Status J

Ettåringar har inga bekymmer. De behöver inte tänka på något; mat för dagen, världsproblem, ekonomi eller vad som ska lagas till middag. Livet är en enda stor bekymmerslös lek där allt är frid och fröjd. Som ettåring behöver man heller inte tänka på vad man säger eftersom man inte kan prata och man behöver inte tänka på vad ens novell ska handla om eftersom man inte kan skriva, skönt eller hur?

Hur som helst handlar inte den här novellen om en helt vanlig ettåring utan om en inte helt vanlig ettåring. En ettåring som kan vända ett Mariekex i munnen måste ju ändå anses vara speciell, eller? Hur som helst kunde denna lilla varelse det och hon kunde det med besked. Redan vid sju månaders ålder hade hon varit på träningsläger i Sibirien och hon hade femton rekord i Guinness Rekordbok, alla under kategorin Kexhantering vid späd ålder.

Men hur duktig hon än var på kex fanns det fortfarande områden som hon inte behärskade. Hon kunde inte tala. Hon kunde inte ens få ut ett litet pip ur sin lilla bågformade mun och för detta fick hon plikta med sitt liv för den här novellen utspelar sig i en dystopi där alla små barn måste passa in i en särskild mall för att få leva.

Gabriel F

e-mail: apeshit@swipnet.se