuborg! Måste även in på Jour-Livs och köpa groggvirke! Hur så?
-Nej, jag bara undrade, ifall du hade bytt vana, men tydligen inte! Jag suckade och vi fort-satte hemfärden.

- IV -

Backen upp till lägenheten och de tunga kassarna gjorde bak-fyllan påmind igen men vi piggade upp varandra med att det snart skulle bli fest- igen. Inte nog med att jag bodde en bra bit från affären så var min lä-genhet på tredje våningen, men man ska väl inte klaga när det skall bli fest ikväll igen.
Jocke korkade upp vinflaskan åt mig och jag lyste genast upp. Vi hade be-stämt att det bara skulle bli de närmaste som för-festade hemma hos mig ef-tersom grannen hade ringt stör-ningsjouren kvällen före. Jag satte mig vid te-lefonen för att ringa runt och Jocke satte på stereon och gick ut på balkongen. Pratade med Lisa, Fredrik och ett par telefon-svarare med Prodigy´s ”Firestarter” i bakgrunden. Det var väl inget större engagemang men de lo-vade att dyka upp lite senare. Kände väl av gårdagen som en annan, men det bästa bote-medlet är ju faktiskt att ge sig på ”problemet” igen.
Livet kändes helt okej och det skulle bli bättre om jag försökte att lära mig av mina egna misstag men de skulle väl antagligen försvinna ur mitt minne ef-ter ett par glas vin.
Jocke satt och groggade med ”Renat” och ”Schweppes” ute i so-len och såg allmänt nöjd ut. Vi hade inte bestämt vart vi skulle senare på kvällen men troligtvis på ”Joker” - den lokala puben och hotellet där vi hade varit stamgäster de senaste fyra åren.
Killawaran smakade bättre än vanligt, men det var oftast vitt vin som jag tyckte var go-dast. Jocke satt och smålog åt mig.
-Blir vi några fler idag, eller?
Han hade nästan hällt i sig halva spritflaskan och ögonen började att hänga på ho-nom igen.
-Lisa och Fredrik skulle väl dyka upp lite senare i kväll?! Vi måste ju gå ut innan 22.00 så vi slipper de där 50 kronorna i inträde!
Jag var lika snål som vanligt, men 50 kronor på ”Joker” var ju fak-tiskt två stor stark extra och det var ju aldrig fel.
Det var sommar och som vanligt en ”blöt” sommar, fast det är ju klart, resten av året var väl stort sett likadan. Den enda skillnaden var vädret och humö-ret. Jag har alltid varit en sommarmänniska så allt kändes helt perfekt. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord - som vanligt. Jocke och jag har varit vänner sen vi var små och antagligen skulle det bli så resten av livet. Vi hade strulat ett par gånger men upptäckt att det bara var vänskap som funge-rade för oss, vi var väl antagligen för lika - nästan som tvillingar. Vi älskade varandra som syskon och vi slogs som syskon.

- V -

Vår djupa diskussion om varför vin var bättre än sprit avbröts av att det ringde på dörren. Båda två lyste upp och vi började nästan slåss om vem det var.
-Det skall vara sprit!! sa Jocke och sprang iväg för att öppna.
-Helvete! hörde jag från hallen.
-Det är polisen och din jävel till granne!
Jag kände bara killen som bodde under mig och frågade vem av dem det var. -Det är den där tanten under som alltid klagar på att vi väsnas på ”ohumana” tider.
Jag gick ut i hallen för att möta min skapare och få min dagliga dos av utskällningar.
-Ja, vad kan jag göra för Er? Polisen tittade surt på mig och tanten stod bakom och flinade.
-Vi har fått klagomål på lägenhetsbråk och oväsen från era grannar, vad har ni att säga till ert försvar?
Jag körde med de gamla vanliga ursäkterna och fick iväg polisen och min ”älskvärda” granne. Gick ut på balkongen igen med ett lite smått förstört humör.
-Vi tar fram Tequilan för nu är jag fan inte glad längre!
Jocke flinade åt mig och bör-jade gräva i barskåpet.
-Du drack ju upp den igår men kvartingen med whisky finns ju kvar.
Whiskyn var nästan slut och klockan började närma sig 20.00 och vi var fortfarande en-samma.
-Kommer de inte före 21.30 så går vi ner själva, och det vore ju faktiskt inte första gången?!
Jockes svammel av-slöjade honom alltid och jag började faktiskt också känna mig lite smått be-rusad. Tupacs ”Dear Mama” susade i bakgrunden och alko-holen var nästan slut. Det var dax att dra ner till puben!
Solen sken fortfarande när vi vinglade ner mot puben. För ovanlighetens skull så var det faktiskt ganska mycket folk ute. Det var helgen efter löning och uteserveringarna hade precis öppnat. Det var ganska livat på ”Joker” och vi satte oss ute och be-ställde en varsin stor stark och en varsin Tequila. Jag kände mig genast bättre till mods och det var gott med lite va-riation i miljö och drickvaror.
Myggen började komma så vi flyttade in och gissa vilka som var där? Alli-hop, inklusive Fredrik och Lisa, helt perfekt. De hade precis kommit och de hade inte precis sparat på drickandet de heller. Livet kändes helt perfekt - ännu en gång - och jag hade nästan glömt pesten till granne. Det som är bara med småställen är att alla känner alla, så alla hade jätte-kul med alla - det är väl så på alla fronter, kanske därför att befolkningen är lite speciell?!
D.J-n spelade helkass musik hela kvällen - eller så långt jag kunde komma i håg i all-afall - men det var ändå livat och knappt några slagsmål eller ”cat-fights”.

- VI -

Toalettstolen blänkte mot mig och jag hade fått skavsår på knäna. ”Jokers” badrum kände jag utan och innan. Jag hade spytt ner dess blommiga tapet och dess havsblå golv och kände mig mindre stolt för detta, men det var så det alltid var och troligtvis skulle det förbli så. Det var samma gamla visa och jag visste hur det skulle bli nästa dag men jag brydde mig faktiskt inte.
Kollade på klockan och den var redan 01.30 - nästan stäng-ningsdags. Det var tid att hitta lite folk för framtida efterfest. Vinglade ut från toaletten och in i baren. Jocke hade somnat under en barstol och det var bara drygt fyra perso-n-er kvar. Hällde i mig det som var kvar av hans öl och väckte honom.
-Öj, det är dax att dra!!
Han såg ut som om han hade druckit upp allt som fanns i baren.
-Öhh?
Vakten kom och bar ut Jocke som faktiskt såg lite smått förvånad ut.
De flesta hade satt sig ute för att diskutera om det blev någon efterfest och ännu en gång så blev det hemma hos mig.
Stereon var uppskruvad på högsta volym och alla var på topp. Vi var nog drygt 20 stycken och jag visste att det skulle bli väsen för detta i morgon men det är smäll-ar man får ta. Grannen under hade kommit upp med en back öl och han var mer än välkommen. Vi satt ute på balkongen och diskuterade våran älsk-ade granne och då kom frågan:
-Maja, är det något speciellt mellan dig och Jocke?
Han titt-ade på mig med sina stora blå ögon och jag hade faktiskt inte tänkt på tidi-gare hur snygg han egentligen var. Förklarade hela situationen för honom och han sken upp.
Det vore ju helt otroligt om jag för en gångs skull skulle hitta någon vettig som inte var ute efter bara en sak. Är en sådan människa som alltid hittar idioter . Det vore ju otroligt om jag för en gångs skull hittade någon som inte har drogproblem eller attitydsvårigheter.
Framåt 4-tiden så hade i stort sett alla somnat och jag kände att om lördags-kvällen skulle bli så här lyckad, så hade det blivit en helkanon helg.
Stefan, grannen, satt kvar ute på balkongen och drack Lappin Kulta och rökte. Kände mig lite småfånig men gick ändå ut och satte mig bredvid honom. Han tittade på mig med sina un-derbara ögon och ett underbart le-ende kom fram.
-Skall du ha lite öl eller cigg?
Tog ett par klunkar och kände att jag blev lite generad trots att jag fort-farande var ganska så onykter. Kunde inte låta bli att tänka på killen jag hade med mig hem igår och fick Ågren igen. Tog fram lite whisky och bad Stefan att gå hem. Förklarade hela situationen att jag var tvungen att ge mig med sådana faso-ner. Erbjöd honom att komma på fest i morgon, men han bara suckade och gick utan ett ord.

- VII -

(Lördag) Lördagsmorgonen var väl i stort sett som fredagsmorgonen. Vaknade med en migränliknade huvudvärk och var hemskt törstig på coca-cola. För en gångs skull hade ingen druckit upp colan jag hade investerat i igår och den var mer än väl-kommen.
Gjorde en snabb inventering av lägenheten. Balkongdörren stod öppen och två fötter stack fram. Hade jag inte sett att det var ett par boots i storlek 47 hade jag nog bör-jat fundera, men det var ju bara Fredrik. Gick ut för att väcka honom och höra om jag kunde erbjuda honom en kopp kaffe. Buttade lite lätt på honom men fick inget svar inte ens ett litet ”Öhh?!”. Jaha, det verkar som det bara är jag som har vaknat upp ur koman, men man ska väl inte klaga?
Det var en kall och regnig morgon och jag kilade ut för att se om katt-en ville komma in. Fick en rejäl utskällning av grannen och senare av katten. Han var helt genomsur, både mentalt och fysiskt, och jag fick faktiskt lite dåligt sam-vete. Lyckades att muta honom med lite Whiskas - det som var kvar efter Fred-riks bravader. Jag har lite småknepiga vänner men jag antar att man kan ta fel i fyll-an. Jag vet att jag kan göra det i allafall. Det är väldigt ofta eko i mitt kylskåp och gårdagen var ett sådant tillfälle - förutom rester från fes-ten. Loke, min katt, strök sig runt mina ben och jamade lika ynkligt som vanligt. Han kom ursprungligen från en kompis som bodde i hålan bredvid min un-d-erbara förort. Jag äls-kade honom trots att han var lite småknepig ibland, men vem är inte det?!. Mitt andra husdjur, och då menar jag inte Jocke, utan min svarta råtta Lucifer gav inte mycket ljud ifrån sig men åt som en häst och gärna häst. Förresten så äter han allt från mask till en saftig flintastek - lite smålik sin matte?
Avbröts som vanligt av att telefonen ringde och funderade starkt på att dra ur jacket eller att avsluta mitt abonnemang och skaffa mig en mobiltelefon, eller att åtminstone skaffa en nummerpresentatör. Var lite småtrött på alla män-ni-skor som ringde och klagade. Om det mot all förmodan skulle vara nå-gon annan, så var det troligtvis mina föräldrar eller någon myndighet. Det kvitt-ade vilka det var för att förstöra min underbara dag som troligtvis skulle av-slutas som gårdagen.
-Ja, hallå, det är Maja!
-Vi ringer angående er nota på ”Joker”.
-Nota? Kände mig lite smått konfunderad och frågade vem det var.
-Det här är Kajsa, bartendern på ”Joker”, som undrar om du kan komma in senare idag och betala din skuld? Hon lät inte speciellt irriterad men en aningen avvaktande.
-Jag visste inte att jag var skyldig er något men visst jag dyker ner senare i kväll. Rätt skall väl vara rätt?!

Skulle kila in på toaletten men den var så klart nerspydd och stank så frukt-ansvärt att jag tvärvände och gick in i köket istället. Katten hade rivit ner alla blommorna i fönstret och Jocke hade somnat i kattlådan - nu visste jag i alla fall vart han var.

- VIII -

Det började att klarna upp lite smått och även min skalle bör-jade att återgå till verkligheten. Hade inte varit helt nykter när jag vaknade och halvan med Lapp-in Kulta som stod på balkongen gjorde mig absolut inte nyktrare - men gladare.
-Jocke, har du vaknat än? Rösten skars sig men Jocke lät värre än mig och jag skrattade åt honom.
-Du är dig lik, fyllesvin!! Den gamla vanliga kommentaren var lika uppskattad.
Han svarade med ett stort leende och jag hann att ducka den här gången.
-Kan du fatta att det bara är lördag? Ännu en dag för oss arbetslösa att umgås med resten av folket. Hans leende blev bara större och större när han pratade.
-Jag är minst lika lycklig som dig men är lite fundersam över ”vem” som skrev upp, på mig på puben igår?! Gav honom en passande blick och började gapskratta.
Han visste att jag inte skulle ta illa upp och att han skulle betala så fort vi kom till banko-maten, så vi lade ner detta projekt som inte var helt nytt för någon av oss.
Solen hade börjat titta fram och klockan började att närma sig fest igen. Vi hade bestämt oss att åka in till stan som lite omväxling. Det var ingen stor-stad utan hade ca 50 000 in-vånare och förbaskat många uteserveringar. Ef-tersom jag var äldst och den enda som kom in på dansställena så skulle vi satsa på uteserveringarna istället. Det fanns en jättemysig restaurang nere i hamnen och vi skulle försöka att ta oss in där om det inte var för fullt.
Kilade in i köket och gjorde i ordning lite pyttipanna till mig och Jocke. Det verkade bara bli vi idag men man har väl så roligt som man gör det.
-Jocke, skall du ha ägg till maten? Knäckte upp två till mig själv och det var nog något av det äckligaste jag har sett.
-Förresten, jag tror inte att du vill ha några! Köpte dem för ca 2 veckor sedan och de var absolut inte fagra! Det var inte långt från att jag spydde men hällde i mig lite öl och några liter ketchup på maten för att få bort äggstanken.
Det var nu ännu varmare så vi mumsade på vår mat och drack våra öl på bal-kongen. Hade fortfarande inte städat där, men vad är vitsen när det snart kommer att se lika fördjävligt ut igen. Den filosofin gäller även bäddning och en del andra saker.
När vi hade käkat färdigt så plockade Jocke bort maten och jag gick in i kö-ket för att se om det fanns något att länsa i ”spargrisen”. Lyckades att skrapa ihop 250 kr och när vi lade ihop våra förmögenheter så blev det 375,50 kr - inte mycket kanske men det räckte mer än väl.

- IX -

Bussen var knappt halvfull men det var ända full fart på de få pass-agerare som satt med.
-Maja, ta en smutt av det här! Det var en mörk röst som erbjud mig något och jag kunde inte fokusera vart det kom ifrån och vem det var som erbjöd mig något att dricka. Vände mig om och blickade ut över den gamla och nedslitna bussen men såg ingen. De tidigare röda sätena var nu mörkgråa och där det fanns någotsånär rött kvar hade man antingen sprejat ner det eller kladdat med spritpennor. Någon skrek på mig med en väldigt avlägsen röst.
-Ursäkta, men var det någon som tilltalade mig? Tittade efter ett svar och längst bak i buss-en satt Anders. En gammal klasskompis från gymnasiet. Jag kände knappt igen hon-om p.g.a. en tuppkam som inte hade varit där för ett par år sedan.
-Har du sett ett spöke eller ser jag så fördjävlig ut? Han skrattade så att han nästan satte ölen i halsen. Jag gick baköver i bussen och fick kliva över en hel del skit men tillslut så var jag framme. Gav Anders en stor kram och vi började att småsnacka om vad vi hade gjort under dessa år vi inte hade träffats.
-Du måste bara följa med hem på förfest när vi kommer fram. Har en liten 2:a på Norrgat-an och jag antar att vi blir ett par till.
-Jaså, du bor centralt nu förtiden?! Var lite avundsjuk på honom men som sagt jag trivdes faktiskt i min håla.
-Klart det! Har bott inne i stan i drygt tre år nu och det är helbra. Anders suckade och öppnade en ny öl. Bussen körde in på stationen och vi begav oss hem till An-ders. Jocke hade börjat bli lite småfull men själv så kände jag i stort sett ingenting. Var tvungen att kila in på Statoil och köpa några nödraketer.
Lägenheten låg på 7:e våningen och så klart så var hissen sönder.
-Det här bränner ju nästan bort alkoholen! Jockes tidigare svammel var nästan borta och han var tvungen att stanna efter 5:e våningen för att ta fram reserv-tanken han hade gömt undan. En PET-flaska med någon konstig blå vätska i. Jag frågade hon-om vad det var och om man kunde få sig ett litet smakprov. Han mumlade något om ”Blå Hallon” och sprit och gav mig sin silverplunta istället. -Jag tror hellre att det här faller dig i smaken.
Tog en smutt och konstaterade att det var lakrits-shot. Var helt säker på att det var mycket godare än det andra blasket han hade med sig.
-Du kan ta resten om du vill? Jag har mer än nog i den andra flaskan.
Tackade och tog emot den med ett stort leende. Erbjöd Anders ett par klunkar och plötsligt så var vi framme.
Ett svagt dunkande hördes inifrån lägenheten och jag frågade Anders om han bodde själv.
-Nej, det är min lillasyster och jag som delar lägenheten men jag visste inte att hon skulle vara hemma idag. Han suckade lite lätt och började att leta efter nycklarna.
-Vi låser alltid dörren, även när vi är hemma. Det bor mycket konstigt folk här, ganska mycket pundare och andra missbrukare. Men det är ju i allafall tak över huvudet.
Han öppnade dörren och vi gick in för att satsa på rejält supande. Vi möttes av att hallen var totalt översvämmad av skor och jackor. Anders suckade ännu en gång.
-Anna, varför har du inte sagt att du skulle ha fest idag?
Ingen svarade så han röt ännu högre och lät inget vidare glad.
-Anna, vad fan, varför har du inte sagt att du skulle ha fest idag?
Ett svagt mumlande hördes från köket och Anna kom insnubblade och flinade åt sin bror.

- X -

Klockan började närma sig 19-tiden och vi bestämde att det var dags att kila ner till centrum. Det var verkligen full fart och jag kan ju verkligen säga att det var lite skillnad mot vad man är van vid. Det satt folk på alla uteserveringarna och tillslut så hittade vi ett ställe med ett ledigt bord. Vi hade nu blivit 8 stycken salongsberusade stollar som bara ville ha mer.
Allt kändes underbart och jag hoppades att Stefan skulle dyka upp inom en snar framtid.
-Är det någon som har en mobiltelefon?
Jag frågade lite försiktigt och berättade att jag ville ha tag i Stefan, min snygga granne från gårdagens efterfest. Fick en del pikar men förklarade hela situationen med att jag för en gångs skull hade hittat någon vettig kille som brydde sig om mig. Mina vänner visste vilken sopa jag var på att hitta vettiga partners så det var med största nöje som Karl gav mig sin telefon.
-Det är alltid trevligt om vi blir fler och för din skull gör jag ju allt, vet du väl?!
Han gav mig ett stort leende och telefonen, såklart. Karl var Jockes bror och några år yngre, så det var jämt nyligen som han hade börjat att följa med oss ut. En väldigt underhållande och positiv människa och hans flickvän Anna var på samma nivå. Efter några febrila försök att nå min blivande ”drömprins” så gav jag upp och satsade istället på seriöst drickande för att dränka mina sorger, och givetvis för att ha kul.
Kvällen fortgick och vi hade en helt perfekt kväll och jag kunde nästan satsa på att det inte skulle bli några minnesluckor eller andra alkoholrelaterade missöden. Vi hade helt enkelt skitkul och pengarna räckte tilll en hel del drickvaror.
-För en gång skull är jag glad att vi skippade ”Joker”!!
Jocke tittade på mig och insåg att den kommentaren faktiskt inte var helt åt helvete fel och jag skrattade åt honom.
-Du är dig lik, fyllesvin!!
Jag gick fram till baren för att kolla Stefans nummer i telefonkatalogen. Med min vanliga tur så var det såklart ingen hemma, men jag lämnade ett meddelande på hans svarare.
-Tjenare, det är Maja. Skulle bara höra om du hade lust att komma in till stan och festa med oss? Du kan väl höra av dig om du hör detta meddelande idag!
Jag lämnade Karls nummer och var nästan stolt över mig själv att jag vågade ringa. Önskade att jag hade vågat att säga mer men som vanligt var jag bara efterklok och inte helt nykter.
Beställde in ett par Tequilor för att bättra på mitt självförtroende och ifall han skulle ringa. Ville ju inte bli helt ställd och tyst som en mus.
Pengarna var i stort sett slut och med våra exelenta kunskaper i matte så bestämde vi oss för att vi skulle sova över hos en kompis i stan. Anders erbjöd oss att fortsätta festen hemma hos honom och han hade även ett par madrasser till övers. Vi bestämde oss att gå dit så fort uteserveringarna stängde, men med vår vanliga tur så hann vi bli utslängda och planerna blev ändrade.
Efter vad jag har hört efteråt så var det jag själv som hamnat i bråk med någon bimbo, som hade kallat mig för tom-boy, efter att jag hade spillt min öl över henne.

- XI -

(Söndag) Mitt huvud kändes som om någon hade hoppat på det och jag själv var som något katten hade släpat in. Det enda jag kunde komma ihåg var ordet ”Reklambranch” och att någon hade fått panik p.g.a. överflöd av blod. Jag var som tur hemma i lägenheten så jag klev in i badrummet för att duscha av mig gårdagens fylla och bravader. Ställde mig i det lilla ljusblå badkaret och satte på vattnet för fullt. Det sved till rejält när jag skulle tvätta håret och det var då som jag upptäckte det 5 cm långa såret i skallen. Mitt hår kändes som Dredlocks och skummet som bildades i mitt hår var alldeles rosa. Det var Söndag!
Gick ut i hallen för att hämta Söndags-Tidningen och med min vanliga otur så snubblade jag på katten och hamnade med fejset rakt på ett inte allt för at-traktivt brunt kuvert.
-KRONOFOGDEMYNDIGHETEN! bokstaverade jag högt för mig själv.
-Fan!! Får man aldrig vara ifrån parasiterna på denna gudsförgätna plats?!
Jag lade ifrån mig brevet utan att öppna det i högen med andra oöppnade bruna kuvert och satte mig i köket för att läsa tidningen och dricka en kopp kaffe. Läste klart tidningen och drack upp mitt kaffe. Tog med mig bunten med oöppnade brev ut på balkongen för att röka och stilla min nyfikenhet. Var egentligen inte speciellt intresserad av vad de innehöll men det vore ju rätt patetiskt att inte veta om de hade tänkta att stänga av elen, telefonen eller sno mina ”möbler”.
Livet var precis som vanligt...och jag trivdes med detta, trots att det mesta inte är till min fördel. Gick ut och satte mig på balkongen med en kopp kaffe för att rekognosera helgens händelser.
Mitt halvvakna tillstånd avbröts av telefonens höga ringsignal. Att jag aldrig kunde lära mig att jag avskydde allt som hade med komersiell teknik att göra. Det värsta jag vet är när man sitter på nåt tåg eller på tunnelbanan och nån juppys telefon börjar spela Star Wars låten högt och falskt.
Gick in och svarade.

- XII -

Nikotinkicken var enorm. Jag var tvungen att sätta mig ner i soffan medans jag diskuterade framtida planer med Lisa. Hon hade tydligen kommit över ett gäng biljetter till en konsert på en ganska så välkänd pub i Göteborg. Spelningen skulle tydligen vara årets händelse där och vi bestämde oss för att låna ihop pengar till resan av våra ärade föräldrar. Hon hade lyckats att ordna fyra biljetter så det fick bli vi två och Jocke och Fredrik.
-Fan, va tufft!! Hur kunde du fixa en sån jävla tuff grej åt oss?
Lisa fnissade i telefonen.
-Man har väl kontakter! Jag kunde se hennes luriga leende framför mig och visste att hon aldrig skulle berätta det, men jag var lika nöjd för det.
-Så, när går den här underbara händelsen av stapel? Måste ju ordna en del innan vi drar. Lisa prasslade med några papper och grävde bland sina saker på bordet.
-Ett ögonblick?! Hon kilade iväg för att kolla i väskan som stod i hallen. Jag passade på att byta till den trådlösa och gick ut på balkongen för att ta en lugnande cigg. Satt och tänkte på vad roligt det skulle bli att få komma bort en stund från allt. Som sagt, jag trivdes i denna håla, men ibland behöver man faktiskt lite miljöombyte. Att få slippa alla myndigheter som var efter en och att få undkomma grannens gnäll. Vilken frihet!!
Det klickade till i telefonen och Lisa bad om ursäkt för att det tog så lång tid.
-Det är på lördag så det bästa vore ju om vi kunde dra på fredag förmiddag? Vore ju kul att gå på stan under dagen och hitta någon mysig bar på kvällen.
Jag höll med. Lisa skulle ringa våra medresenärer och sen höra av sig till mig under kvällen.
Rökte klart ciggen och gick in i köket för att se om det fanns något intressant att äta.

- XIII -

Solen var på väg ner när Lisa äntligen hörde av sig. Tydligen så hade Fredrik tackat nej och hon föreslog att jag skulle fråga min snygga granne.
-Det vore väl din stora chans? Du har trånat efter honom sen du flyttade in.
Som vanligt hade hon rätt. Det är ju det som är så roligt med riktigt nära vänner, de känner en utan och innan.
-Ok, jag skall fråga honom!! Men hur blir det med Jocke då?
Jojo, han skall med. Tror du verkligen att han skulle tacka nej till en hel helg av festande och röj? Lisa gapskrattade och jag gjorde likadant.
-Nej, han brukar ju faktiskt aldrig balla ur. Vi lade på och jag satte mig framför TVn med en kall folköl. Det är ju inte sommar för ingenting.
Jag vaknade av att det var snöstorm på TVn och ölen hade runnit ut i mitt knä. Tydligen så satt lite av bakfyllan kvar i kroppen och återställaren tände på den lilla stubin som fanns kvar.

- XIV -

(Måndag) Det sista jag hade väntat mig var att få en check på posten. Mitt körkortslämp hade tydligen gått ut igen, så nu hade jag 559 kr på fickan. Jag blev jätte lycklig och bestämde mig för att kila ner på Systembolaget och handla ”lite” inför helgen. Det vore ju synd om jag skulle råka spendera dem på något dumt som mat eller kanske betala den där räkningen som jag hade fått tre påminnelser om.
Gick ner till centrum och kilade in på mataffären. Plockade med en korg som jag fyllde med några kattmatsburkar, nåt kilo makaroner, ett trepack såser och sen hade gjort veckans storhandling. Plockade ner ett par paket med cigg när jag kom fram till kassan och sen bar det av till Systemet.
Det otroliga var att jag faktiskt kände mig lycklig, trots att livet var som det var. Kunde inte tänka på något annat än att få åka iväg till Göteborg.
Precis när jag öppnade dörren in till Bolaget så kom jag ihåg: -Ja just det, jag skulle ju kanske få en ny chans med Stefan, den snygga grannen. Alla som stod i kön vände sig om och tittade på mig. Det är alltid lika roligt när man tänker en sak, tror man, och säger det högt. Jag har klantat till mig många gånger på det viset och jag visste att detta inte var sista gången.
Ställde mig lite nonchalant i kön och låtsades inte om att jag var dagens hönshjärna. Brydde mig inte om det, som vanligt. Fokuserade istället på hur jag skulle gå tillväga med invitationen till Stefan. Det kändes som en evighet, men till slut så var jag äntligen framme vid kassan. Bara för att få lite omväxling, de säger ju att omväxling förnöjer, så beställde jag två flaskor med halvlyxigt vitt vin. Precis när jag skulle till att betala kassörskan, kom jag att tänka på min alkoholresistans. -Släng med en hela brännvin också, är du snäll?! Kassörskan skvatt till rejält när jag bad om mer, men gick motvilligt ut till lagret för att stilla mina behov.
Satte mig utanför, i den underbara sommarsolen, och tände en cigg. Jag satt där alldeles själv och njöt av livet, troligtvis så förträngde jag verkligheten, men vad hade det för betydelse när jag kände mig så bra till mods.

- XV -

Jag hann precis innanför dörren när telefonen ringde. Hoppade ur kängorna och snubblade in genom köksdörren och över katten. Han tittade väldigt surt på mig och kilade in i vardagsrummet. Tog upp luren och svarade andfått. -Ja, det är Maja!!
-Det här är Sara Pilquist från Kronofogdemyndigheten. Jag kände hur mitt hjärta slog fortare och fortare. En stor klump bildades i min hals och jag fick inte fram ett enda ord.
-Hallå, är du kvar? Kvinnan från Kronofogdemyndigheten lät väldigt frågande och besvärad. -Jag ringer bara för att höra om vårt brev om hämtning av Era möbler har dykt upp i postlådan? Hon lät faktiskt ganska trevlig ändå, för att vara en myndighetsperson, och jag tog mod till mig och svarade.
-Jodå, jag är allt kvar. Tänkte på det bruna kuvertet jag hade fått men inte velat öppna. -Nej, jag har inte fått något brev ifrån Er, men posten har inte kommit idag än. Jag kände att min lögn lös igenom luren men hon köpte det och sa att hon skulle kontrollera saken och återkomma. Det var då, precis när jag hade lagt på luren, som jag bestämde mig för att skaffa en nummerpresentatör.
När jag ändå satt med luren i handen så kunde jag ju faktiskt ringa och invitera Stefan till våran lilla Göteborgstripp. Det gick fram bra många signaler innan han hann svara och det var nära att jag lade på i örat på honom. -Åh, hej det är Maja!! Sa jag väldigt förvånad. -Hur är det med dig då? Även Stefan lät förvånad. -Det är bara bra med mig. Inte trodde jag att du skulle höra av dig igen. Han lät lite stött och jag förklarade varför jag avspisade honom den kvällen och han lät väldigt förstående.
-Så, har du lust att följa med till Göteborg under helgen? Lisa har skaffat biljetter till en konsert, men vi får betala resan själv. Jag kände mig som en liten skitunge som frågade om han ville komma ut och leka. -Det är klart att jag vill ut och resa med dig, du vet vad jag känner för dig!! Mitt hjärta slog en volt och jag hade aldrig känt mig så lycklig tidigare. Jag bjöd in honom på en kaffekopp och den kvällen sov jag inte ensam och med en person som jag gillade, även vid nyktert tillstånd!

- XVI -

(Tisdag) Solen avbröt min sköna sömn. Vände mig om och såg rakt in i Stefans underbara ögon och han gav mig ett stort vitt och underbart vackert leende. Jag kunde inte fatta att någon så perfekt som Stefan kunde gilla en person som mig. Vad hade jag som kunde vara så speciellt att jag skulle få en chans hos denna underbara man? Frågorna bara poppade upp i min hjärna, men min hjärna hade såklart inga svar.
Stefan tittade mig djupt i ögonen och sade: -Kan du fatta att vi har bott så nära varandra i flera år, men det är ingen av oss som har flörtat med den andre? Gav honom en ”inte-du-i alla fall”-blick och berättade att jag smygtittat på honom sen den dagen han flyttade in. Han log stort emot mig och vi somnade om i varandras armar.
Vi vaknade inte igen föränn kvällen utropades med hjälp av min snygga klockradio. Visste inte att den kunde föra ett sådant oväsen. Kanske pga. att jag aldrig, eller i alla fall väldigt sällan, använde den. Stefan klädde på sig, medans jag tittade på, såklart. Gud, vilken underbar kropp den grabben har. Han kilade hem och jag satte mig framför dumburken med ett glas vin och firade min seger mot Amor. Kände för en riktigt blodig och ”illamåendeframkallande” zombiefilm, men Jocke hade såklart lånat både Demons 2 och Society. Jag suckade djupt och tog med mig mitt vinglas ut på balkongen och tände en cigg.
Solen var på väg ner när det ringde på dörren. Vem fan kommer på besök klockan 04.30 på en onsdagsmorgon? Svor högt för mig själv och gick stampandes ut i hallen. Hoppas verkligen att satkärringen under hörde mig. Den tanken piggade upp mig lite, så jag öppnade faktiskt dörren med ett leende. Det var såklart Jocke som kom invinglandes, kunde jag inte ha fattat det innan jag gick för att öppna? Han föll in genom ytterdörren och hamnade bland skorna och katten. Loke skrek rakt ut och sprang iväg med ett surt uttryck, som vanligt! Jocke somnade med en gång och jag lät honom ligga i hallen. Han är visserligen ingen tungviktare men skulle antagligen inte orka att bära in honom till soffan.
Drack upp vinet och gick och lade mig i sängen. Somnade nästan med en gång, efter att jag hade lyssnat på Jockes snarkningar och mummel i hallen.

- XVII -

(Onsdag) En rejäl duns hördes i hallen och jag flög upp ur sängen. Sprang ut för att titta och till min stora förvånad, så låg ytterdörren inslagen på golvet på Jocke. Han ojade sig rejält: -Va, fan är det som händer? Mitt jävla huvud! Jag sprang fram till honom och fick ögonkontakt med två biffiga gorillor med solglasögon. De flyttade sig åt varsitt håll och en liten spinkig man steg fram. Han presenterade sig med en mycket gäll och gnällig röst: -Jag heter Karl Stjernborg och jag representerar Sara Pilquist på Kronofogdemyndigheten. Det tog en stund för mig att koppla ihop allt som alldeles nyss hade hänt. Kommenterade den lille typen ganska kaxigt: -Jasså, det är så här Ni tar hand om obetalade skulder? Fy fan ni går mig illamående!!
-Är ni Maja Karlsson? Har ni pratat med Sara Pilqiust om erat ärende? Han frågade detta med en väldigt nedlåtande ton och jag hade nästan inte lust att svara honom. -Ja, det är jag, men vad menas egentligen med detta?
Den där Karl-typen tittade både på mig och Jocke, som för övrigt satt kvar på golvet och ojade sig, och jag verkligen såg hur han nedvärderade oss som det lägsta skum, som han tyckte att vi var. Han svarade att de var ditskickade för att hämta mina möbler och allt annat av värde för att betala av min skuld. Jag blev så chockad att jag satte mig på golvet, bredvid stackars Jocke, och såg på när gorillorna släpade ut alla mina ägodelar. Det tog dem några timmar och när de till slut var klara så kom den lille typen fram till mig med ett kvitto och sa: -Tack för oss och ha en bra dag!! Han klev över den inslagna dörren och jag kunde höra hur han fnissade hela vägen ner för de tre våningarna.
Jocke satte sig upp och tittade förvånat på mig. -Va fan var det där om? Det hördes på hans röst att han hade slagit sig rejält. Han stammade fram orden och var lite småhes från gårdagens bravader. Jag drog hela historien för honom och han fattade allt på en gång och höll med mig på alla fronter. Vi bestämde oss för att lägga det här bakom oss och jag ringde min hyresvärd och sade upp min lägenhet. Jag hade en sådan tur när jag flyttade in här att hyresvärden var en gammal vän och jag slapp uppsägningstiden. Jag plockade ner, det som fanns kvar, av mina ägodelar i en kartong och tog katten och råttan i kattkorgen, sen bar det av.
Gick ner till centrum och lämnade tillbaka lägenhetsnycklarna och satte oss på en uteservering och tog en öl. -Du Jocke, kan du fatta att jag är hemlös? Fan, va tufft! Tänk dig att slippa all djävla skit och ha det där med Kronofogdemyndigheten bakom sig. Han nickade mot mig och drack upp resten av ölen. -Du kan få bo hos mig tills allt ordnar sig? Jocke tittade på mig med sina stora blå ögon och gav mig hans välkända vita leende. Och så klart tackade jag och tog emot erbjudandet.
Vi låg vakna hela natten och pratade om vilket jävla röj det skulle bli i Göteborg och en liten idé växte fram. Jocke log mot mig och sa: -Tänker du samma som mig? Stena Line och Köpenhamn?! Det var otäckt ibland, våra tankar var som oss - tvillingsjälar. Tittade på honom och svarade med det gamla vanliga: -Och hur skall vi få pengar till det? Vi satt och funderade ett tag och kom fram till att konserten i GBG inte var så livsviktig. -Vad sägs om att sälja biljetterna och dra till Danmark istället? Vi kan ju skita totalt i Sverige och börja om någon annanstans? Att Jocke skulle föreslå något dylikt trodde jag aldrig. -Men jag har ju precis träffat någon som bryr sig om mig för den jag är och jag tror att Stefan skulle bli väldigt besviken. Kände själv hur patetiskt det lät och gick med på Jockes förslag. Visste att Lisa skulle förstå hela situationen, så jag ringde henne och förklarade precis hur allt låg till.
-Maja, du fick biljetterna så du får göra vad du vill med dem, bara du hör av dig ibland? Jag visste att jag var lyckosam med två sådana vänner som Lisa och Jocke. Lisa lovade att ta med Stefan till Göteborg och berätta hela historien för honom. Vi lade på och jag och Jocke korkade upp en varsin flaska öl, drack upp och somnade nöjda med tillvaron.

(Torsdag) Redan nästa dag ringde vi till några vi kände, som vi visste skulle vilja dra iväg på konserten. De nappade på en gång och vi hade fixat pengar till resan. Jag ringde till busstationen och ordnade biljetter, enkla, till Göteborg, medans Jocke packade ner det nödvändigaste i en bag. Ingen av oss hade direkt mycket prylar, så det fick plats i en väska plus en påse.
Redan samma kväll så åkte vi till den närmaste storstaden och satte oss på våran efterlängtade buss och gav oss iväg till ett nytt liv. Vi hade ingen aning om när färjan gick eller hur vi skulle överleva i Köpenhamn, men vi var lyckliga och visste att så länge vi hade varandra så var livet helt perfekt.

THE END?

Av: Åsa Nordlander

e-mail: apeshit@swipnet.se