Status A

- 300 kronor, det är mitt sista bud.
Anton tog ett djupt andetag och kliade sig på hakan. Svetten låg som pärlor på hans panna. Skulle han ge sig såhär lätt? I tre veckor hade han kämpat för sin sak. Åskådarna väntade spänt med sina öron på helspänn.
- Ja, ja. Okej då.

- Vi ska försöka lösa det här så lugnt och fredligt som möjligt, vi har ingen avsikt att döda dig.
- Ha! Jag vill ha en fulltankad Audi S-8 och en väska med fem miljoner i omärkta sedlar. Om jag inte får det inom 3 timmar kommer gisslan att börja avrättas och ert meningslösa käbbel är meningslöst.
- Jag säger att vi ska försöka lösa det hela fredligt. Jag vet att du inte vill döda någon.
- Om jag skulle ge mig nu så vet både du och jag att min vistelse i fängelset skulle bli livslång. En Audi och en väska med pengar är allt jag ber om. Värderar ni inte liv kanske?
Inom sig gick Allan igenom en kris. Enligt boken skulle en som håller gisslan ha givit upp för länge sedan.
- En Audi sa du? Den kommer om fem minuter.

Presidenten gick av och an på heltäckningsmattan. Ett nytt världskrig var inget han såg fram emot. Runt bordet satt en samling bestående av de mäktigaste människorna på jorden.
- Ja, herr president, hur vill ni ha det.
Presidenten svarade inte utan fortsatte gå omkring. Hur skulle han göra? Ungern hade blivit intaget men hur skulle man veta om de menade allvar? Man skulle kunna vänta och se, ställa lite hårdare krav och tydligt säga att om det händer igen då jävlar. Ja, så får det bli.

Gabriel F

e-mail: apeshit@swipnet.se