Som en dag av silver

Staffan tog en stor tugga av äpplet som fortfarande låg kvar i sin korg. Det är svårt att få in hela äpplet i munnen på en gång, sade han till en förbipasserande tant som drog på sin dramaten och som var totalt ointresserad. Ytterligare ett bett följde det första och allt som var kvar i korgen var en gammal tax som kurade ihop sig och somnade vid sina egna fötter.

Gussi-guss, sade han och klappade den lilla taxen. Han tog upp den i sin famn och vaggade den likt ett barn. Är du pappas lilla undulat? Ja är du pappas lilla sparv? Frågade Staffan hunden som på många sett tagit formen av en gammal mästare och svävade iväg över hustaken.

En lynchmobb hade samlats runt Staffan. De gick runt honom och stirrade honom i ögonen. Staffan log vänligt tillbaka och bjöd generöst med kakor och saft till de små. Ja de små katterna, alltså. Inte helt oväntat stod även en stor staty föreställande Adam Allsing bland människorna i lynchmobben. Statyn var karvad ur ett enda block ister och hade ett stort emotionellt värde. Drottning Silvia hade låtit göra den i 150 års present åt kungen som just låtit byta ut sitt gamla hjärta mot en säck potatis.

Allt detta var bara parenteser för Staffan som tydligt följde aktiekursen in i en återvändsgränd. Sedan kunde han inte följa den längre, den hade gått in i framtiden genom ett maskhål i Staffans ena strumpa. Attans, tänkte han och slog upp ordet i sin ordlista för turister.

Det hade blivit dag, sedan natt och sedan hade ett nytt år tagit sin början. Se det som ett paradigmskifte där man äntligen använder synergieffekten till något vettigt, något som förvirrade Staffan.

Gabriel F

e-mail: apeshit@swipnet.se