Status O

De torra, spröda drum n’ bass trummorna var allt han brydde sig om. Det hade blivit mer än en livsstil, det hade även blivit en föda. Att se någon äta musik är en väldigt speciell syn. En syn man aldrig glömmer. Det finns likheter mellan ätning av musik och dansning men likheterna är få.

Det fanns många olika musikätare. Alla med olika smak. Jag har fortfarande bara sett två sorter. De som äter drum n’ bass och de som äter klassisk musik. Jag har hört att det finns en grupp musikätare samlade i Österlen men det verkar vara mer ett rykte eller myt än sanning.

Musiken satte igång igen. Trummorna satte igång igen, de torra, spröda. Om man skulle kunna ta på trumljuden hade de knäckts likt salta pinnar, det var Dennis säker på. De smakade i alla fall som salta pinnar. Med lite 303 ljud som dressing, var detta den perfekta måltiden. Inga kalorier och mycket näringsrik.

Efter redan ett år gick dock Dennis samma väg som många av hans musikätande vänner. Grupptrycket antar jag. Han hade börjat äta skivor, och de var som en drog för honom. De gav en kick som var underbar. En kick som var kort, och som blev allt kortare ju längre man hållit på.

Dennis dog fem veckor senare. Under obduktionen hittade man en trekilos klump polyetenplast.

Gabriel F

e-mail: apeshit@swipnet.se