Status N

Homage till de omtvistade

Nippla med nocker. Ät socker, bara le, aldrig gråta. Aldrig se ner, på vantar våta.

Kan du komma in

Gör han till sin

Kan du vara utan

Gör han till lutan

Nej, inte här. Ja, inte nu. Kanske, det.

John Blund sitter i rännstenen, gråtandes ser han upp på stjärnorna genom en berusad dimma. Inga barn sover längre alla spelar quake, ett sådant där dataspel som det heter, en maskin, designad att stjäla oskyldigheten från barn, gripa deras vita själar och förvrida dem till en skugga i natten… Låta denna skugga förena sig med mörkret och försvinna för all tid. Ingen tid, bara rymd, tänkte John. John hade överskott på sitt magiska pulver, du vet det där pulvret som han kastar i ansiktet på barn för att de ska sova sött och vara lyckliga, var man inte snäll fick man inget pulver och då kunde man inte vara glad, eller sova. John hade aldrig sovit, John hade aldrig varit glad, John hade aldrig haft ett namn, namnlöst född ur oändligheten med ödet förenat och förseglat. Inga barn gråter alla hatar och älskar, hittar lösningar på sina kval i elektroniska burkar. Nu är John Blund ett med tiden, var är Hamlet när tiden gått ur led? Dekadans? Var är vår Hamlet? Ska Hamlet Rum låta sin broder John Tid sitta där med huvudet vilandes på skakiga händer i rännstenen? Rättvisa, ja alltid förr eller senare. Senare kommer tiden, ty allt har sin tid, det vet Hamlet. Homage till vår John som sitter sniffandes lyckopulver i rännstenen, arbetslös i ett kallt kollektiv där stereotyperna jobbar i blindo mot att vara annorlunda och blir bara mer och mer lika i sin strävan om att vara individ, balans skapas av tid. Om barn vore barn och vuxna vore vuxna så kanske John skulle dra sig ur träsket och börja sin nattliga jour hos barn i vita särkar. Att det ska vara så svårt att vara liten när jorden är så stor är för mig obegripligt. Begripligt, begrip, grip. Gripa allt som händer, famla med svettig händer i rymden efter ett koncept, en standard, en mognad, en status. Var för inte vända sig in åt och ta tag i sin själ och ruska liv i den. Ignorera dessa bländverk John, homage till dig vår sista krigare, vår mohikan i presens, vår beskyddare i imperfekt, vårt hopp i futurum.

Mattias K

DEA EX MACHINA

e-mail: apeshit@swipnet.se