Status B

MUHAHAHAHAHAHA! Ett grymt skratt ekade genom de fuktiga gångarna. Nerifrån hördes piskrapp och skrik, ovanifrån hördes musik och sång. Konstigt säger du, normalt säger han. Han, ja. Ja det är bödeln här i borgen.

Om jag ska beskriva honom får jag nog säga att han är en ganska klassisk bödel. Stor, kraftig, hårig bringa, svettig, bar överkropp, inga öron, svart huva och en hel samling verktyg som skulle få den mest härdade krigare att storkna tidigare än du kan säga ”martyrium”.

När du först kommer in i hans rum kan du inte fatta vad verktygen, som hänger i långa rader på väggarna, är till för. Långa krumma, sotiga metallspröt med trubbiga hullingar och vassa nålar, krossat glas och annat skumt hänger här. Oförstående står du och tittar dig omkring, men efter någon minut så drabbas du av en fruktansvärd dödsångest och kan inte annat än att kasta dig ut ur rummet. Då är det emellertid redan för sent. Bödeln har fått smak för ditt skära skin och står redan i dörröppningen spärrandes den enda vägen ut ur den lilla hålan.

Han börjar med att bära dig till streckbänken. Självklart kämpar du emot, klösandes, slagandes och bitandes. Han börjar blöda, han är ju ändå människa, men han känner ingen smärta. Du kan ta en stor tugga av hans välsvarvade axel men han kommer inte röra en min (inte för att du skulle se någon, men ändå).

Du ligger där, fastspänd, utsträckt och tror att det värsta är över. FEL fel fel fel! Du har inte ens sett smärtan, den riktiga smärtan. Du tror att han ska ta fram en brödknivsliknande tingest och börja skära i dina genitalier men där går du också bet. Istället försvinner bödeln för en stund och kommer tillbaka, bärandes på en dvärg. Dvärgen är endast en tvärhand hög, liten nog att ta sig in genom dina samtliga kroppsöppningar, dra dina egna slutsatser.

Gabriel F

e-mail: apeshit@swipnet.se